Att fotboll engagerar i alla åldrar är det svårt att ta miste på vid Dalarö IP. Där träffas ett glatt gäng herrar i sina bästa år, eller gubbar som de själva kallar sig, två gånger i veckan i ur som skur för att sparka boll.
Men det är inte bara fotbollen som lockar gubbarna att ses.
– Se upp, se upp!
Johan Larsson ropar upp till sina medspelare på den nyskottade fotbollsplanen och fintar in ett mål. Klockan är lite efter åtta på kvällen. Termometern visar på futtiga sju grader, det är snömodd på marken och snålblåst. Trots att väderleken mer bjuder in till att krypa ned under en varm filt har tolv gubbar slutit upp vid Dalarö IP för kvällens fotboll.
– Vi brukar alltid bli ett gäng som kommer hit, säger Johan Larsson.
Gubbfotbollen, som de kort och gott kallar sig, är en falang inom Dalarö SK och startade som ett initiativ av Mathias Sternlind, Otto Bielke och Stefan Clarstedt för drygt två år sedan.
– Vi satt och spånade och tänkte att vi prövar. Alla vill inte spela i A-laget men kanske ändå gillar att sparka boll. Sedan är det alltid kul att träffas och spela med många som man spelat med förr, säger Mathias Sternlind.
Det visade sig vara ett lyckat försök. Sedan den första avsparken för två år sedan är det endast ett fåtal gånger som gubbfotbollen ställts in. Varken snöstorm eller kyla har varit något hinder.
– Förra året kom det så mycket snö vid ett tillfälle att vi var tvungna att ploga planen innan med ett niomannamål. Man blir ju varm när man väl kommer igång då spelar det ingen roll om det är kallt ute, säger Richard som just håller på att snöra på sig fotbollskorna.
Alla är välkomna att ansluta, berättar Mathias Sternlind. Gubbar som gummor, erfarna som oerfarna. Under somrarna brukar många sommargäster vara med. Även om de kallar initiativet för gubbfotboll är det ett rätt spritt åldersspann på spelarna. Den yngsta spelaren som hittills varit med är 25 år och något tak för hur gammal man får vara finns inte.
– Det är en del av själva konceptet att alla ska kunna vara med. Vi spelar ju inte för att vinna utan för att ha kul, säger han.
En annan lika självklar del av konceptet är kaffet före och efter fotbollen som intas i klubbstugan.
– Vi sitter alltid och snackar lite om allt möjligt. Det är en bra stämning och högt i tak, säger Johan Larsson.
För Daniel Rosenholm har gubbfotbollen också varit ett sätt att komma in i gemenskapen på Dalarö.
– Jag är relativt nyinflyttad här och genom fotbollen har jag lärt känna många som jag annars aldrig skulle träffa.
Mathias Sternlind och flera andra håller med.
– Ja, fotbollen har bidragit till en fin sammanhållning på ön. Det tar längre tid att gå på Ica och handla nu eftersom man alltid träffar nån som man står och snackar med, säger han och skrattar.
– Ett tag var också ett gäng nyanlända ungdomar med och spelade. Nu har de flesta av dem flyttat härifrån men många kommer fortfarande hit för att spela, säger Johan Larsson.
Någon riktig match har gubblaget dock aldrig spelat.
– Vi blev inbjudna att spela med Vendelsö P16-laget en gång vilket vi ställde upp på. Vi vann, säger Johan Larsson.
När uppslutningen av gubbar är tillräckligt stor brukar de dela upp sig och spela gamla mot yngre.
– Vi gamlingar är hittills obesegrade, säger Johan Larsson självsäkert.
Alltmedan gubbarna på planen gör mål på varandra kommer Leif Larsson, ordförande i Dalarö SK, förbi och tittar på.
– Jag fattar inte att de lirar utomhus. Jag sa åt dem att hallen var ledig. Men de ville tydligen hellre vara ute, säger han.
Han hyllar initiativet till gubbfotboll, även om han själv inte är med och spelar på planen.
– Det här är spontanidrott när det är som bäst. Vi inom Dalarö SK supportar verkligen det här, säger Leif.
Efter drygt två timmar på planen samlas gubbarna inne i klubbhuset igen för ytterligare en kaffetår. Sedan lunkar de hemåt för att återvända till planen igen redan på söndag.
GUBBFOTBOLLEN PÅ DALARÖ
När: Onsdagar kl.20-22, Söndagar kl.8-10
Var: Dalarö IP
Vem: Alla som vill och kan får ansluta.