Den 17 augusti var det officiell surströmmingspremiär. Även om den fermenterade fisken inte älskas av alla så är efterfrågan ändå stor. I Svenska Dagbladet kunde man läsa att köerna till butiker som säljer surströmming på sina håll ringlat hundratals meter och att burkar säljs på blocket för tusentals kronor. Ändå uppges tillgången på strömming har varit bättre i år än förra året, då fångsterna var katastrofalt dåliga. Tyvärr får vissa av oss genomlida ännu en sensommar utan den härliga doften av en nyöppnad burk surströmming. Att ålen, gäddan, torsken och nu strömmingen håller på att försvinna är till stor del en konsekvens av mänskliga
aktiviteter. När kollapsen väl inträffat brukar äntligen ett fiskestopp införas. Men ett fiskeförbud är ganska meningslöst om det ändå inte finns någon fisk. Se bara på hur det gått med ål och torsk.
Nu i dagarna kommer EU:s ministerråd att fatta beslut om nästa års fiskekvoter. Internationella havsforskningsrådet ICES föreslår en rejäl sänkning, nästan 50 procent mindre fisk föreslås få tas upp i centrala Östersjön och ungefär 40 procent mindre i Bottniska viken. På tok för sent och på tok för höga kvoter. Bara det faktum att kvoterna kan sänkas med 50 procent från ett år till ett annat tyder på att det råder stor osäkerhet. ICES skriver att det även med nollkvoter i Östersjön finns 22 procents risk att beståndet inte uppnår biologiskt säkra gränser. Forskare har i åratal pekat på en rad problem med det sätt som kvoterna bestäms, men politikerna har blint följt råden, antagligen för att blidka industrifiskarna och för att biomassan ansetts stor.
I en debattartikel nyligen i Dagens nyheter belyser forskare vid Stockholm universitet en formulering i förvaltningsplanen för Östersjön som säger att kvoter ska sättas så att det finns mindre än fem procents sannolikhet att fisket riskerar att orsaka en kollaps. Samtidigt som ICES rekommenderar ett fiske på upp till 63 000 ton strömming i Bottenviken, skriver man att fisket borde stoppas. Forskarna menar att ICES motsägelsefulla råd ger regeringen en möjlighet att verkar för att strömmingsfisket i Bottenviken stoppas, möjligen med undantag av småskaligt fiske för mänsklig konsumtion. Det verkar finnas ett politiskt stöd för detta. Bland annat har företrädare från Moderaterna varit tydliga med att man vill se sänkta kvoter på strömming. Strömmingen brukar ses som motorn i det marina ekosystemet i Östersjön, jag vågar inte tänka på vad som händer om den försvinner också. Nu är det upp till bevis för politikerna!
