KRÖNIKA. Knappast någon har väl undgått den senaste tidens hetlevrade debatt om Norrbergsskolans varande eller icke varande. Kritikerna hävdar att kommunledningen kör över medborgarnas vilja och bebygger Norrberget istället för att göra platsen redo för något mer samhällsnyttigt ändamål. Kommunledningen i sin tur säger att kritikerna vaknat för sent och att frågan om Norrberget redan är avgjord. I slutet av februari beslutade dock kommunfullmäktige att en rådgivande folkomröstning i frågan ska hållas, så helt avgjord kan man kanske inte säga att den är. Kommunalrådet Lars Lindgren (M) berättade däremot för någon vecka sedan att han räknade kallt med att de drygt 300 bostäderna i trä kommer att bli verklighet – oavsett vad folkomröstningen ger för utslag. Det är ett intressant ställningstagande från ett kommunalråd, tycker jag. De senaste åren har ett flertal kommunala, rådgivande, folkomröstningar hållits i landet. Efter att jag snabbt kollat en handfull av hur utfallet av dessa folkomröstningar blev såg jag att de allra flesta kommunerna följde folkets vilja i slutänden. Det finns förstås också exempel där kommunen gått emot folkets röst, som i folkomröstningen om vindkraft i Sorsele förra året. Folket sa då nej till utbyggd vindkraft, kommunen sa ändå ja. Men de exemplen är betydligt färre.
I Vaxholm ska nu alla detaljer kring den stundande folkomröstningen falla på plats. Men i nuläget tycks det som att allt är spretigare än någonsin. De olika partierna drar åt olika håll som två envisa åsnor och är så oense att ett extra kommunfullmäktigemöte nu ska hållas i nästa vecka. Man bråkar bland annat om ifall det är en eller två lappar som ska användas vid folkomröstningen, alltså en lapp för NEJ till att riva skolan och en lapp för JA till att göra det. Kommunledningen tycker att endast en lapp med kryssalternativ räcker medan oppositionen vill ha två då de anser att det både är tydligare och mer pedagogiskt. Vidare anklagar oppositionen miljöalliansen i Vaxholm för att ha ett underbyggt hot i sitt förslag till text som ska stå på valsedeln… Tillåt mig att sucka!
Exploateringen av Norrberget har blivit en sådan prestigefråga att politikerna i Vaxholm hellre stoppar huvudet i sanden än för ett vettigt samtal med varandra. Det är nästan så att jag vill tro att politikerna medvetet sätter sig på tvären – bara för att de kan. Demokratins högborg i Vaxholm, kommunfullmäktige, har blivit rena sandlådan och därför är det väl lika bra att plocka fram hink och spade på en gång. Visst är det en viktig fråga som ska avgöras och då vill alla få sina synpunkter hörda. Men det skadar inte att också lyssna på varandra.
Andreas Hagelin
