2019 års ejderboinventering i Lygnaskärgården gav fyra bon. Magdalena Rinaldo som bor på ön är bekymrad.
– Det är skrämmande med hela nedgången av liv, säger hon.
I hela sitt liv har Magdalena Rinaldo och hennes familj inventerat ejderbon. Var tredje år räknar de samtliga bon på de 42 öarna i Lygnaskärgården.
– Det är jävligt mycket kan jag tala om. Om man tänker på hur lång tid det tar. Det tar precis hela sommaren. Vi börjar inventera när de gått ur boet och håller på ända fram till september.
Inventeringen har pågått sedan 1887 och är därmed den äldsta i världen. Genom samma metod har samma familj inventerat och metoden har gått i arv muntligen. Förr var de flera personer som engagerade sig men idag sköter Magdalena Rinaldo, maken Sten Söderlund och barnen inventeringen.
– Det blir mer felmarginaler ju färre vi är som räknar. I slutet på augusti har en del bon regnat och blåst bort.
Förr fanns fler bon och dunet som plockades såldes till Finska Fjäder. Till en början bestod inventeringen av handskrivna lappar och bokpärmar som Magdalena Rinaldo idag fört in i ett excelark. Utvecklingen är dyster. 1916 räknade man till 1460 bon. Siffran var fortfarande hög år 1998 med 1240 stycken. Förra året hittade de bara två.
– Ett forskningsprojekt på Stockholms universitet visar att många fåglar saknar B1-vitamin men jag vet inte exakt varför det blivit såhär.
Under inventeringen förs även anteckningar om andra fåglar och iakttagelser som räv, örn och huggorm.
– Jag tycker det är skrämmande. Det har aldrig varit så dramatiska nedgångar som från sekelskiftet till nu med allting. I år hade vi inte ens huggorm. Huggormens minskning lär nog bero på förra sommarens torka. Sorkarna dog av brist på föda och sork är huggormens huvudföda. Vi har också haft en stor koloni med tordmule, den är helt utraderad.
