När Magnus Olsson vikarierade som präst på Möja hittade han öns gamla sockenbibliotek på prästgårdsvinden. Biblioteket byggdes upp för drygt hundra år sedan, och berättar om en tid då kyrkan var öns centrala punkt.
Kring jul och nyår, under ett kortare vikariat som präst i Djurö, Nämdö och Möja församling bodde Magnus Olsson i prästgården på Möja. Han passade då på att undersöka vad som fanns på vinden och hittade bland annat 150-talet böcker som en gång i tiden utgjorde öns sockenbibliotek.
– De är sönderlästa många av dem, tryckta på dåligt papper och hänger knappt ihop.
Det är med andra ord inga böcker med något ekonomiskt värde – däremot säger de en hel del om livet på ön från slutet på 1800-talet och fram till 1930-talet. Vid denna tid hade socknen och kyrkan i princip samma administration och flertalet av böckerna köptes in av komminister Gustavsson, som då var öns präst.
– Folk skulle ha tillgång till kunskap och böckerna är en indikator på vad man har velat att skärgårdsborna skulle bli bildade i.
Många böcker är faktaböcker kring sjöfart, historia och skärgårdsliv. Men där finns också gott om ungdomsböcker; de var som regel billiga och trycktes i stora upplagor. Och för att få ut så mycket som möjligt av de insamlade pengarna är många av dem köpta på antikvariat. Det framgår av den kassabok Magnus Olsson också hittade.
Ett sockenbibliotek var inte något unikt för Möja men Magnus Olsson ser det som ett av flera tecken på hur man vid denna tid la det lilla överskott man hade på det gemensamma eller allmänna.
– Det säger nånting om mentaliteten och det säger nånting om ett samhälle som har försvunnit.
Sammanhållningen var stark och prästen fungerade som spindeln i nätet. Insamlingar till allt från böcker till dop, vigslar, begravningar och levande ljus som behövdes i kyrkan var vanligt.
– Väldigt mycket av livet kretsar kring kyrkan som en central punkt. Både som en informationskälla, bildningskälla och traditionsbärare.
På vinden hittade Magnus Olsson även EB Gustavssons gamla anteckningsböcker, där han noterat de pålysningar han skulle göra.
– Kyrkan var ju dåtidens informationskanal och en aktör i allt liv.
På såväl Möja som andra öar har den mentalitet Magnus Olsson talar om – att man gemensamt drar åt samma håll – levt kvar längre än på många andra platser, menar han.
– Finns det en skärgårdsmentalitet? Jag tror ju det. Jag tror att vara skärgårdsbo är att leva livet på ett annat sätt än vad många andra människor gör.
Den som lever i skärgården måste än i dag vara beredd att anpassa sig efter omständigheterna. Blir det dåligt väder kanske man inte kan ta sig hem som planerat, eller så är strömmen borta i flera dygn.
– Att vara beredd på det du inte kan kontrollera tror jag skapar en större generositet, säger Magnus Olsson.
