Det började med en tyfon utanför Kobe i Japan.
Sedan revolutionerade han sjötrafiken.
Skärgården har träffat Benny Petterson, mannen bakom navigationssystemet AIS.
Att Benny Pettersons båtintresse är stort blir tydligt när man kommer hem till honom. På väggarna hänger bilder av fartyg av olika slag, många av dem har han själv arbetat på.
– Jag har alltid varit till sjöss. Det är en naturlig del av mig, säger han.
Benny är född och uppvuxen på Gotland. Från barndomshemmet kunde han som liten se de stora fartygen passera förbi och drömmande hoppas att en dag på att få åka med. Som femtonåring gick drömmen i uppfyllelse. Då mönstrade han på ett fartyg för första gången. Men det var förstås långt senare han kom på idén att skapa AIS, Automatic Identification System.
AIS är ett transpondersystem som gör det möjligt att via VHF-radio mer exakt följa ett fartygs rörelser, både från andra fartyg och från trafikinformationscentralen på land, eller VTS som det heter idag.
– AIS:en har blivit ett av våra viktigaste verktyg. Den ge
r mer exakt information än vad radarn gör. Tidigare hade vi bara kontakt med fartygen över radio och det byggde helt på att fartygen själva rapporterade om var de befann sig. Med AIS kan vi se hur fartygen rör sig även om de inte syns på radarn, säger Per Stenhammar, chef för Sjöfartsverkets trafikcentral i Södertälje och tidigare kollega till Benny Petterson.
Idén till att utveckla AIS fick Benny när han arbetade som lättmatros på ett lastfartyg på fjärran östern.
– Vi hamnade mitt i en tyfon när fartyget låg utanför Kobe i Japan. Alla fartyg fick gå från kaj och ut till havs. Det blåste upp till 70-75 meter per sekund och vågtopparna blåste av och vi fick dålig sikt. Vi såg ingenting på radarn och hade inget positionssystem. Det enda vi kunde göra var att gå mot vinden i blindo. Vårt fartyg förlorade en radiomast och färgen från masterna som vi målat bara en vecka tidigare blåste av och färgade båten gulprickig, men i övrigt klarade vi oss, säger Benny Pettersson.
Det var när det blåste som värst som han insåg behovet av ett system som sände ut information om var fartyget befann sig, även om radarn var utslagen. Sakta men säkert började arbetet sätta fart. Tillsammans med civilingenjören Knut Kjellström utvecklade han den första transpondern som med jämna mellanrum sände ut ”datapaket”, som Benny själv kallar det, med information så som position och destinatio
n.
I mitten på 1980- och i början av 1990-talen började en prototyp att ta form, den kom att kallas SPEX (Ship Position Exchange System). Till en början testkördes systemet på några av Silja Line och Viking lines färjor. Totalt var det sju stationer, på färjor och i land, som prövade systemet.
– Tillsammans med radarn blev vårt system väldigt exakt. Radarn och AIS:en kompletterar varandra. Radarn visar en verklig bild av omgivningen men den visar tyngdpunkten på ett eko och det kan initialt bli fel vid en kursändring. AIS däremot ger mer exakta uppgifter från ett fartyg när den girar, den talar även om fartygets kurs. Den kan dock slås av eller råka ut för ett fel, och då är det endast radarn som gäller, säger Benny Pettersson.
När systemet verkligen visade sig fungera ville Benny, som vid den här tiden arbetade som lots på Sjöfartsverket, lyfta upp systemet som världsstandard.
– Redan på den tiden tittade man internationellt på att få fram ett system där man med hjälp av radar och annan övervakning kunde informera sjötrafiken. Då fanns det även planer på att införa det i Sverige och i Stockholms skärgård. Men med alla dessa öar, en del av dem dessutom ganska höga, insåg man ganska tidigt att radarövervakning över hela Stockholms skärgård låter sig inte göras, säger Per Stenhammar.
Han menar att det skulle krävas ett femtiotal radarmaster för att täcka in hela skärgården.
– Och det är inte ekonomiskt försvarbart om ens möjligt. På så sätt är AIS överlägsen eftersom den ser runt hörn och man får positioner från fartyg som inte syns på radarn.
I slutet av 1990-talet stötte arbetet med AIS på patrull. Uppfinnaren Håkan Lans ansåg att Benny stulit hans uppfinning som han hade patent på. I AIS:ens system används en teknik som Håkan Lans är upphovsman till och har patent på. Problemet var att man inom IMO, International Maritime Organization, inte ville att AIS skulle vara belagd med patent.
– Om en patentinnehavare då krävde pengar på varje såld enhet skulle vi hamna i monopolistiska klor, säger Torsten Kruuse, dåvarande ordförande i organisationen IALA i boken ”Ett svenskt geni: Berättelsen om Håkan Lans och kriget han startade” av David Lagercrantz.
Benny vill själv inte prata så mycket om det och säger att han idag har lämnat konflikten bakom sig.
Under flera år satt Benny med i FN-organet IMO för Sveriges räkning. Där presenterade han till slut sin uppfinning och efter fortsatt arbete inom flertalet underorganisationer blev slutligen AIS standard, enligt FN:s SOLAS-konvention, på alla fartyg som väger mer än 300 ton från och med den 1 juli 2002.
– Det har verkligen varit en rolig och lärorik period. Många resor har det blivit och jag har träffat många intressanta människor på resans gång, säger Benny Petterson.
Benny tar åt sig en jordgubbe från en skål på köksbordet. Imorgon ska han och frun Ulla åka ut till sommarstugan på Brändö, Åland.
– Stugan ligger precis intill vattnet – där hör jag hemma, säger han.
