KRÖNIKA. När pandemin brakade lös på allvar i mars 2020 ställdes allt plötsligt på ända. Båtmässan Allt för sjön bommade igen tre år i rad, Waxholmsbolaget gick på knäna, ångfartygen togs ur trafik medan kryssnings- och finlandstrafiken nästan upphörde att existera. Öarnas julmarknader, tävlingar och konferenser ställdes in och turistnäringen föll som en sten.
Coronapandemin medförde också vissa positiva effekter. Fler började jobba på distans, hemester blev i ropet och intresset för natur, sportfiske och andra utomhusaktiviteter ökade. Många storstadsbor flydde till sina landställen i Stockholms skärgård för att isolera sig. Det i sin tur ledde till ett uppsving för öarnas butiker, hantverkare, båtbranschen och inte minst de krogar som satsade på takeaway.
Det började lysa i var och varannan stuga runt om på öarna och man fick nästan känslan av skärgården plötsligt blivit levande året om. Just på det sättet som Skärgårdens intresseföreningars kontaktorganisation (Siko) arbetat för i åratal.
Då hoppades många att den långa trenden med öarnas avfolkning äntligen var bruten och att skärgården stod inför ett paradigmskifte.
Fast om något ser ut att vara för bra för att vara sant så är det tyvärr i regel det.
När pandemin klingade av minskade hemstrandet lika snabbt som utlandssemestrarna ökade och merparten av öarnas nyinflyttade återvände till storstaden.
Det ska sägas att en del av dem ändå blivit kvar på öarna. Många av dem är pensionärer men det finns också exempel på att yngre och barnfamiljer valt att bosätta sig permanent. Säkert har också antalet deltidsboende ökat, vilket är positivt, men varför valde de allra flesta att avbryta sina nyss påbörjade ö-liv?
Frågan är viktig då svaret kan ge en hint om varför det är så svårt att locka fler att bosätta sig permanent på öarna. Uppenbart är att varken bostads- eller arbetsbrist hör till orsakerna i det här fallet eftersom de flesta jobbat på distans från sina sommarkåkar.
Kanske är det enkla svaret att alla (läs de flesta) faktiskt inte vill bo på en isolerad ö året om. För den som högt värdesätter plogade och upplysta vägar, spontana teaterbesök, samt välsorterade, dygnetruntöppna, butiker avstår nog helst från ö-livet den här årstiden.
De kommer alltid att betrakta sina sommarhus just som sommarhus och därför var den ökande inflyttningen under pandemin till stor del en chimär.
Det glädjande slutresultatet är ändå att de fastboende öborna blivit några fler än tidigare.
