En dag om året slår Gålöbasen upp portarna och bjuder in allmänheten till “en dag i paradiset” – eller EDiP som evenemanget har kommit att kallas. Och nog är det ett paradis för den militär- och marinhistoriskt intresserade, som kan få sitt lystmäte bland vedettbåtar, minsvepare och motortorpedbåtar.
Det är tidig morgon och bilkön börjar redan långt innan grindarna. Det går inte att ta miste på det stora intresset, kanske för att det inte är varje dag som vem som helst får besöka Gålöbasen. Trots att det inte längre bedrivs militär verksamhet här, annat än viss övningsverksamhet, är området fortfarande ett aktivt skyddsobjekt.
– På den tiden som det här var en operativ bas så satt man så långt bort från militärledningen som det var möjligt, och man tyckte att det var så trevligt här att man kallade det för paradiset. Det har vi tagit fasta på och nu när det bara är öppet en dag om året kallar vi det för “en dag i paradiset”. Det är en härlig värld att komma in i, säger Anne Sofie Eriksson som möter upp vid ingången.
Evenemanget har stadigt vuxit sedan starten i början av 1990-talet, då endast två motortorpedbåtar fanns på plats.
– Från början var det ett medlemsarrangemang för våra medlemmar som bor ute i förskingringen. Vi hade en gryta med varmkorv och lite kaffe och så fick man åka med motortorpedbåtarna om man ville. Sen, lite på min förskyllan, började vi ta in gäster. Vi fick ju inte släppa in allmänheten hur som helst, men vi tog upp diskussionen med Amfibieregementet som gav klartecken – “men håll reda på dem!” berättar Lennart Törnberg, som under många år basat för verksamheten här ute.
Idag har uppåt 500 personer kommit hit för att få en titt på, och kanske till och med en provtur med någon av de anslående bjässarna som ligger uppradade längs bryggorna: torpedbåten T121 Spica, robotbåten R142 Ystad, vedettbåten V150 Jägaren, motortorpedbåten T26, minsveparen M21 samt stridsbåtarna 102 och 127.
De är samtliga utrangerade örlogsfartyg som numera ägs av stiftelser och privatpersoner, och i vissa fall av Statens maritima museer. Veteranflottiljen heter paraplyorganisationen som samlar de olika fartygens intresseföreningar som står för drift och underhåll. Idag ingår 20 fartyg såväl som en radioklubb. De flesta fartygen har sin hemmahamn här på Gålö, men ett antal finns också utspridda i landet, till exempel i Karlskrona, Göteborg och centrala Stockholm. Alla är i stort sett i fungerande skick och används för till exempel charter- eller fritidstrafik.
– Det här är rariteter. Annars går det mesta till skrot och blir rakblad, försvaret har inte resurser för att hålla gamla utrangerade fartyg i skick, säger Lennart Törnberg.
Eldsjälarna i de ideella föreningar som vårdar och underhåller fartygen har i många fall själva en bakgrund inom det militära eller marina, men långt ifrån alla. Anne Sofie Eriksson hade varken någon militär eller teknisk erfarenhet när hon för fem år sedan halkade in i minsveparen M20:s förening, efter att hon för skojs skull gått en ångmaskinsutbildning.
– Då öppnade sig även andra världar, andra fartyg, hela den här basen. Det har varit jätteroligt. Man får vara med, bidra med det man kan och vill, och lära sig. Det är lätt att tro att man måste vara del av kärngänget, ha gjort lumpen med grabbarna – men så är det inte. Man är duktig på att skapa delaktighet, så att man får känna att man är en del av det mänskliga maskineriet som får det här att funka. Det är häftigt.
Varför är det viktigt att bevara de här fartygen?
– De är ju en del av historien på så många sätt. Man kan vara intresserad av ren fartygsteknik, av det militärhistoriska eller det historiska över huvud taget. Det finns så många infallsvinklar. Kombinationen ger en bra bredd, och det tror jag är bra för framtiden när det kommer till att bevara dem.
Att även den tekniska aspekten lockar många blir särskilt tydligt på andra sidan varvet, där publik har flockats för att bevittna när man drar igång en Isotta Fraschini – en 1 500 hästkrafters italiensk bensinmotor som är en av tre i motortorpedbåten T46 – även känd som “Kungens båt” efter att under många år varit i H.M.K Carl XVI Gustafs ägo, innan den skänktes till Sjöhistoriska museet 2020.
– Det är gammal hederlig maskinutövning. Man tittar, lyssnar, luktar och känner, säger Antoon Hertogs nere i maskinrummet. Han är i färd med att lirka loss centermotorn som ska bytas mot den som nu står och mullrar på kajen.
– Det är ett och annat rör som ska lossas. Man saknar en led i armen! skrattar han och torkar svetten ur pannan.
Han är maskinare från Försvarsmakten i grunden och har arbetat ideellt ombord på T46 sedan 1994.
– Tjusningen är ju att hålla den gamla utrustningen vid liv. Den är enkel, den störs inte av en mobiltelefon och går att köra i alla väder. Motorerna har passerat sin livslängd för länge sedan, men vi håller dem vid liv och specialtillverkar reservdelar, allt går ju inte att köpa på hyllan längre. Men vi är ett ganska stort entusiastiskt gäng här som gillar att skruva!
Som i många ideella föreningar är nyrekrytering och föryngring ett ständigt huvudbry. Veteranflottiljen har idag cirka 600 medlemmar, varav runt tio procent är aktiva. Lennart Törnberg tycker sig dock ha märkt ett ökat intresse på senare tid.
– Jag tror att vi rider lite grann på den vågen som är nu kring situationen i Europa, trots att vi inte har någon anslutning till försvaret på något sätt, säger han.
Trots att Försvarsmakten nu trappar upp sin verksamhet och återtar vissa sedan tidigare avvecklade områden runt om i skärgården, känner man ingen oro för att Gålöbasen skulle ligga i farozonen.
– Nej, inte på något sätt. Gålöbasen är k-märkt, och marinen har ju också ett intresse av att vidmakthålla och bevara just det som vi håller på med. Så vi känner inget hot alls, säger Göran Algernon, ordförande för Veteranflottiljen.
Han är nöjd efter dagen, som avslutas först sent på eftermiddagen. Den incident som inträffat under en färd med robotbåten Ystad och passagerarbåten Silverpilen under dagen (som Skärgården skrev om i förra numret) är inget som påverkat den goda stämningen på plats, enligt Göran Algernon.
– Det är en händelse mellan två enskilda fartyg och vi vill inte spekulera för mycket i det. Där måste utredningen klara ut vad som har hänt.
Fakta/Veteranflottiljen
• Bildades 1987, från början för att stötta renoveringen av motortorpedbåten T26. Föreningen hette då föreningen Mtb-veteraner och bestod av två fartyg, T26 och T46.
• Några år senare bytte man namn till Veteranflottiljen. Under åren har fler örlogsfartyg av olika slag tillkommit och idag ingår ett 20-tal fartyg, varav merparten har hemmahamn på Gålö.
• Syftet är att tillvarata och bibehålla motortorpedbåtar och övriga örlogsfartyg i fungerande skick, men också dokumentera det svenska örlogsfartygets historia, samla personer med intresse för svenskt torpedbåtsvapen samt visa upp fartygen för allmänheten och därmed bredda kunskapen om marinens verksamhet.
• Föreningen har idag cirka 600 medlemmar.
• Evenemanget EDiP går av stapeln varje år den första eller andra helgen i september. Då öppnas Gålöbasen för allmänheten.
