Ål som är utplanterad kan lika bra som naturligt invandrad ål klara att ta sig ut mot Sargassohavet. Men i Mälaren är det dock betydligt besvärligare, det visar för första gången en ny avhandling vid Stockholms universitet.
Efter att ålbeståndet minskat kraftigt de senaste årtiondena har försök gjorts att med hjälp av utsättning av ålyngel återskapa populationen i många vattenområden i Sverige och Europa. Naturligt invandrad ål vandrar ner till Sargassohavet för reproduktion, men det har inte funnits vetenskaplig enighet kring hur väl utplanterade ålar klarar av samma bedrift. Nu har forskare visat att ål som flugits in och satts ut på västkusten lika bra som naturlig invandrad ål tar sig mot Sargassohavet.
– Det är en fantastisk studie, vi blev väldig glada när vi fick dessa data. Det är ett resultat som är väldigt kul att få varit med och ta fram, säger forskaren Niklas B. Sjöberg som i fredags försvarade sin avhandling om ålvandring.
Studien har gått till så att vandringsmogen naturligt invandrad och utsatt blankål märkts med olika typer av datalagrande märken. Ålarna sattes sedan ut på västkusten och med hjälp av spårningsutrustning kunde man följa ålarnas rörelser. Resultatet visade inga skillnader i beteendemönster mellan ål som flugits in och satts ut och de som själva tagit sig till svenska vatten. De flesta ålarna gick samma väg norr om Shetlandsöarna och sedan västerut förbi Irland. Av tekniska skäl har det ännu inte gått att följa ålvandringen ända fram till Sargassohavet. En teori har tidigare varit att de små glasålarna, när de driver in mot land präglas av färdvägen och sedan använder informationen för att återvända i vuxen ålder. Den teorin tappar nu stöd och frågan om hur ål egentligen gör för att hitta tillbaka till lekområdet är fortfarande oklar. När det gäller ålar som satts ut i Mälaren har fiskarna betydligt svårare att ta sig till lekområdet.
– Man kan prata länge om vad det beror på. Det kan vara att de satts ut, det kan vara att det inte finns någon klar strömbild ut mot skärgården eller störningar med ljus, ljud och uppgrundning. Kanske skulle ålarna klara det om de inte fiskades upp hela tiden.
Ålen som sätts ut i Mälaren stärker det lokala fisket, men bidrar inte i någon stor utsträckning till ett ökat ålbestånd. Trots den dystra utvecklingen så har återväxten av ål stärkts under de senaste åren.
– Det är fantastiskt med en uppgång, många trodde att ålen var på väg ut för gott, men det krävs fortsatta åtgärder. Vi måste se till att hålla tillbaka utbredningen av andra faror som drabbar ålen och då tänker jag framförallt på skarv och att vi hittar effektiva lösningar i samarbete med kraftverksindustrin. Här går det för långsamt!
