KRÖNIKA. När jag gick i grundskolan hade jag en klasskompis som hette Sergej. Han kunde till en början väldigt lite svenska. Han kom till Sverige med sin mamma och lillebror från Tadzjikistan i Centralasien. De hade flytt hit av religiösa och politiska skäl, vill jag minnas.
På ön där jag växte upp var flyktingar inget som var jättevanligt. Därför väckte Sergej rätt stor uppmärksamhet på skolan. Tyvärr var många barn elaka mot honom. Jag var inte heller alltid så snäll mot honom, ska jag erkänna. Men en dag följde han med mig hem efter skolan. Vi lekte och hade faktiskt rätt kul. Han var ju precis som jag själv.
Under året väntas fjorton personer flytta in i tillfälliga bostadspaviljonger på Rindö. Efter beskedet har tongångarna inte alltid varit helt rumsrena på sociala medier. Det får mig att tänka på hur mina skolkamrater behandlade Sergej. Många gånger sa mina skolkamrater de där elaka sakerna utan att ha grund för det de sa. De kände inte Sergej. Lika lite känner vi de personer som inom kort ska flytta till Rindö. Att anta att de här personerna är kriminella och att de bara kommer att förstöra är precis lika ogrundat som när mina skolkamrater mobbade Sergej. Många av dem hade aldrig ens pratat med honom. Ändå trodde de sig veta att han var bög (han heter ju ”Sir Gay” då är det ju uppenbart att han är homosexuell) och många andra saker de inte visste ett dugg om.
Pernilla Ivier, ansvarig för integrationsfrågor i Vaxholms kommun, säger att flyktingar kan ha mycket att vinna på att bo i skärgården eftersom det ofta är mindre samhällen där alla känner alla. Att det bildar en gemenskap som skapar en känsla av inkludering. Att man är en i laget. Jag hoppas hon har rätt. Jag vill tro att vi vet bättre och kan behandla de här personerna bättre än vad mina skolkamrater i små-skolan behandlade Sergej. Låt oss visa vad skärgården har att ge de här personerna. Kanske kan de också se det värdefulla i vår vackra skärgård. De kommer att bidra till att hålla vår skärgård levande.
Jag vet att flyktingsituationen är en känslig fråga för många. Alla får ha sin åsikt. Men det jag vill uppmana till med den här krönikan är att tänka efter och behandla människor som du själv vill bli behandlad. Att inte grunda sin uppfattning om de här personerna baserat på vad man hört. Visst, de kanske inte kan snacka perfekt svenska och har kanske en annan kultur än vad vi har. Men gör det dem till kriminella för det? Man behöver inte bli bästa vän med de här människorna. Men är det något de förtjänar är det åtminstone vår respekt.
