KRÖNIKA. Det har väl knappt undgått någon att delningsekonomin är på stark frammarsch i världen och så även i Sverige. Att inte själv äga precis alla sina resurser – utan gemensamt dela på dem genom till exempel lån eller uthyrning - känns som smart och logiskt i en värld som just nu dukar under av belastningen av att producera, producera, producera och där man själv knappast hinner nyttja alla sina prylar maximalt.
Detta är såklart inte en ny företeelse. Samhällen har i alla tider byggt på att grannar, vänner och bekanta lånat verktyg och jordbruksmaskiner av varandra. Eller bytt tjänster mot gentjänster. Men med den starka digitaliseringen på senare tid möjliggör nu webbplattformar och appar för ett mer systematiskt delande bland många fler, även bortom den egna bekantskapskretsen. Frågor som betalningssäkerhet och kvalitetsgarantier, som kanske avskräckt en del, har också i rask takt kunnat lösas på tekniskt vis.
Det är kul och hoppfullt att delningsinitiativen även bubblar i skärgården. Podtaxin på Ornö som vi skrev om för någon vecka sedan, där vanliga öbor gått ihop om en liten bil för att kunna erbjuda skjutstjänster till besökare, är ett lysande skärgårdsexempel. Det medlemsägda vindkraftverket på Ljusterö ett annat. Antalet som öppnar upp sina oanvända sommarställen, sjöbodar och småstugor på airbnb runt om i skärgården ökar, vilket tillgängliggör detta unika hörn av världen för fler.
Det fina med att dela är att så gott som alla vinner på det. Det innebär att vi sparar på planeten utan att för den skull behöva sänka vår levnadsstandard. Det blir ofta billigare för den som hyr, och lite extra inkomst för den som hyr ut, bara genom att kapa bort ett par mellanhänder som endast cashar in på marginalerna. Det behöver inte heller innebära några käppar i hjulet för företagare, så länge man klarar av att tänka på företagande i lite nyare former.
Största hindret är i vanlig ordning kunskap. I april i år kom utredningen “Delningsekonomi – På användarnas villkor”, på uppdrag av Regeringen i syfte att förstå aktörerna på delningsmarknaden och se om det finns behov av att anpassa lagar och författningar utifrån den snabbt växande trenden. Utredningen visade att var tionde svensk har under de senaste två åren använt sig av någon delningstjänst, och av dessa var 80 procent övervägande positiva. De som inte hade använt det angav som främsta skäl att de helt enkelt inte känt till att det finns.
Givetvis finns nackdelar och problem, och fortfarande en hel del frågetecken kring hur olika samhällsinstanser påverkas. Men liksom det bevingade “Internet är bara en fluga” – så tror jag att vi inom kort kommer att ganska kraftfullt ha omvärderat vår syn på ägande, och i framtiden snarare värdesätta tillgång.
Ylva Bergman
