På bara några månader ska inte mindre än 40 fritidshus byggas på Telegrafholmen utanför Sandhamn. I förra veckan anlände de första husen, ända från Småland. Det handlar om ett logistiskt mästarprov, planerat in i minsta detalj.
I maj kommer de första fritidshusägarna på hittills oexploaterade Telegrafholmen att kunna packa upp flyttkartongerna, ta en kopp kaffe, ett djupt andetag och börja njuta av utsikten av Rödkobbsfjärden.
Men det är resultatet av dels många års planering och väntan, för att inte tala om ett logistiskt under. Nämligen att få 40 färdigbyggda fritidshus från husfabriken i Småland, till den lilla Telegrafholmen, under bara några få månader.
– Vi har haft en del farhågor, som att isen skulle lägga sig och krångla till det. Men än så länge har det gått väldigt bra.
Det säger Hans-Arne Hjalmarsson, projektchef för småländska husbyggarföretaget Hjältevadshus som under hösten och vintern har jobbat för högtryck med att färdigställa skärgårdsbyn som under våren ska trollas fram på Telegrafholmen.
I stället för att byg
ga husen på plats på ön har de under hösten och vintern byggts i princip klara i fabriken i Småland, för vidare leverans till kajen i Stavsnäs. Så långt är det en vanlig dag på jobbet för det småländska husföretaget. Det är sedan problemen börjar:
– Vi har aldrig byggt på det här sättet på en ö innan, utan alltid kunnat transportera huset i princip direkt fram till bygget. Så detta har varit en oerhörd logistisk utmaning, säger Hans-Arne Hjalmarsson.
För transporterna ut till Telegrafholmen står Pampas marina entreprenad, som sedan november/december även har jobbat hårt med grund- och markjobbet på plats på holmen.
– Det är tre veckor sedan jag var i land, säger Patrik Molin, platschef från Pampas som ryckt in som snickare, grundgjutare, chaufför och kock under sin tid på ön, och som ännu inte längtar till fastlandet:
– Det här är ett skithäftigt projekt som är helt unikt, det är inte vardag för någon av oss, säger han.
När Skärgården kommer på besök har de första tre husen precis anlänt till ön. De står ännu tryggt inbäddade med skyddande höljen på en pråm, på vilken de har skeppats från Stavsnäs.
Den stora frågan i dag är om generalplanen ska hålla. Nämligen om det kommer att gå att frakta de färdigbyggda huskropparna från pråmen, hela vägen till grundpålarna en bra bit upp på ön. Runt orörda bergsknallar, djupa sänkor i marken och tät tallskog. Naturen ska hållas så intakt det bara går, en förutsättning för bygget är att husen ska smälta in i omgivningen. Att bygga vägar för byggtransporter har det därför inte varit tal om, och inte en tall har fällts i onödan.
Aktiviteten på ön är hela tiden febril. Just nu jobbar cirka 15-20 personer med allt från att påla husgrunder till att snickra panel. De flesta av hantverkarna och byggjobbarna bor kvar, antingen på ön eller i hyrda hus på Sandön. Från Örebroföretaget EC Svenska kommer bergsborraren Göran Våhlberg. Han ser till att husens grundpålar kommer tillräckligt djupt ner i urberget.
– Det är nio hål per hus, så nu har vi bara 350 stycken hål kvar att borra, säger han och skrattar.
Eftersom husen ska smälta in i naturen finns det inga utrymmen för varken omfattande sprängningar eller plana betonggrunder. I stället vilar varje hus på pålar som borrats ner och gjutits fast i berget. Pålarnas längd skiftar väldigt, även på samma hus, beroende på bergets beskaffenhet där huset är planerat att stå. Allt för att få husen att stå exakt plant.
– Borrningen är väldigt speciell eftersom vi hela tiden borrar i slänter. På ett ställe hade vi 45 graders lutning, säger Göran Våhlberg och pekar på den kraftiga vajer, förankrad i en bergsbult, som håller borrutrustningen på plats.
Borrgänget från Örebro bor på en husbåt vid Telegrafholmen, jobbar både dagar och kvällar och åker hem på helgerna.
– Det är intensivt. Terrängen är väldigt kuperad, 200-millimetershålen kräver rejäla maskiner och från och med nu ska det komma tre hus i veckan, så det gäller att ligga i, fortsätter Göran Våhlberg.
Varje hus består av två huskroppar som står och bidar sin tid på pråmen. Inom kort ska de två kropparna bilda ett helt hus, även om allting redan är färdigbyggt, komplett med kamin, kök, målade lister och väggar liksom trappa upp till sovloftet.
Morgonsolen skiner mjukt över Telegrafholmen när en lyftkran på pråmens däck har kopplat ett säkert grepp om den första huskroppen. Sakta lyfts huset i höjden, svänger en aning och sätts försiktigt ner på en grön skogsmaskin ombord på en annan pråm. Skogsmaskinen, eller skotern som den kallas, är en av två specialbyggda maskiner för ändamålet. Som så mycket annat i det här projektet har ändamålet skapat medlen. Följaktligen har den ena skotern försetts med ett rejält flak, hydrauliskt styrt, med plats för exakt ett halvt hus.
Huskroppen spänns fast på alla ledder och spänningen stiger bland byggjobbarna. Patrik Molin tar plats bakom ratten i den höga skotern, vars hjul har försetts med kraftiga snökedjor för att kunna ta sig fram i den minst sagt oländiga terrängen.
För att inte förstöra marken har spänger som följer terrängen skapats för att skotern ska kunna nå tomterna. På spängerna har enorma så kallade stockmattor lagts ut, som skyddar marken. Stockmattorna består av sammankopplade trästockar som jämnar ut markhålor och täcker våta och isiga partier, och som inte har några problem att bära de tunga maskinerna.
Sakta ger sig skotern av från pråmen, över den temporära bron, vidare mot en den första lutningen upp mot tomtområdet. Hydrauliken jobbar konstant för att hålla flaket med den tunga huskroppen i plan. Hans-Arne Hjalmarsson håller andan när skotern morrande arbetar sig upp för backen. Huskroppen gungar till en aning i lutningen som uppstår, men står tryggt kvar, förankrad som den är i sina tunga bojor.
– Vi har aldrig gjort något sånt här tidigare, men vi tog logistiken som en utmaning, säger han och andas ut då skotern kommit lyckligt och väl över krönet.
Skogsmaskinen jobbar sig vidare över de slingrande spängerna, kör sakta, sakta förbi en tall som står tätt invid spången, och kommer slutligen fram till platsen där hus nummer 1 ska stå.
Här tar ytterligare en ombyggd skogsmaskin, försedd med en försvarlig kran, över jobbet. Vid kranspakarna står Atle Selder, även han från Pampas:
– Det är mycket jobb för att få ut husen hit, transportera upp dem på ön på ett säkert sätt, få dem i position, i plan, få dem att hålla och samtidigt värna naturen. Vi vill skapa ett så litet avtryck som möjligt efter oss, förklarar han medan han sänker ner huskroppen på de skinande blanka stålpålarna.
Det går utmärkt, och bland byggjobbarnas ansiktsuttryck anas en stor, unison lättnad när det första halva huset äntligen, efter år av förberedelser, äntligen är på plats.
– Sådär, bara 79 lyft kvar nu då! konstaterar Patrik Molin och skrattar hjärtligt från sin plats i skotern.
Från och med nu ska tre hus i veckan lyftas på plats, parallellt som monteringen av husen kommer att pågå. I maj är det tänkt att de första bostadsrättsägarna ska kunna flytta in.
KSSS äger ön och har i tio år jobbat för att få skapa byggrätter på ön. 2005 inleddes ett samverkansprojekt mellan KSSS, Värmdö kommun och Eknö Hemman, som bland annat innefattade byggande av permanenta hyresbostäder på Sandhamn och en exploatering av Telegrafholmen för fritidsbostäder.
Till en början var det trögt att få strandskyddsdispens och bygglov för husen, men i dag är strandskyddet upphävt för tomterna. Däremot inte för hela området.
KSSS har styckat av tomterna som ägs av en nybildad bostadsrättsförening på ön, och precis som i en vanlig bostadsrättsförening innebär husköpet att man köper en andel i föreningen.
Försäljningen av husen startade i september, och hittills är 27 av de 40 husen sålda. Robert Nordstrand på Nordstrands mäkleri som ansvarar för försäljningen säger:
– Det har gått väldigt bra, i mars inleds nästa säljstart då vi har gott hopp om att sälja de återstående 13 husen. Det här är ett unikt projekt i skärgården.
I projektet ingår även att bygga två allmänna gästhamnar, den ena vid Telegrafholmen och den andra på Lökholmen, för att komplettera KSSS gästhamn i Sandhamn.
