Att driva skärgårdslantbruk idag är oftast ingen lönsam historia. Ändå behövs det, både för att hålla markerna öppna och för att främja lokal matproduktion vilket återigen blivit allt viktigare. När Norrgårdsstiftelsen sökte en ny bonde till Ingmarsö var det noga att det inte blev en storstadsbo med gröna vågendrömmar, utan någon med riktigt kunnande.
Nu är familjen Boersma på plats och vill återuppliva en utdöende näring.
Dammkornen yr i solstrålarna som letat sig in mellan gliporna till loftet på ladugården vid Norrgården. Janneke och Freerk Boersma är tillsammans med sina fyra barn Hedda, Melle, Jonna och Ruben i full färd med att sopa och röja för att kunna ha loppis här i sommar, och smygstarta igång gårdsbutiken på nedervåningen.
– Annars kommer allt på våningen här under bli dammigt, skrattar Janneke Boersma Brink, tar en paus från kvasten och stryker svetten från pannan.
Sedan familjen flyttade ut till Ingmarsö i februari har det inte varit någon dans på rosor. En kombination av sjukdomar inom familjen och en kall och ganska torr vår har gjort det tufft och lett till att allt har blivit lite försenat.
Samtidigt är de överväldigade av hur Ingmarsöborna ställt upp för sina nya grannar.
– De har skjutsat oss, tagit hand om barn och hundar, kommit med blommor och presenter… Det är helt otroligt så hjälpsamma och vänliga alla är och vilken fin gemenskap som finns på ön, säger Janneke.
Familjen driver sedan tidigare en gård med 150 mjölkkor i Månkarbo, men när annonsen kom om att Norrgården på Ingmarsö sökte en bonde blev de nyfikna och åkte hit för att titta. En del av det som lockade var att kunna utöka verksamheten med egen tillverkning av mjölkprodukter såsom ostar och yoghurt.
– Vi tänkte att vi kunde blåsa nytt liv i den här gården och hela landskapet på ön med våra idéer, säger Freerk.
Förutom att hålla ett femtontal kor som ska beta över stora delar av ön vill familjen bygga ett eget mejeri med tillhörande gårdsbutik för lokalt mathantverk. Det finns även planer för olika attraktioner för besökare, som naturvandringar, mjölkning och ystning.
– Det är nog inget vi kommer bli rika på, men det känns som en fin möjlighet för ön, för oss, och för alla som besöker oss. Vi har drivit en stor gård i flera år nu och även jobbat mycket med det pedagogiska; så att folk ska veta varifrån mjölken kommer och hur den förädlas. Att den inte bara hämtas i ett paket från affären, fortsätter Janneke.
Skärgårdsjordbruket har historiskt varit en viktig näring, både ur ett matförsörjningsperspektiv men också i att hålla landskapet på öarna öppet och artrikt. Utan betesdjur och markskötsel växer ängar igen och förvandlas till sly och granskog på bara några decennier.
– Man tar lantbruk för givet medan det finns, men när det väl försvinner så går det fort, säger Freerk.
Men idag är det i stort sett omöjligt att överleva ekonomiskt på att bruka en gård som Norrgården. För att hålla öns jordbruks- och kulturlandskap vid liv skapades stiftelsen Ingmarsö Norrgård och skola 2006, som med ideella krafter driver verksamheten Ingmarsö kulturlandskap och förvaltar gården. Det var genom en insamling bland privatpersoner och fastighetsägare på ön, samt via bidrag från Österåkers kommun, som det blev möjligt att finansiera bygget ett nytt stall för familjen Boersmas kor. Stallet ska ligga i vinkel mot ladugården där mejeriverksamheten ska huseras.
Men byggplanerna har mött en del motstånd. Det beviljade bygglovet upphävdes alldeles nyligen av länsstyrelsen. Främst motiverades beslutet med att utformningen av byggnaden inte harmonierar med resten av bebyggelsen på gården.
– Visst var det som att luften gick ur en lite, klart det är jobbigt att få ett sånt besked. Framförallt känner jag en besvikelse på att länsstyrelsen inte prioriterar matproduktionen i Sverige, som är en väldigt stor fråga nu i dessa oroliga tider. Men vi tappar inte hoppet, säger Freerk.
Stiftelsen kommer nu att i samarbete med en byggnadsantikvarie jobba om ritningarna och söka bygglov på nytt. Under tiden jobbar familjen Boersma vidare med provisoriska lösningar. Redan i sommar är planen att öppna gårdsbutiken och sälja ostar gjorda på mjölk från Månkarbokorna. Där kommer Janneke och Freerk fortsätta att driva lantbruket vidare, men med anställd personal på plats.
Själva har de nu börjat hitta hem på Ingmarsö. Barnen går i skola på Ljusterö och Svartsö samt i förskola på ön och är ett välkommet tillskott i den föryngring som de senaste åren skett på Ingmarsö.
– Det funkar väldigt bra med både skola och båttrafik. Det händer så mycket roligt på ön just nu och många är tacksamma för att det kommer hit nytt blod och nya barn, säger Janneke.
Även Melle, 9 år, trivs med livet på ön där han kan leka med kompisar och cykla själv till affären, något som inte gick i Månkarbo.
– Det bästa med Ingmarsö är att man hjälper varandra här, tycker han.
Fakta/INGMARSÖ NORRGÅRD
• Norrgården är en av Ingmarsös ursprungliga gårdar med anor från 1600-talet. August och Viktoria Johansson, det äldre syskonpar som var de sista enskilda ägarna, drev gården fram till slutet av 1950-talet. De testamenterade gården till dåvarande Ljusterö kommun.
• Österåkers kommun och Ingmarsö byalag bildade år 2006 Stiftelsen Ingmarsö Norrgård och skola som då blev ägare av gården.
• På gården finns bed & breakfast och hembygdsmuseum. En del jordbruksmark och skog tillhör också gården.