Stora mängder bly, kvicksilver och kadmium finns på många av båtklubbarnas uppläggningsplatser i länet. Att sanera den förorenade marken är förenat med stora kostnader, något som båtklubbarna kan tvingas betala. Detta enligt en ny rapport.
Fritidsbåtars uppläggningsplatser är ofta kraftigt förorenade. Ansvaret för utsläppen har alla som haft verksamhet på platsen. Det innebär att vem som helst som bidragit till föroreningen kan tvingas att sanera platsen. Båtklubbarna riskerar alltså att få betala för gamla synder.
– Många uppläggningsplatser har tidigare varit industriområden och hade redan miljöproblem, säger Harald Mårtensson, ordförande i miljökommittén på Båtunionen.
Solidariskt ansvar innebär också att båtklubben kan få ta konsekvenser av föroreningar som enskilda båtägare står för.
– Det råder en stor osäkerhetsfaktor rent juridiskt. Båtklubben är en samling av båtägare och hur stor kontroll man har på medlemmarna beror på vilket regelverk klubben har. Frågan är hur långt man är beredd att gå, klubben kan ju inte stå och se på hur varje båt sköts om.
Harald Mårtensson känner dock inte till något fall där båtklubbarna tvingats betala en marksanering. En sådan utveckling skulle få stora konsekvenser för klubbarna.
– Klubbarna har inga möjligheter att påkosta en sanering.
Om en båtklubb åläggs att åtgärda föroreningar, men inte kan, så faller ansvaret på markägaren, vilket i de flesta fall i Stockholms län är respektive båtklubbs kommun.
– Klubbar som har egen mark lever med större risk än den som arrenderar. Båtklubben är en juridisk enhet, finns ingen garanti att den finns kvar och tar ansvaret.
Rapporten visar dock att åtgärdskravet ska vara skäligt. Hur lång tid som förflutit sedan föroreningen inträffade och hur kunskapsläget då såg ut ska tas med i bedömningen. Harald Mårtensson anser att ansvarsfrågan är komplex.
– Färgfabrikanterna har inte varit för tydliga i sina instruktioner. De flesta båtägare har använt färger som varit godkända vid tillfället. Man har inte trott att det skulle vara ett problem. Vi kommer inte ifrån ansvaret, men det har inte funnits något uppsåt. Det finns ett rimlighetskrav på åtgärder. Om en markägare arrenderar ut till en båtklubb måste de också tåla en viss påverkan.
Det primära är, enligt Harald Mårtensson, inte att titta bakåt utan framåt.
– Det viktiga nu är att det inte ska tillföras mer föroreningar, det vill vi få ut. Vi hoppas att det framöver kommer att finnas mindre skadliga färger, men den svåra biten är att förändra attityder hos båtägare. Det är lite knepigt i vissa fall. Den biten måste vi jobba med.