Wanda och Bengt Eklund fortsätter outtröttligt att driva ett småskaligt skärgårdshemman som fjärde generationen i släktgården på Stomnarö. De är paret som enades kring passionen för landskapsvård och som hellre spenderar en ledig eftermiddag i traktorn än framför tvn.
–På nåt sätt känner man sig om en missionär som vill dela med sig och visa hur det har varit, säger Wanda.
På Stomnarö bor det omkring elva personer permanent. Den som har längst förflutet på ön är Wanda Eklund vars släkt har fiskat, jagat och brukat åkermark här i flera generationer. Nu bor hon i den gamla släktgården och driver Eklunds alltjänst tillsammans med sin man Bengt. De hjälper till med det mesta inom båttransporter, bryggor, snickerier, trädfällning och grävarbeten. Och de brinner för landskapsvård. Med hjälp av kor, får och mycket hårt arbete håller de, de stora markerna öppna.
– Idag har vi inget jordbruk men när jag växte upp odlade vi alla åkrar och hade kalkonuppfödning. Jag har plockat väldigt mycket i mina dagar – vinbär, kalkoner och potatis, säger Wanda Eklund.
2011 tilldelades de Lännastipendiet, för att de på ett berömvärt sätt vårdar och bevarar skärgårdshemmanet på Stomnarö och i våras fick de utmärkelsen Årets kulturgärning av Hushållningssällskapet i Stockholms, Uppsalas och Södermanlandslän.
Wanda och Bengt träffades på Berga lantbruksskola redan under gymnasietiden och klickade direkt.
– Vi hade precis lika intressen. Bengt hade släkt på Möja, så han visste mycket om skärgården, och kunde köra båt. Det är märkligt att man skulle träffa nån som är så lika så långt bort. Det var nog tur för oss båda. Vi bygger och snickrar och bär och gör allting tillsammans. Det blev så och det har rullat på och nu är vi snart pensionärer, säger Wanda Eklund.
Wandas släkt kom till Stomnarö redan 1875. Då fanns det tre gårdar men nu är det bara en kvar. Wandas farfarsfar August Jansson var först med att bruka jorden på östra Stomnarö och det var de som byggde upp den gård som Wanda och Bengt bor på idag. Efter honom följde generationer av Janssons där den sista var Wandas pappa Ivan vars bryggor har blivit välkända i hela skärgården. De byggdes med rejäla stenkistor, som isarna inte rådde på. Den kunskapen fördes vidare till Bengt och Wanda som fick lära sig av Ivan hur man bygger bryggor på rätt sätt. Nu reparerar de mest bryggor men under flera år har de sågat ner träd, tillverkat virke och byggt bryggor från grunden precis som pappa Ivan.
Allting började med att Wanda och Bengt tog över sophämtningsverksamheten när Ivan gick i pension.
– Sen har vi skött gården hela tiden. All vår lediga tid har vi tillbringat här.
När Wanda och Bengt visar runt på gården ringer telefonen i ett. Idag odlar de ingenting, mer än för husbehov, men uppdragen till Eklunds alltjänst ramlar in och jag undrar hur de kan hålla reda på allt.
– Man skriver många lappar. Du skulle se mitt kök, det är bara lappar överallt, svarar Wanda.
När andra kanske skulle spela golf eller gå på gym på sin lediga tid, jobbar Wanda och Bengt på markerna så fort de får en minut över – och det syns.
– Det är det som vi brinner för. Historien är viktig. Man glömmer så fort bort allting, man kan inte bara gå på Konsum och köpa. De öppna landskapen där allt regn som faller ner renas i markerna och blir grundvatten. Myror i skogen som betyder att marken är frisk, säger Wanda som fortsätter:
– Det är också häftigt att se vad andra människor före oss har slitit så otroligt med att göra. De långa stenmurarna på gården till exempel, byggda av sten som de grävde upp ur marken för att kunna odla mat på åkrarna. På nåt sätt känner man sig om en missionär som vill dela med sig och visa hur det har varit.
Förr fanns det fullt med gårdar liknande Wandas och Bengts på landsbygden. När djuren försvinner växer markerna snabbt igen, men på Stomnarö kan man gå fritt överallt tack vare att landskapet hålls öppet. Till sin hjälp har de sex kor och en flock får.
– Vi kallar dem för kor men det är inga kor som går där och trampar i vassen. De är naturvårdare. Korna är livsnerven på en sån här ö. När man har djur blir det automatiskt att man måste slå hö och vi sköter tomtföreningarnas åkrar och ängar. Mångsyssleri har alltid varit vardagen för skärgårdsbor. Man kunde inte leva bara av jordbruk och fiske. I modern tid är det bara andra saker som ska fixas. Hade vi inte behövt jobba med annat hade vi bara jobbat med jordbruket och utvecklat det så långt det hade gått.
Att bara ligga i sängen en hel dag och inte jobba är inget alternativ för Wanda och Bengt.
– Då dog han nog, Bengt är inte sån. Han börjar dagen med att tända i spisen, sen är det full fart. Jag skulle vilja hinna mer. Jag har funderat på att klona mig lite grand. Ibland turas vi om att vara lediga och den ena tar hand om ön. När jag fyllde 60 var vi i Paris och då var vi lediga en helg. Men det är svårt att få med Bengt på ett flygplan. Han vill köra själv men det får han ju inte.
