Sedan ett decennium fylls Möja en helg varje år av hundratalet glada dragspelsentusiaster.
Från lunchtid till sent in på småtimmarna spelar man tillsammans och njuter av varandras musik.
Dagens inleds med invigning och spontanspel klockan tolv. Folk strömmar till idrottshallens entre där det bjuds på mackor och bubbel. Dragspelarna samlas kring rummets väggar och de som inte spelar minglar runt och hälsar på varandra. Lite spontan allsång uppstår.
– Jag blev lovad en drink om vi spelar, skrockar någon och får en välkomstdrink i handen.
Magnus Johansson med kepsen på svaj leder spelet en stund. Han har spelat med dragspelsgruppen Järnbrukarna i ett tiotal år och har rest hit från Lövstabruk i Tierps kommun fyra år i rad.
– Han har skrivit några av de största slagdängorna, kända över hela norra Sverige, säger Janne Olsson från Handen som skriver för magasinet “Dragspelsnytt”. Själv spelar han bara för husbehov men brinner för dragspel och musiken.
– Man får nästan tårar i ögonen av samhörigheten i spelet. Folk faller in och spelar och plötsligt får man jättefin musik.
Det är det äkta paret Kerstin och Kjell Bjurman, bofasta på Möja, som ordnar 
tillställningen för elfte året i rad. I år är det 99 anmälda deltagare och minst ett tiotal extra brukar ansluta under dagen. De flesta har dragspel eller annat instrument med sig men man är också välkommen bara för att lyssna. Arrangemanget har växt över åren och det tillkommer alltid några nya varje säsong.
– Men medelåldern är alldeles för hög. Det är en bra återväxt annars, det ser vi när vi är ute i landet. Vi vill ha fler ungdomar för det är de som är framtiden, säger Kerstin Bjurman.
Bakom kulisserna krävs mycket roddande för att få ihop den uppskattade helgen. Ungdomar från idrottsföreningen hjälper till att ställa i ordning lokalen. Tre pigga kvinnor i sina bästa år hjälper till att hålla dragspelarna på gott humör, med mackor och mat.
–De gör ett jättejobb, utan dem skulle det aldrig funka, säger Kerstin Bjurman. Vandrarhemmet är abonnerat för att gästerna ska kunna spela långt in på natten utan att störa någon annan och man har ordnat med skjuts av både instrument och dragspelare. Helgens fina väder är tacksamt. Transport av tunga, dyra instrument blir mycket mer komplicerat i regnväder.
Längs vägen hörs dragspelsmusik och över krönet kommer en fyrhjuling i bra fart, med två dragspelare på. En av dessa är Niklas Sundén, hitrest från Vikarbyn i Dalarna, som har turnerat tillsammans med Rikard Wolff bland annat.
– Vi är jätteglada att det är så många väldigt duktiga musiker som vill komma hit. Det är verkligen jätteroligt, säger Kerstin Bjurman.
Genom åren har det blivit fler och fler uppträdanden på scen i takt med att kalaset lockar så många professionella musiker. Även utspridda i alla små rum i lokalen samlas olika konstellationer för att spela tillsammans. Ett år var det några som till och med satte sig för att spela i duschrummet. Men det gör man inte om eftersom det visade sig att duscharna sätts på automatiskt.
Inne i stora salen har Marie Hallsten, Dagny Pada och Gunilla Rudäng precis intagit scenen.
En kvinna hyschar på några farbröder som diskuterar högljutt. Andra låten är “Längtan till dig” och folk i publiken sjunger med. De får busvisslingar och applåder när framträdandet avslutas.
– Det är mycket traditionella bitar som dominerar, men vi har spelat så mycket att vi är urtrötta på traditionella dragspelslåtar. Därför försöker vi föra in lite nyare låtar och lägger ner mycket tid på att försöka lära oss nya melodier, säger Dagny Pada.
Mindre än hälften av de anmälda på dragspelskalaset är kvinnor och Marie, Dagny och Gunilla är den enda gruppen på scen bestående enbart av kvinnor, annars dominerar männen.
– Det är en tuff värld som kvinna, man måste verkligen kliva fram bland gubbarna. Det är som överallt i samhället att man inte kan backa utan man måste vara bättre för att komma fram. Jag har stått längst bak i leden i många år, men det gör jag inte längre. Nu skiter jag i vad folk tycker, säger Dagny Pada.
Hon är enligt sig själv en riktig dragspelsnörd, uppvuxen med dragspel i familjen.
Efter längre perioder utan dragspel, när familjelivet har kommit emellan, kan hon nu ägna sig helt åt sitt intresse. Gunilla och Marie som också har med sig dragspelsintresset i blodet håller med om att gubbarna spelar störst och högst.
– Ofta får vi kommentarer som “vad kul att det är en tjej som är med” , men det är ingenting särskilt tycker jag, säger Dagny Pada.
– Det finns flera tjejer som spelar men det är väldigt sällan man ser dem på scenen. De står längst bak ofta, säger Marie Hallsten, som ville bli musiker när hon var liten men inte fick för sin far.
Äldst i år är Lill-Bengt Erixon, erkänd jazzdragspelist, 86 år, som röjer loss ackompanjerad av ett gäng glada herrar. Grillarna tänds och eftermiddagen och kvällen fortsätter med olika akter på scenen och buskspel överallt i lokalerna till sent in på småtimmarna.
