...vars familj på Nora gård har den udda traditionen att varje år ta hem den fulaste granen de kan hitta
Hur började traditionen med ”fulgranar”?
– Jag fyller år på julafton så julen har alltid varit min stora högtid. Sedan jag var liten har jag alltid velat ha en riktig Disneygran, och min mammas man kämpade med att försöka hitta den perfekta granen men det slutade alltid med att jag kom hem och grät när jag såg granarna, för de var så otroligt fula. Då gav han upp och tänkte, kan jag inte göra henne nöjd så får jag leta reda på den allra fulaste granen istället.
Var hittar ni dem?
– Min mammas man är skogsägare på Värmdö och har sin egen skog han går och letar i under hela året. Redan när de är ute på vårkanten och gallrar så märker de ut lämpliga kandidater. Att hitta en vanlig ful gran är nog inte så svårt, men de som kommer hem är så extraordinärt fula att det svider i ögonen och de finns det kanske inte så många av.
Vad kännetecknar en riktig fulgran?
– Vi har haft alla varianter. Min bild av en fin gran är att den ska vara konformad, jämn och tät. Men vi har haft allt ifrån granar som helt saknar grenar på ena sidan, till granar som ser ut som bonsaiträd. För två år sedan var den fyra meter bred och helt kal på mitten, så den såg ut att ha armar och ben. Årets vet jag inte ens om den kan klassas som gran – den ser mer ut som en rot med en gren på toppen!
Hur har besökarna reagerat?
– Det har fått en otrolig genomslagskraft och jag pratar granar året runt numera, även under högsommaren. Det har verkligen blivit en snackis. Det stora genomslaget kom under pandemin när det var grått och trist, och det här var något lättsamt att skratta åt och skingra tankarna med. Vi har ställt ut den i vår gårdsbutik nu och det kommer kommentarer som har ifrågasatt om det är en gran överhuvudtaget. Under nästa vecka får den flytta in, till min stora fasa, haha!
Efter alla dessa år – har du ändå inte börjat tycka om fulgranarna lite?
– Det är lite både och! Jag drömmer fortfarande om en riktig Disneygran, så på det sättet har jag inte vuxit upp än. Men det är klart att det är roligt att vår fulgran sprider så mycket glädje åt andra, det kan jag inte ta ifrån den.
