KRÖNIKA. Mätbarheten har blivit vår nya religion men allt som faller där emellan, det som inte kan värderas eller betygsättas saknar enligt den här nya religionen värde. Kategoriserandet började långt innan lean production och outsourcing, ja långt innan Carl von Linnés ihärdiga systematiserande till och med. Att tro att det mätbara är det enda existerande och att bygga våra liv på det är helkorkat. Vi är inga mackapärer vi är ovärderliga människor.
Jag har jobbat inom public service större delen av mitt yrkesverksamma liv men mitt allra första journalistjobb var som radioproducent på den fristående radiostationen Radio Q. Där mättes vårt värde i antal lyssnare. Det var på dem vi sålde annonser och det var så vi överlevde i två år. Vi gjorde samhällsprogram liknande P1:s Studio Ett och kulturprogram. Våra annonsörer var inte intresserade av hur våra lyssnare lyssnade eller vilka de var. Det var bara antal öron som räknades. Det var för nästan 30 år sedan. Skattefinansierade Public service har dock anammat samma rudimentära mätmetoder. Trots att varken SVT eller SR säljer annonser vill man bevisa sitt värde genom att basera utbudet på antal lyssnare/ tittare/webbartikelsläsare. Webben som kan mäta antal klick avgör hur högt upp ett inslag ska hamna i läslistan (men vem läser ens SVT:s eller SR:s nyheter på webben?).
Jag menar att våra skattefinansierade verksamheter kan och borde gå sin egen väg och värna de värden som inte är mätbara - som kunskap, skönhet, analys, intresse, fördjupning, erfarenhet.
Vi kan just nu följa vad som håller på att hända med Skärgårdsstiftelsen. Organisationen görs om så att den blir mer mätbar. Man drar ner tillsynsmännens tjänster till nästan hälften och genom att dagligen dela ut arbetslistor, som de ska åka in till fastlandet för att hämta upp blir deras arbete mer mätbart. Stiftelsens jordbruksarrendator ska täcka upp för de förlorade tillsynsmännen. De får större ansvar och mer definierade arbetsuppgifter samtidigt som arrendena höjs till det dubbla i vissa fall det fyrdubbla. Därför har nu många jordbruksarrendatorer sagt upp sig de senaste åren och ännu fler kommer att sluta framöver. Jag tror att det här för Skärgårdsstiftelsens del till stor del handlar om samma kontroll- och mätbarhetskrav som Public service har anammat helt i onödan. De är inte aktiebolag som ska generera vinst för aktieägarna. Skärgårdsstiftelsens syfte är att värna skärgården och skärgårdslivet.
Mätbarhet och kontroll, som outsourcing av skattefinansierade verksamheter till aktiebolag och andra vinstdrivande företag, har smittat av sig på allt och tvingar nu bort de ovärderliga omätbara värdena. Jag säger som Evert. ”Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill. Jorden vi ärvde och lunden den gröna/…/ Låt dem få leva de är ju så sköna.”. Det skulle vara synd om vi lät enögd tilltro till det mätbara utrota det omätbara.
