Inger Nerman, Gunilla Liljehök, och Göran Grimfjärd knäpper cykelhjälmarna. På pakethållarna ligger påsar med papper, penslar och färger. Det är sommar på Utö och det är akvarellkurs på gång.
– Det är naturen och friheten som lockar, säger Göran Rücker. Han står i den gula 1800-talsvillan på Utö, bredvid en rad akvarellmålningar. Dessa målningar har hans kursdeltagare skapat.
Göran Rücker började hålla i akvarellkurser redan 1989. Sedan femton år tillbaka är han på Utö en vecka varje sommar. Kurserna lockar ett tiotal deltagare som kommer tillbaka år efter år. Göran Grimfjärd är med på kursen för tionde gången.
– Omgivningarna är suveränt fina, och så är det ju väldigt trevligt att träffas, säger han och slår sig ner bakom sitt målarbord. Lokalen har stora fönster och en grovt timrad vägg där de satt upp veckans verk. På Göran Grimfjärds bord står en stor låda med målarpenslar och färger. Med en halv decimeter bred pensel målar han långa linjer på pappret framför sig. De till synes slumpartade ljusblå strecken formar strax ett skärgårdslandskap med mörkblått hav och blågröna klippor.
I år är det första gången de håller till i Gula villan; en konferenslokal med större kök och rum att bo i. Tidigare har de hållt kursen på hembygdsgården och då bodde alla deltagare ensamma i egna stugor. För vissa av dem har det visat sig vara extra värdefullt att bo just på den här platsen. Någon har haft släktingar som drivit gården för länge sen, någon annan har en brylling som bor bara någon kilometer från Gula villan. Årets nya koncept, att alla bor tillsammans, har varit väldigt lyckat. Ingen spänd stämning i kurslokalen bedyrar kursledaren.
– Vi trodde att det skulle bli så men det har inte varit några problem. Blir man trött är det bara att gå undan, säger Inger Nerman.
De hävdar allihop att den mesta kurstiden går åt till just målning. När de berättar om vad de faktiskt har gjort är det ändå lite svårt att tro på. Soiré med sångstund, måltider på restauranger, långa cykelfärder och samtal om livet. Göran Rücker behöver nästan inte planera när deltagarna börjar skapa sin egen underhållning.
– Titta på det här, säger Inger Nerman och tar upp sin mobiltelefon. Ljudet av en enkel melodi blandad med fiskmåsars skri fyller lokalen när mobilfilmen spelas upp. Häromkvällen satt de på klipporna och målade solnedgångar när Göran Grimfjärd valde att plocka fram klarinetten.
Något som är viktigt för akvarellkursen på Utö är cykellivet. Cyklar i allmänhet är en stor del av kulturen på Utö. För den som inte äger en flakmoppe är det färdsättet att föredra. Under en kurs cyklar de ungefär 15 mil. Så gott som varje dag sätter de sig på cyklarna för att hitta sina smultronställen på ön. Ikväll ska de cykla upp till gruvbyn. Det är kursens sista dag, så efter målerisessionen ska de avsluta med middag på Utö värdshus.
– Jag tycker det är perfekt, att kombinera stillasittande med rörelse. Det känns gott för kroppen, säger Göran Rücker.
Utanför villan sitter en färgglad skylt som utlovar en akvarellutställning. En intresserad kvinna i träningskläder tittar in under de två timmarna som utställningen varar.
– Hon var här och tittade förra året också. Vi försökte övertala henne till att gå kursen då. Men nu har vi lyckats, nästa år tänker hon gå, säger Gunilla Liljehök med ögon som glittrar av glädje. Det är tydligt att glädjen till den här kursen inte bara är för de invigda. Deltagarna trängs ivrigt bland de få besökarna för att få dela med sig av de tekniker de lärt sig under veckan.
– Mycket av den här kursen bygger faktiskt på att vi lär varandra, säger Göran Rücker. När alla börjar måla lägger sig koncentrationens tystnad tung över rummet. Ändå är det inte långt till både småprat och tips till dem som känner sig vilsna.
– Prova att låta färgen rinna lite, säger Göran Grimfjärd. Samtidigt lutar han sitt papper och låter de våta färgerna blandas.
Det är inte bara deltagarna som lär sig av varann. Under en kurs skapar alla deltagare sin egen kursbok. Varje dag övar de på nya tekniker och antecknar under passen. Till slut har de ett unikt kursblock. Det är det meningen att deltagarna ska kunna titta i när de målar hemma, i väntan på nästa kurs.
En del är på sin allra första akvarellkurs men Gerd Berggren är här för andra gången.
– Annars när man går kurs så träffas man kanske en gång i veckan. Det här är mer intensivt, man känner sig så inkluderad och får så bra tips.
Till syvende och sist är det ändå naturen på Utö som omtalas varmast i sällskapet. Gunilla Liljehöks ögon glittrar än en gång när hon berättar om målarkvällarna utomhus.
– När man sitter helt stilla på klipporna och alla är tysta och målar, då blir det nästan en andlig stämning. Det här är inte bara målning. Det är glädje och lust.
Elinor Karlin: text & foto
