Klockan fyra på morgonen plingar det till i mobiler runt om i skärgården. Det är Lennart Silvegren som har gått upp och lagt rutten för dagens matleveranser. Nu har öbor och semesterfirare fått ett sms med en ankomsttid.
Vid en samling blå baracker i Buskviken börjar resan över vattnet för de hundratals matkassarna som ska ut med dagens tur. Cissi Alm och Pontus Axelhed gör sin första säsong ombord på Skärgården.
– Vi är tre i besättningen idag, det här är årets mest hektiska vecka, säger Lennart som är kapten för dagen och delägare och medgrundare av företaget Skärgårda.
Den lastbil som ska köra matkassarna från lagret har fått problem med framkomligheten och blir något försenad. När bilen väl är på plats börjar en febril verksamhet för att ändå komma iväg i tid. Trådburar rullas fram till landgången över spånplattor som lagts på gruset, ner över rampen och in i den stora kylcontainern ombord. Maten måste packas in i ruttens ordning ö för ö, för att arbetet ska fungera vid överlämningen ute på bryggorna.
– Trouville är inne, ropar Cissi
Två stora frysboxar som kommer fyllda med mat lyfts ombord. Pontus tittar ner i dem. Coop packar dem inte alltid i ö-ordning.
– Här kan det bli lite ”matkurragömma”, säger Pontus och ler
När två trådvagnar som rasslar över rampen tystnat och landgången dragits in kastar Skärgården loss. Påsarna med frukt, smörgåspålägg, kaffe, läsk, charkuterier, godis och en och annan shampooflaska är nu på väg mot sina destinationer. Lasten är så tung att båten inte kan gå upp i planing den första sträckan. Det har Lennart räknat med när han lagt upp turen, men nu har det tillkommit en försening.
– Vi är fem minuter sena, vi tar igen det. På Södra Träskö blir vi nog av med en del så kan vi gå upp i plan sedan, säger han.
I 20 år arbetade Lennart som chef på ett VVS företag men fick till slut nog av det livet.
– Jag bara slutade och skapade mig ett nytt jobb.
Tillsammans med några likasinnade startade han Skärgårda 2020. Nu levererar de paket och varor via sjövägen, till privatpersoner och en rad välkända företag. Där hemma har barnen lämnat boet. Men hans fru engagerar sig också i företaget.
– Hon hjälper till med sambandscentralen och fixar massa grejer runt omkring.
Idag är sambandscentralen ombord på båten. Den ligger i fönsterbrädan på styrhytten, en mobil med rött fodral.
– Hehe, ja, det är sambandscentralen det där, folk tror att det sitter ett helt rum fullt med kundtjänstpersonal nånstans och tar emot samtal och mail, för vi är jättebra på att svara, folk älskar oss för det, skrattar Lennart.
Utanför Träskö får Skärgården bastning av två personer i en mindre båt som ligger vid land. De menar att det är fem knop som gäller, inte sju som båten håller.
– Det är sju, men det är bara lägga sig direkt, säger Lennart
Lennart krypkör närmare och förklarar sig för öborna innan han fortsätter framåt. I fem knop. Ute på vattnet dyker en liten vit båt upp. Likt ett däckbyte i rallybilstävling samlas besättningen i en blixtinsatts. Kassar lyfts över relingen ner i den mindre båten, räknas och prickas av. Tampen som håller dem samman lossas, händer höjs i en snabb hälsning i luften och båtarna skiljs åt. Den första ordern är lämnad. Sedan bär det i väg mot Korsö. Där Åsa och Mats Jansson tillsammans med Britt Anderberg står beredda med båt och en fyrhjuling, utrustad med släp. Cissi langar från kylen till Pontus som står längst fram och ställer upp varorna på bryggan. Åsa tittar ner i påsarna.
– Fiskbullar Britt, ska du ha det?
Besättningen förklarar hur det fungerar, att påsarna är märkta med en kod, så man kan skilja på dem. Koderna är nyckeln till att det hela fungerar ombord, där tunga trådvagnar, kassar och landgångar flyttas runt i en slags fullskalig variant av spelet Tetris om dagarna.
Ett annat ständigt återkommande moment under arbetspasset är temperaturmätningen. Med en liten termometer som sticks in mellan påsarna kontrollerar Cissi och Pontus gradantalet i kyl och frys, som drivs av ett surrande elverk på båtens aktersida.
Efter Korsö fortsätter båten mot Hagede, där dagens största beställning ska sättas av. På bryggan väntar Victoria Christianson med man och barn, på sina 59 påsar mat. De ska ha fest och har storhandlat. Besättningen lastar av och det är en ansenlig mängd kassar som radas upp längs bryggkanten.
– Hoppas vi inte sjunker, säger Victoria och tittar ner på båten de ska frakta hem maten med den sista biten.
När Skärgården lämnar Hagede är lasten lättare och båten går upp i planing.
– Vi har tagit igen förseningen, nu kör vi enligt tidsplanen, säger Lennart entusiastiskt.
Om det är någon annan än Lennart som lagt märke till den minimala förseningen är ytterst tveksamt, ingenting tyder på det. Men nu fortsätter båten enligt ruttad tid och anlöper Sandhamn ett par bryggor senare. Där ska ett gäng beställningar lämnas av innan det är omlastning i Stavsnäs.
Det börjar mulna och svarta moln rullar in över himlen. Regnjackor plockas fram och kapuschonger åker upp. Klockan är fyra på eftermiddagen när båten lämnar bryggan i Stavsnäs med tio orderar kvar att leverera. En av beställningarna lades från en dator i Florida ett par dagar tidigare. Nu tar Don och Susan Langford emot kassarna på bryggan vid Aspö by. De kom igår. Sedan de blev pensionärer för fyra år sedan spenderar de flera månader om året här, men är bosatta i USA. De tittar förtjust på varorna. När båten lägger ut upptäcker Pontus att en av deras påsar är kvar ombord och ropar till Lennart.
– Stanna det är påse till! Haha, är du stressad?
Det skrattas från både bryggan och styrhytten och båten kör in igen för att lämna kassen innan den fortsätter mot dagens två sista bryggor på Kalkberget och Uvön. När orderna är levererade och båten glider in i sin hemmahamn i Karlslund ligger en Uttern med motorstopp i vägen för rampen som Skärgården behöver. En liten bogsering i vänskaplig anda senare är teamet i mål, 381 påsar mat har nått sina beställare.
Stine Christophersen
