En miljon liter urin och 176 ton bajs. Så stora är utsläppen per år från människor i Möja skärgård. Det väcker nu frågan om avgifter för besökarna i skärgården för att finansiera reningen.
– Vi skiter i vårt eget hav, i dubbel bemärkelse, säger Christian Pleijel, biträdande projektledare för Projekt Pelago, vars uppdrag är att finna långsiktigt hållbara avloppslösningar i skärgården.
Han och kollegan Helfrid Schulte-Herbrüggen har skapat en ”avfallsatlas” över Möja skärgård. Den visar att området utsätts för en mycket större belastning än vad VA-systemen är konstruerade för, särskilt på sommaren.
Skärgårdens ö-samhällen är sällan eller aldrig anslutna till kommunala avlopp. Avloppsfrågorna löses enskilt eller ibland samfällt.
Kartläggningen av Möja avloppssituation år 2020 presenteras i sexton kartor och några tabeller och diagram. Slutsatsen är att skärgården runt Möja utsätts för en mycket större belastning än vad de lokala – ofta enskilda – VA-systemen är konstruerade för.
Det bor 250 människor i Möja skärgård. Om man räknar att de befinner sig i området 365 dagar om året är det ungefär 90 000 dagars påverkan på naturen om året.
Men samtidigt finns 2 200 människor som fritidsboende i området 90 dagar om året. Det innebär 200 000 dagars påverkan, mer än dubbelt så stor påverkan som de fastboende.
Dessutom kommer det cirka 80 000 besökare om året till Möja skärgård och är där kanske två dagar. De innebär ytterligare 160 000 dagar av påverkan på naturen.
– Räknar man på det här sättet kan man säga att det är nästan en halv miljon persondagar i Möja skärgård och det motsvarar 1217 året-runt boende, säger Christian Pleijel.
– Den här belastningen är skevt fördelad över året. En mycket stor andel sker på sommaren och leder till att stora mängder fosfor förs ut i skärgården och genom det tunna jordtäcket vidare ut i havet och bottensedimentet.
Christian Pleijels slutsats är att de enskilda avloppen inte är tillräckligt bra för att klara av att rena vår avföring.
– Vad som behövs är man går ihop och skapar gemensamma lösningar med lite bättre anläggningar.
– Vi kan lära av StorMöja där fastigheter gått ihop. Det blir billigare och mycket bättre för var och en. Det skapar dessutom arbetstillfällen och minskar belastningen på miljön i skärgården.
Avloppsatlasen tar inte upp finansiering och avgifter i sin beskrivning. Men Christian Pleijel efterlyser själv en avgift per tillbringat dygn för besökare i skärgården. Den typen av avgifter finns redan i till exempel Italien.
– Frågan är vem som har ansvar för besökarnas avfall? I dag är det oftast kommunerna. Kanske är det dags att lägga en större del av ansvaret på den enskilde och se till att besökarna i större utsträckning betalar för sitt avfall och sina utsläpp?
– Det här är svåra frågor för politikerna att ta ställning till. Vi hoppas att atlasen kan vara en bra utgångspunkt för en debatt.
FAKTA
Möjaavloppens geografi har kartlagts i tre skikt:
1. Naturlandskapet, det vill säga skärgården utan människor: de berg, jordtäcken, regn, sjöar, vattendrag och fjärdar som vi tar vatten ur och som sedan tar emot vårt begagnade vatten.
2. Kulturlandskapet, som är skärgårdens människor: antal bofasta, fritidsboende och besökare, byar, värdshus, varv och andra verksamheter, räknat i vattenbehov, vattenanvändning ochavloppsmängder.
3. Tekniklandskapet: de system vi byggt för att hämta upp vatten, rena det, distribuera det, använda det, göra oss av med det när vi har smutsat ned det, samt återföra det till naturen, helst rent.
Källa: Avloppsatlas över Möja, projekt Pelago
