KRÖNIKA. Nästa onsdag kommer riksdagen med all sannolikhet att uppmana regeringen att utvärdera den kritiserade sjöfyllerilagen. Det är inte en dag för tidigt att landets lagstiftande församling nu tar ansvar för vad den ställde till med 2010.
Lagar som inskränker medborgarnas frihet ska bara införas om det är mycket väl motiverat och så är inte fallet med promillelagen.
Varken statistik eller vetenskap visar att sjösäkerheten stärkts sedan lagen infördes. Det går inte att visa att antalet olyckor med fritidsbåtar har minskat tack vare lagen eller att den ens haft en preventiv verkan på olyckorna.
Att några sådana slutsatser inte går att dra har en lika enkel som självklar förklaring. Den högsta promillehalten som en båtförare tillåts ha i kroppen är så försvinnande låg att den varken påverkar reaktionsförmåga eller omdöme.
Däremot har sjöfyllerilagen haft en preventiv inverkan på båtlivet. Intresset för det har minskat sedan lagen infördes. Om det vittnar bland andra Kustbevakningen som konstaterar att allt färre fritidsbåtar syns i våra farvatten. För vem vill riskera att bli haffad av samma myndighet under semestern bara för man tagit ett glas vin? Visst, det är fullt möjligt att förtöja i en vik, ta det där glaset, vänta i två timmar så att alkoholen går ur kroppen, och sedan fortsätta färden. Men allt färre står ut med att ha sin fritid så detaljreglerad och övervakad. Då är det enklare och tryggare att stanna på landbacken.
Och nog måste det finnas mer angelägna arbetsuppgifter för polis och Kustbevakning att satsa på. Vad sägs till exempel om att omfördela resurserna för att möta den ökande och allt grövre brottsligheten?
I debatten om sjöfyllerilagen är ett av förbudsivrarnas starkaste argument att ”man inte ska vara full när man kör båt” och det håller nog de flesta med om. Problemet med resonemanget är att den som har 0,2 promille inte är full. Inte den som har 0,3 eller 0,4 heller. Med sådana vulgärargument, allsköns tyckande, spekulerande och grundlöst moraliserande har lagen införts och nitiskt upprätthållits.
Därför är det angeläget att den stundande översynen sker på ett opartiskt sätt där enbart fakta ligger till grund för de slutsatser som kommer att dras. Väljer regeringen en annan väg riskerar landets alla båtmänniskor att lagen skärps ytterligare sa att den omfattar alla båtar oavsett fart och storlek.
Låt oss hoppas att förnuftet och måttfullheten segrar.
Lasse Söderman
