När Brett Tolley berättar om det småskaliga kustfisket i USA känner man som svensk igen det mesta. Men i USA växer nu en rörelse där kunderna handlar sin fisk mer eller mindre direkt av fiskarena. Med konsumenterna i ryggen stärks både det småskaliga fiskets och de små kustsamhällenas inflytande.
– Egentligen pratar vi om fundamental demokratisk delaktighet. Att de som är mest påverkade av besluten också får en röst och får vara med och påverka.
Brett Tolley är uppväxt i ett litet kustsamhälle på Cape Cod på den amerikanska östkusten. I fyra generationer har familjen försörjt sig på fiske, men under Bretts uppväxt blev förutsättningarna för det småskaliga fisket allt sämre.
– Så pappa sa att det sista han ville var att jag skulle bli fiskare. Och för en gångs skull följde jag hans råd.
I stället blev det universitetsstudier och nu jobbar han på en organisation – North Atlantic Marine Alliance – som stöttar lokalt, hållbart fiske. Och en viktig del i det arbetet är att bidra till att fler så kallade CSF-föreningar bildas. CSF står för Community supported fisheries (ungefär konsument- eller medborgarstöttat fiske) och innebär att ett antal konsumenter på förhand betalar för att varje eller varannan vecka hämta en låda fylld med veckans fångst från fiskare i närområdet.
– Vi kan inte jaga samma arter varje dag, året runt, år efter år. Idén med CSF är att fokusera på det som fångas lokalt och som är i säsong. Och att uppmärksamma arter som folk inte ens vet om att de fångas i deras område.
Genom att flera mellanled minimeras eller helt försvinner – grossister, transport, lagring, marknadsföring, försäljning – så kan fiskarena få betydligt mer betalt för fisken och behöver inte jaga så stora fångster för att få det att gå runt. Den som följt arbetet med Stockholms fiskmarknad – vars framtid just nu ter sig oviss – känner igen tankegångarna.
Den första CSF-föreningen startade i Maine 2007, där räkfisket alltid varit viktigt. Men import av mer eller mindre tvivelaktigt odlade räkor pressade ner priset till 30 cent per pound – drygt 4 kronor kilot – för fiskarena. Vilket innebar att de skulle behöva öka sina fångster rejält för att få ihop det.
– Det skulle leda till överfiske, det visste de. Så de sa till sig själva att vi behöver ett nytt sätt att göra detta på, vi behöver inte fiska hårdare på de här små marginalerna, vi behöver fiska smartare, berättar Brett Tolley.
Efter förebild från lantbruket, där det länge funnits en motrörelse till det allt mer industrialiserade lantbruket i form av Bondens marknad och andra liknande koncept, utvecklades USA:s första CSF.
– Efter ett år med den här modellen fick de en dollar pundet för sina räkor.
Ungefär två tredjedelar av priset som konsumenten betalar går till fiskaren, resten till packning och distribution. Av det pris man brukar betala i en vanlig affär går kanske en tiondel till fiskaren.
Eftersom kunderna – som i själva verket blir ett slags andelsägare i fångsten – betalar i förskott får fiskarena en mer förutsägbar ekonomi och kan investera i utrustning för ett hållbart fiske. Kunderna – eller medlemmarna – hämtar fisken på särskilda upphämtningsställen och får färsk fisk som levereras mer eller mindre direkt från fiskaren, utan onödiga transporter och mellanled.
För att fisket ska bedrivas på ett hållbart vis tar föreningarna fram egna riktlinjer för hur fisket ska gå till, som fiskarena förbinder sig att följa.
– De som medverkar får inte bara tillgång till nyttig lokalfångad fisk utan bidrar också till ett hållbart fiske.
Sedan starten 2007 har CSF-modellen spridit sig och i USA finns nu ungefär 35 föreningar. I New York, där Brett Tolley numera bor, finns det tre och faktum är att mångmiljonstaden ligger riktigt bra till för lokalfångad fisk.
– Det finns många fiskesamhällen på nära håll, säger han och nämner Long Island, New Jersey och Connecticut.
I New York höjs dessutom rösterna för att den klassiska gamla fiskmarknaden på Fulton street på Manhattan ska öppnas igen. Marknaden, som sedan 1822 varit navet i för den lokala fiskhandeln i New York, tvingades 2005 flytta till ett industriområde i Bronx. Detta eftersom de styrande i staden hellre ville se restauranger, hotell och lägenheter på den attraktiva platsen. Men i dag står lokalerna tomma;
finanskrisen 2008 förändrade allt.
– Det är ett klassiskt exempel på hur fiskets infrastruktur pressas eller gentrifieras ut eftersom annan utveckling prioriteras.
CSF-modellen stärker inte bara det småskaliga fiskets ekonomi och ett miljöanpassat fiske, det stärker också det småskaliga fiskets möjligheter att påverka, hävdar Brett Tolley. Plötsligt har en liten grupp fiskare tusentals konsumenter i ryggen.
– Det småskaliga fisket har aldrig haft en stöttande bas, så att de kan ha en stark legitim röst vid förhandlingsbordet.
Målet – som man ännu är långt ifrån att nå – är att skapa en mer lokalt baserad förvaltning av fisket, som styrs nerifrån och upp, och där man tar tillvara på den kunskap om havet som de lokala fiskarena besitter.
– I dag fungerar det tvärtom, besluten tas uppifrån och fiskarena har inte mycket att säga till om.
Ytterst är det en fråga om demokrati, menar Brett Tolley, som handlar om att stärka de små kustsamhällenas röst. Visserligen finns det strukturer i det amerikanska systemet som öppnar för inflytande – men som också utnyttjas av dem som har råd att hyra advokater och lobbyister som dyker upp på möten och påverkar folk.
– Frågan är hur vi kan jämna ut spelplanen, så att de som påverkas av politiken får en röst?
Trots att amerikanska fiskare fångar tillräckligt med fisk för att försörja den inhemska marknaden importerar man 92 procent av det man konsumerar. Och det finns ingen transparens i den storskaliga fiskeindustrin, ingen möjlighet att veta var fångsten kommer ifrån.
– CSF är ett sätt för att börja ta tag i de här problemen.
Men det betyder inte att Brett och hans kollegor på NAMA helt vill stoppa det storskaliga fisket.
– Vår vision är en mer diversifierad fiskeflotta, med plats för småskaligt och medelstort fiske och vid vissa tider och platser ett storskaligt fiske. Det handlar om att matcha rätt storlek mot ekosystemet och vad det klarar av.
Ännu så länge är det bara en bråkdel av de amerikanska fångsterna som fångas och distribueras genom CSF-föreningar men rörelsen växer som sagt och finns numera inte bara i USA, även Kanada har anammat modellen.
– Och för två år sen startades den första CSF-föreningen i London. Nu finns det över 50 föreningar världen över. Det har blivit en internationell modell.
