Även Kammarrätten har nu slagit fast att Östanå gods hade rätt att oljera 3 500 skarvägg under våren 2019.
I april förra året avslog länsstyrelsen Östanå gods ansökan om att oljera 3 500 skarvägg vid Ryssmasterna i Furusundsleden. Man motiverade beslutet med att det fanns indikationer på att störningar av det slaget i skarvkolonierna skulle leda till att fåglarna flyttar till andra platser. I februari i år konstaterade dock Förvaltningsrätten i en dom att Östanå gods haft rätt, efter att ha tagit del av forskning i frågan från Danmark.
Domen överklagades emellertid av Stockholms ornitologiska förening (StOF) till Kammarrätten, som beslutade att pröva målet av principiella skäl. StOF yrkade dels att skälen för skyddsjakt inte var uppfyllda överhuvudtaget, dels att de danska uppgifterna kring oljering och dess konsekvenser inte är applicerbara på svenska förhållanden då bland annat geografin i ländernas skärgårdar skiljer sig åt. Även Naturvårdsverket fick lämna in ett yttrande, där man menade att risken för att fåglarna skulle flytta inte var obetydlig.
Kammarrätten dömde dock i Östanå gods favör. I domslutet skriver man bland annat att varken StOF, länsstyrelsen eller Naturvårdsverket lyckats presentera en övertygande risk för att oljering skulle leda till att kolonierna flyttar på sig. Däremot, skriver man, har den utredning som Ö̈stanå har presenterat gjort “sannolikt att risken för koloniförflyttning i stora och gamla kolonier inte är särskilt framträdande.”
Man skriver också att Östanå gods presenterat en metod som beaktar att fåglarna lägger ägg vid olika tidpunkter och att hänsyn tas till andra skyddsvärda arter.
Clas Boström från Östanå gods är nöjd med domen, men efterlyser nu en bättre dialog mellan parterna i skarvfrågan för att i framtiden slippa tidsödande rättegångsprocesser.
– Det behövs ett teamwork, som man har i Danmark. Där samlas representanter för ornitologer, jägare, markägare, fiskare med flera en till två gånger per år och jobbar igenom den information man har från inventeringar och liknande, och så beslutar man om policyn för nästa år. Vi skulle behöva ha en liknande dialog – gärna i länsstyrelsens regi, säger han.
