Gissningsvis ligger runt 50 000 minor kvar på Östersjöns botten efter de båda världskrigen.
En av marinens uppgifter är att hitta dem.
Skärgården följde med HMS Spårö från Fjärde sjöstridsflottiljen under en dag på jobbet.
Frosten gnistrar i den bleka morgonsolen. Blåklädda flottister rör sig med vana, snabba steg över det ännu glashala däcket och runt i den labyrint av gångar och utrymmen som döljs i fartygets inre. Slangar rullas ut och in längs kajen, packning stuvas in i hytter och matleveranser bärs in i byssan.
– Det är den sedvanliga örlogsbaletten, som vi kallar den, skrattar navigatören Simon Paulsson och syftar på det organiserade kaos som tycks råda.
Det är den första dagen på en veckolång samverkansövning för marinens olika enheter inom bland annat sjöstrid och minröjning.
– Den här typen av övning gör vi minst någon gång per år, för att vi ska förbättra vår förmåga att kommunicera med varandra, berättar Tomas Eklund. Han är fartygschef på HMS Spårö som nu förbereds för att lämna kajen vid Berga örlogsbas.
– Inom det enskilda fartyget har vi ganska bra koll på hur saker går till, men när det blir många enheter ökar komplexiteten. Vid en skada, till exempel en brand, uppstår ofta en resursbrist och den måste vi klara av att hantera. Till sjöss går det inte bara att tillföra fler resurser, vilket ofta annars är lösningen.
HMS Spårö är ett modifierat minröjningsfartyg. Det har varit i Fjärde sjöstridsflottiljens tjänst sedan slutet av nittiotalet, men byggdes om 2004 för att anpassas till röjdykning och utrustades då även med teknik i form av fjärrstyrda undervattensfarkoster. HMS Spårö och ytterligare ett fartyg i samma klass arbetar idag i svenska farvatten bland annat med att lokalisera och oskadliggöra de minor som ligger strösslade på Östersjöns botten i tusental, främst kvarlevor från första och andra världskriget.
– Minorna är inte längre aktiva. De sveptes efter kriget och ligger nu på botten och anses i huvudsak ofarliga. Men de innehåller fortfarande ammunition som inte är omhändertagen på rätt sätt, så de ska absolut inte röras av vem som helst. Problem kan uppstå vid till exempel fiske och bottentrålning, säger Tomas Eklund.
Det händer då och då att militären kallas in för att hantera minor som hittas runt om i skärgården. Han berättar om en incident tidigare i vår, där en okänd mina drev i land på en strand vid Långgarn där den hittats av öbor. Polisen tog då hjälp av HMS Spårö för att bogsera bort minan till ett sprängområde, där den sänktes och därefter sprängdes.
Ombord på fartyget, som är ett av Fjärde sjöstridsflottiljens mindre, arbetar vanligtvis arton personer fördelade på två vaktskift. För dagen är dock styrkan decimerad till tolv. Influensa, utbildning och föräldraledighet har orsakat en del manfall och fartygschefen överväger därför att gå över till enbart dagskift för att klara resursbristen.
På bryggan förbereder sig navigatörerna Simon Paulsson och Jonas Söderholm för avfärd. De har vant sig vid den säregna livsstil som ett jobb i flottan innebär, med trånga utrymmen och stundtals långa vistelser hemifrån.
– Man får inte ha så stort behov av egentid, eftersom vi i princip bor ovanpå varandra. Vi har alla lång stubin och går inte runt och bär på irritation, det skulle vara ohållbart, säger Jonas Söderholm. Gemenskapen var ett skäl till att han valde yrket. Att det är händelserikt och ständigt utvecklande ett annat.
För Simon Paulsson, som är uppvuxen på Runmarö, var det närheten till havet och skärgården som lockade:
– Det är världens vackraste arbetsplats. Den tar sig olika former hela tiden.
Ute på fjärden är det idag tomt på andra båtar. Det är höst och flottans fartyg kan arbeta betydligt mer ostört än under sommarhalvåret. Tomas Eklund har förståelse för att nyfikna semesterseglare blir närgångna, men är tydlig med att det snabbt kan bli farligt:
– När vi till exempel har vår sökfarkost framför oss eller släpsonar efter oss så tar vi upp ett stort område under vattnet. Det gäller att hålla ett bra säkerhetsavstånd, minst 1 000 meter, och vara uppmärksam på signaler som tutningar och blinkningar. Vi sätter tre klot i en triangel i masten, eller tre gröna lanternor nattetid för att visa när vi bedriver verksamhet. Vi kan också signalera genom flagga Urban som betyder “ni stävar mot fara”, säger han och demonstrerar en röd- och vitrutig flagga.
Efter en kort transportsträcka ut på Mysingen är det dags att genomföra bärgning av en övningsmina av Manta-typ. Från en replejdare tar vi oss ner i ribbåten som sänkts ner vid sidan av fartyget. Det blir snabbt trångt när fyra grodmän, en reporter, lufttuber, lyftsäck och cirka 200 meter slang ska samsas om utrymmet.
Ett hundratal meter ut från fartyget närmar vi oss positionen där minan lokaliserats på knappa 30 meters djup av sonaren, som skannar botten med hjälp av ljudeko. En boj släpps ner för att markera platsen samtidigt som det första dykparet förbereder sig.
Taktiken är att hitta minan genom att röra sig i cirklar längs botten ut från bojlinan. Det blir sedan det andra dykparets uppgift att fästa säcken som ska fyllas med luft och på så vis lyfta minan till ytan – ett vanligt förfarande när man bedömt minan som ofarlig att förflytta. Annars kan dykarna också aptera en sprängladdning på minan och spränga den på plats. Aktiva minor triggas av tryck, ljud och magnetism, så det är avgörande att röjdykaren rör sig så tyst som möjligt.
Efter fjorton minuter är det första paret uppe och rapporterar av, samtidigt som solen kryper ner bakom horisonten. Mörkret faller på snabbt och vinden biter i kinderna. Det andra paret försvinner ner i det svarta djupet och återkommer tolv minuter senare. Strax därefter fylls säcken och dyker upp vid ytan en bit bort som en stor gul svamp. Minan, som hänger undertill, bogseras in till och lyfts ombord på HMS Spårö. Allt har gått enligt plan.
Ombord igen vankas biff med bearnaisesås i den varma och ombonade mässen, innan det är dags för undertecknad att mönstra av. Men för besättningen på HMS Spårö väntar ingen längre vila.
VILL DU BLI RÖJDYKARE?
Den 9 december kan du prova på röjdykarnas utmanande vattenfys i Berga. Anmäl dig till blirojdykare@mil.se
