Krav på stora vattenflöden och därigenom alltför djupa, nya brunnar. Det kan vara bovarna bakom de höga gifthalter i dricksvattnet på Ljusterö som vi rapporterade om i förra veckan. Men nya riktlinjer kring borrdjup kan vara på gång.
I förra numret rapporterade vi om att Österåkers kommun informerat Ljusteröborna om att dricksvattnet från enskilda brunnar på Ljusterö kan innehålla höga halter av mycket ohälsosamma tungmetaller. Kommunens uppmaning till fastighetsägare är att provta dricksvattnet omgående för ämnena bly, arsenik, uran och ytterligare tungmetaller.
Att grundvattnet på Ljusterö innehåller bland annat radon är känt sedan länge, men nu har kommunen alltså även noterat områden med höga halter av tungmetaller.
– Det är mer än bara enstaka brunnar som är påverkade visar brunnsanalyserna, säger Melissa Feldtmann, miljö- och hälsoskyddsinspektör på kommunen och ger en möjlig förklaring:
– En sak som tycks ha förändrats är att folk låter borra allt djupare brunnar för att de vill vara säkra på att de ska få tillräckligt med vatten. Innehåller berget mycket tungmetaller ger det i sin tur högre halter tungmetaller i vattnet då vattnet rör sig betydligt långsammare på djupet. Varvid mineraler och salter i berget löser sig i vattnet. Vattnet nära marken rör sig snabbare och innehåller yngre grundvatten som inte hinner ”marinera” lika länge. Med mindre risk att få riktigt höga halter tungmetaller, säger hon.
Sprickor i berget
Enligt Melissa Feldtmann händer det att brunnsborrarna skapar sprickor i berget längs borrhålen för att öka vattentillgången.
– De här mineralerna och tungmetallerna har alltid funnits i vattnet i berget. Skillnaden nu är att vi pumpar upp och dricker det, säger Melissa Feldtmann.
Hon efterlyser tydligare regler för brunnsborrning där behovet av mängden vatten vägs mot vattenkvaliteten:
– Det är ingen mening för brunnsägaren att ha massor av odrickbart vatten. Men det behövs mer forskning på brunnar för att ge bättre råd och regler, säger hon.
Kommunen har varit i kontakt med Sveriges Geologiska undersökningar, SGU, i vattenfrågan. Bland annat för hjälp med att hitta och avgränsa riskområdena, men också för att ta fram tydliga råd om vilka krav som bör ställas vid borrning av nya brunnar.
– Vi spekulerar i om det vore bättre att tillåta borrning till 60-70 meter för att där mäta vattentillgången och bara tillåta fortsatt borrning om det är absolut nödvändigt. Samtidigt har vi sett brunnar med höga halter även på de djupen. Kanske är det bättre att borra två grunda hål istället och ta vatten från båda brunnarna, säger Melissa Feldtmann.
Tydligare regler
SGU kommer i höst att söka anslag för att kunna hjälpa till med att hitta och att avgränsa riskområden. Forskning saknas även på om och hur halterna i brunnen förändras efter några års användning. Resultaten skulle förhoppningsvis kunna leda till tydligare regler vid brunnsborrning i framtiden, även om det är flera år dit.
Att bygga ut det kommunala VA-nätet till flera områden på Ljusterö är inte aktuellt enligt Melissa Feldtmann. För det saknas kapacitet i Roslagsvattens ledningar.
Fakta/Brunnar
- Den som har höga halter tungmetaller i brunnen rekommenderas att vidta åtgärder. I de flesta fall räcker olika typer av filter.
- I vissa fall finns alternativen att fylla igen nedre delen av brunnen och testa vattnet igen.
- Hjälper inte det kan en ny brunn behöva borras en bit bort. Ingen garanti finns dock för att det blir bättre.
