Grönskärs och Sandhamns fyrar blir i år 250 respektive 150 år gamla. Medlemmar ur Svenska Fyrsällskapet tog båten till öarna för att minnesmärka kulturobjekten med stålplakett och fotografering.
En är gjord i gulmålat trä, den andra i sandfärgad sten. Instrument för säker sjönavigering men också ett monument över de liv som bebott öarna i Stockholms skärgård.
– Det är människoödena kring fyrarna som fascinerar mig. Hur familjer bodde på dessa ensliga och utsatta platser, säger Anders Unosson, medlem i Svenska Fyrsällskapet.
Idag ska Grönskärs och Sandhamns fyrar och lotsstation märkas och förevigas. Anders och kollegan Ulf – viceordförande i Svenska Fyrsällskapet – ska fästa en stålplakett på båda fyrarna som ett minnesmärke. De två andra medlemmarna som följer med är skepparen Gunnar Hjertstrand och tidigare tillsynsman på Grönskär, Erik ”Bult” Sundström.
Från Grönskärsbryggan där Gunnar lagt till går fyrsällskapet uppför sluttningen mot fyren. Den står högt och blockerar solen. Ulf och Anders har med sina kameror och börjar fotografera fyren.
– Jag använder bilderna till föredrag som jag brukar hålla om fyrar. Men också som ett minne att bära med sig hem för att kunna uppleva om och om igen, förklarar Anders Unosson.
Ulf prasslar med en vit påse och plockar upp en tunn platta i rostfritt stål med graverad text på.
Vem ska få sätta dit plaketten?
– Bult ska få sätta upp den, svarar Ulf och räcker över plaketten till Bult.
– Var vill du ha den någonstans?, frågar Bult och provmäter den med tumstock mot fyrens tunga, tjocka dörr.
Ulf har ett vattenpass i sin kamera som han kikar med. Det ser rakt ut enligt honom och Bult börjar att borra. Skruvarna trängs in i dörren och skapar ett ihålligt, metalliskt dån som ekar högt.
Men rakt sitter minnesmärket trots allt. Det är den första som Bult fått sätta upp och dessutom på sin gamla arbetsplats han håller så kär.
– Jag var rädd för att förstöra den här fina skylten men det här kändes jättehäftigt!
Bult har tidigare varit tillsynsman på Grönskär i nästan 25 år. Född och uppvuxen på Sandhamn, har han lokalkännedomen och nära till den lilla ön med stenfyren.
– Fyren är en fantastisk konstruktion. Att den stått så länge och är gjord på bara plockad sten och murbruk är otroligt.
Bult fortsätter:
– Man får en viss känsla av att vara på ön, och se naturens växlingar med skinande sol eller snön på vintern. Det är stimulerande för kropp och själ.
Grönskärsfyren var först ett träkummel under 1600-talet som sedan utvecklades till en hög stenkolsfyr, ritad av arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz. Tornet byggdes vidare till dess nuvarande höjd på 17 meter. Fram till 1961 då fyren släcktes, drevs den med stenkol, rovolja och sedan med fotogen. Vid återtändningen, 39 år senare lyste den på nytt med grönt ledljus men inte som en referens till ”grön” i Grönskär.
– Vet du varför den lyser grönt? undrar Anders och vänder sig till Gunnar Hjertstrand.
– Tror att det var för att inte förväxlas med viktigare fyrar i närheten, förklarar Gunnar.
Ulf öppnar gallergrinden bakom den tunga dörren och går uppför fyrens spiraltrappa.
– Jag har aldrig varit uppe i Grönskärsfyren förut, säger Ulf.
Varför sätter ni minnesmärken på fyrar?
– För att hedra dem som en del av Sveriges maritima kulturarv och minnas de bemannade fyrplatserna, för sådana kommer aldrig att byggas igen.
En trång, havsgrön liten trappa leder sista biten upp till fyrens topp. Utsikten breder ut sig 360 grader runt tornet med ändlösa horisonter.
Förutom Gunnar, Ulf och Anders följde även en nyfiken besökare med för att avnjuta utsikten.
– Jag var ute på tur med båten och råkade hamna här idag. Det är ju fint väder så jag tänkte: ”Grönskär, det var länge sedan jag besökte”, säger Fredrik Backman.
För 30 år sedan var Fredrik ut på Grönskär med sin fru och två små barn. En kompis visade dem fyren men väl uppe så upptäckte Fredrik något chockartat.
– Jag märkte att mitt yngsta barn Märta, var borta. Plötsligt hittar jag henne sittandes på kanten av fyren med benen som dinglar ner.
Det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv…! - Fredrik Backman
Medan Fredrik satte hjärtat i halsen var Märta bara glad när han drog in henne i säkerhet. Faran var inget hon verkade bry sig om.
– Den händelsen var det första jag tänkte på när jag nu såg fyren. Jag tog bild på den med mobilen och skickade till henne.
En fyr återstår att hedras med stålplakett. Repen lossas från järnöglorna i klippan och Gunnar navigerar mot Sandhamn.
– Vi ska iland och titta på Sandhamnsfyren. Den är hyggligt gammal den också med sina 150 år, säger Bult.
Fyrbyggnaden är en del av Sjöfartsverkets lotskontor, Bults tidigare arbetsplats.
– Jag har jobbat med lotsbåtar i hela mitt liv men är numera pensionär. Ibland så vikarierar jag där.
Bult har även ett intresse för att dokumentera livet på fyrplatserna, hur det var att leva som fyrmänniska. Han har skrivit reportage och texter som publicerats i böcker.
– Jag brukar tänka på de som jobbade där ute, vilka umbäranden de hade och hur de slet i enformighet.
Sällskapet stiger iland. Det är lunchtid och Sandhamns hamn är i rörelse. Mot hamnens norra sida skymtar den gula fyrbyggnaden. Med moderna navigeringssystem har de äldre fyrarna tappat relevans men är samtidigt viktiga som referenspunkt.
– För oss som kör fritidsbåt här i skärgården är fyrarna en igenkänningsfaktor. De bekräftar var man befinner sig på sjön, berättar Anders Unosson.
Sandhamnsfyren har använts sedan den tändes och är nuförtiden automatiserad. Den är en sektorfyr och lyser med grönt, vitt och rött ljus för att guida båtar inomskärs.
Eftermiddagssolen gömmer sig bakom den gula träfyren. Den här gången får Ulf sätta fast plaketten. Tyvärr blir det inget besök uppe i fyrhuset. Sjöfartsverkets personal tar inte emot besök på grund av coronarisken.
– Trist att man inte får komma upp, jag har inte varit i den förut men det känns trevligt att ha satt upp skylten. Varje märkning är speciell, säger Ulf.
Bult blickar upp mot Sandhamnsfyren.
– Jag har bytt många lampor i fyren under tiden jag jobbade här. Det är som att byta en vanlig glödlampa hemma fast större.
Var det en kul uppgift?
– Inte direkt. Det var bara något man gjorde, tillägger Bult.
FAKTA
Grönskärs fyr
Plats: Djurö socken utanför Sandhamnsinloppet
Tänd: År 1770
Släckt: År 1961, återtändes år 2000
Bemannad: Nej
Optik: Bojlykta med lysdioder och elklipp. Drivs med solpanel.
Lysvidd: Rundgående ljus på fyra nautiska sjömil
Tornets höjd: 17 meter
Sandhamn fyr och lotsstation
Plats: Sandön, Djurö socken, inlopp till Stockholm
Tänd: År 1870
Släckt: Aldrig
Bemannad: Nej, men lotsarbetarna byter glödlampa.
Optik: Glödlampa med elklipp och fotocell. Drivs via landkabel.
Lysvidd: Sektorljus på elva nautiska sjömil
Tornets höjd: 10.9 meter
