KRÖNIKA. Regimskifte är ett sådant där typiskt akademiskt uttryck som låter lite lagom oförargligt, men som kan ha en ganska allvarlig innebörd. Forskare larmar nu om att det pågår ett regimskifte Östersjön. Det handlar om stora mängder spigg som tar över vikar och lekområden från större rovfiskar som gädda och abborre. Vanligtvis är spiggen bytesdjuret, men när balansen rubbas och spiggen blir för många blir konsekvensen att de negativa effekterna förstärks i en ond spiral. Spiggen äter rovfiskarnas ägg, vilket innebär färre rovfiskar som äter spigg, vilket innebär fler spigg som äter ägg och så vidare.
I en ny studie från Sverige Lantbruksuniversitet visar forskare att utsatta lekområden kan få hjälp av rovfiskar från närliggande lek- och uppväxtområden, ett slags fiskarnas grannsamverkan. Det är därför bra att föreningar och organisationer lägger ner mycket tid och kraft på att anlägga nya våtmarker runt om i landet som kan fungera som ”gäddfabriker”. Länsstyrelserna brukar vanligen ge tillstånd till såna åtgärder. Studien visar dock att effekten av fiskarnas grannsamverkan försvinner när det finns mycket säl och skarv i området.
Populationen av mellanskarvar och gråsäl ökar nu i Östersjön, det rimliga är då att tillåta jakt på de djur som hotar rovfisken. Efter många års studier finns nu ett tydligt vetenskapligt underlag för åtgärderna. Yrkesfiskare i Stockholm har i år ansökt om skyddsjakt på skarv, vilket beviljats av länsstyrelsen. Däremot ger länsstyrelsen bara delvis tillstånd till ankomstjakt på skarv, trots att åtgärden bedöms som effektiv. Enligt beslutet kan jakten påverka skarvarnas och andra fågelarters häckningar. Myndigheten gör bedömningen att skarvar kan komma att söka sig längre in mot land istället och skapa nya kolonier som förvärrar problemen.
Länsstyrelsens argument är inte orimliga, men rimmar illa med myndighetens egen plan att halvera antalet skarvbon i länet till 2030. Man drar undan mattan för de jägare som vill uppfylla målet. Mitt intryck är att länsstyrelsen inte riktigt litar på de som utför jakten. Jag hoppas jag har fel. De biologer och sakkunniga på Stockholms stad som jobbar med fiskevård och som står bakom ansökningarna om skyddsjakt är både pålästa och utbildade och ger ett högst sansat inryck när man pratar med dem.
Jag har svårt att tro att de skulle bedriva jakt på häckande fåglar. Det skulle vara som att skjuta sig själv i foten. De flesta som jobbar med frågan inser nog problemen och strävar åt samma håll, att stärka bestånden av rovfisk. Problemet ligger snarare hos de jägare som på eget bevåg, utan kunskap och utan tillstånd ger sig ut med bössan för att skjuta skarv. Hur vanligt det är har jag ingen aning om, men med tanke på det utbredda och orimliga hatet mot skarvar som jag ofta stöter på, ser jag det som högst sannolikt att det förekommer.
