Färjerederiets personal övar flera gånger om året för att kunna möta en krissituation till sjöss. I förra veckan var det dags för besättningarna på vägfärjorna Yxlan och Frida att dra på sig flytvästar och överlevnadsdräkter.
Termometern visar endast fem plusgrader och nordanvinden är iskall trots att det är maj månad. I Furusunds färjestuga motas ruggvädret med hett kaffe och ostsmörgåsar.
– Frida ska spela finlandsfärja i dag, säger skepparen Guy Österman som leder genomgången inför dagens samövningar med vägfärjorna Yxlan och Frida, SAR-helikoptern från Norrtälje-Mellingeholm samt en enhet från SSRS Räfsnäs. I det första scenariot ska Yxlan borda en finlandsfärja för att bistå med en ambulanstransport.
Det 20-tal färjeanställda, på Furusunds- och Blidöleden, som samlats runt bordet är ett rutinerat gäng. Fyra gånger om året genomför de katastrof- och säkerhetsövningar och när Guy Österman slutligen undrar om det finns några frågor blir det knäpptyst runt bordet. Alla vet vad de ska göra.
– Vi håller oss på kanal 74 under övningen, säger Guy och så beger sig hela styrkan mot färjelägena där Frida och Yxlan väntar.
Yxlan sätter kurs norr över i leden där hon blir liggande en stund för att invänta Frida som sköter de ordinarie turerna mellan övningspassen.
– Om något händer ombord ska vi se till att passagerarna få på sig flytvästar, säger Guy Österman.
Vid en evakuering är det den viktigaste uppgiften vid sidan av att meddela att fartyget ska överges samt att kontrollera att ingen är kvar ombord.
När Frida anländer går hon upp i vind samtidigt som Yxlan närmar sig akterifrån. Skepparen Stefan Johansson på Yxlan sänker med fingertoppskänsla färjans klaff över Fridas så att de två fartygen förenas för ett kort ögonblick under gång.
När Frida återvänder till Furusund för att återgå till den ordinarie trafiken stävar Yxlan vidare norr över. På däck förbereder sig skepparna Karin Åslund och Hans Pettersson för att hoppa i sjön. Man över bord ska övas och i den bistra snålblåsten drar de på sig överlevnadsdräkter.
Yxlan lämnar leden och kommer ut på Furusundsfjärden där sjöhävningen blir kraftigare. De flesta sjöolyckor inträffar under usla väderförhållanden så vågorna, den råa luften och vinden bidrar till att övningen med ens känns mer realistisk. Strax norr om Furusundsskaten slår skepparen stopp i maskin. Platsen är noga vald för man vill ligga på tryggt avstånd från den hårt trafikerade leden.
När helikoptern syns vid horisonten hasar Karin och Hans ner i sjön från färjans klaff och förs snabbt iväg av virvlarna från kölvattnet. På avstånd ser de ut som två färgglada gummibollar där de guppar på vågorna i grådiset.
Helikoptern tar ett varv över skådeplatsen och blir sen hängande i luften ett 30-tal meter över de två i vattnet.Strax syns ytbärgaren Johan Lindgren i helikopterns dörröppning och sekunden senare vinschas han ner mot havsytan. Operationen tar bara några minuter och snart har både Hans och Karin vinschats upp i helikoptern.
Under eftermiddagen blir det dags för samövning med SSRS Räfsnäs enhet Henry Andersson. Den här gången sjösätts en livflotte från färjan och SSRS bistår med hjälp. Ombord på vägfärjorna finns 12 livräddningsflottar men vid en nödsituation räknar man inte med att hinna få dem alla i vattnet.
– Det är bara en man på däck. Det är omöjligt att få i mer än en flotte om det händer något, säger maskinisten Jan Söderman.
Skulle det värsta hända är därför det mest realistiska alternativet att ställa färjan på grund. Gångtiden mellan Yxlan och Furusund är bara tre minuter så det tar inte låg tid att nå land. De flesta stränder längs färjeleden är dock för djupa och branta för en sådan manöver men det finns ett par undantag.
– Utanför Villa Lido på Furusund finns en långgrund sandstrand med mjuk botten, säger Guy Österman.
Det är förstås också möjligt att gå till något av färjelägena men de är inget självklart alternativ i en nödsituation.
– Lägena kan behöva vara fria för att ge plats åt en annan färja men det är en bedömningsfråga som får avgöras från fall till fall, säger Guy Österman som fortsätter:
– Börjar det till exempel brinna i en bil som står mitt på en fullastad färja kan det vara lämpligt att gå dit för att möta brandkåren.
Vägfärjorna betraktas allmänt som mycket säkra men som alla fartyg har också de sina svagheter. Utbryter en paniksituation på en fullastad färja kan det bli kritiskt om passagerarna försöker få upp alla bildörrar samtidigt. Detsamma gäller färjornas evakueringsportar på långsidorna. De öppnas inåt och står en bil i närheten blir det trångt. Den största faran i den trånga och hårt trafikerade Furusundsleden är ändå kollissionsrisken enligt färjepersonalens bedömning. Guy Österman påpekar att vägfärjorna har en viktig funktion att fylla i sjöräddningsorganisationen. Från Furusund och hela vägen in till Stockholm ligger färjelederna som ett pärlband genom skärgården. Sker en större olycka inomskärs kan en vägfärja nå dit relativt snabbt. Om ett passagerarfartyg måste evakueras klarar varken Kustbevakningens eller SSRS enheter att ta ombord fartygets många passagerare. På vägfärjorna däremot ryms flera hundra personer. Dessutom kan man transportera brandbilar vid större fartygsbränder. En dag kommer Färjerederiets personal att få praktiskt nytta av sina katastrofövningar, det är Guy Österman övertygad om.
– Frågan är inte om det händer utan när det händer, säger han.
