På Brottö instiftades 2004 Stockholms läns hittills enda statliga kulturreservat. Syftet är att bevara och främja det unika småskaliga skärgårdsjordbruket genom aktivt brukande. Matts Jansson och Solveig Pettersson vårdar landskapet med målet att det ska hålla långt efter att de själva lämnat över.
När länsstyrelsen på uppdrag av Riksantikvarieämbetet 2001 började leta efter en plats som skulle passa som kulturreservat fanns det ett flertal kriterier som måste uppfyllas. Bland annat skulle det finnas ett aktivt jordbruk med betesdjur, jordbrukaren vara mångsysslare av den gamla skolan, landskapet vara varierat med åkrar, skogar och betesöar utan bebyggelse samt att ön skulle ligga tillgängligt.
– Jag tror inte att de hade så höga förväntningar när de klev i land på Brottö, med tanke på att det var så mycket fastighetsbildningar. De trodde nog inte att det fanns så stora ytor kvar som någon brukade. Men vi hade en obebyggd betesö på sexton hektar, berättar Matts Jansson.
Det har funnits jordbrukare på Brottö sedan 1500-talet. Matts Janssons förfäder kom till ön vid förra sekelskiftet. Själv är han född i stan, men tillbringade somrarna hos sina farföräldrar på ön och fick efter skolan anställning på Ingmarsö båtvarv. På Möja dansbana träffade han Solveig, och sedan 1974 bor de på Brottö året runt.
På ön finns idag fem fastighetsägare inom kulturreservatet. Avtalet med länsstyrelsen innebär att Matts Jansson avlönas för det jobb han lägger ner på att sköta reservatet, i enlighet med den skötselplan som satts upp.
Reservatsbildningen har inneburit större möjligheter för Matts och Solveig. Från att ha varit mångsysslare av försörjningsskäl, i likhet med många andra i samma sits, har de nu kunnat satsa mer på viktiga men mindre lönsamma delar av jordbruket.
– Man hade aldrig mäktat ensam. Det var rätt igenväxt. 2001 var vi klara med familjens bodelning och stod där med två lutande lador, lite mark och kossor och undrade hur vi skulle lösa uppgiften. Så det var ju lite som hand i handsken när länsstyrelsen kom och frågade. Då kände man också att man fick cred för allt jobb man lagt ner, det kändes inte så meningslöst, säger Matts Jansson.
Det är ett skiftande landskap. På kulturreservatets 138 hektar, varav nästan hälften är land, finns såväl öppna fält som plöjda åkrar, strandängar och skog. Matts Jansson stannar vid en nästintill knivskarp skiljelinje mellan tät trollskog utanför och betydligt yngre, glesare växtlighet innanför reservatets gränser.
– Den här täta karaktären på skog var det över hela Brottö fram till att man slutavverkade delar på 70-talet. Det är en enda insats som sätter spår för lång tid framöver, så man måste tänka efter vad det är man vill uppnå. I den här branschen är det inga kvartalsrapporter som gäller. Det tar hundra år innan det är tillbaka.
Längs vägen rycker han tallskott här och var från backen.
– Det har jag inte fått dem att äta, säger han. ”Dem” syftar på de fjorton lurviga kor, en korsning mellan skotska höglandskor och black angus, som bidrar till att hålla landskapet öppet. Ett av skallkraven från länsstyrelsen var just att det skulle finnas nötkreatur i kulturreservatet. Men det har varit ett tufft år med en kall vårvinter och torr sommar, och flera av korna fick skickas till Svartsö för att beta på grund av foderbrist.
Matts Jansson kan konstatera att landskapet har förändrats över tiden.
– Utbetesmarker som strandängar är det ofta bara spillror kvar av nu. De är så igenväxta att det är ingen som ids. De som börjar med får nu till exempel, har dem mest på åkermark som man stängslar som beteshagar runt knuten på huset. Vi har lagt ner mycket tid på att restaurera våra utbetesmarker på Brottö. Men när man känner att det är klart, det är ju egentligen då det börjar. Ansvaret över tid.
Långsiktigheten går igen i alla delar av arbetet, men sin egen roll i sammanhanget ser han som högst temporär.
– Sett över tid är vi bara en stafettpinne. Min vision är att kunna lämna över en stafettpinne värd att lämna över. Det är inte ofta det är så i den här branschen. Ofta är det bara rost och röta kvar efter gamla människor eftersom de är övertygade om att ingen kommer fortsätta.
Själva har Matts och Solveig tre barn, varav den ena dottern själv är jordbrukare på Lidö.
– Det är tekning i sista perioden för oss nu. Tricket är väl att hitta en lösning för hur man ska växla vidare. Vi har skjutit det framför oss. Vi har frågat ena dottern och hon kanske är intresserad, men det beror ju på vad de ligger i för fas.
För närvarande räcker tiden ungefär till det uppdrag som finns idag: att sköta och förvalta reservatet. Men nog finns det planer framåt. Bed & breakfast, utbildningar inom snickeri och hantverk och skapande av en traditionell skärgårdsträdgård är några idéer som uppkommit längs vägen.
– Det finns många idéer men vad som går att realisera vet vi inte. I den bästa av världar blir det någon dos besöksnäring och någon dos trädgård och någon dos kunskap, säger Matts Jansson.
