Om man vistas på Svartlöga kan det hända att man stöter på en av Sveriges mest offentliga personer. Janne Andersson, förbundskapten för svenska herrlandslaget, vistas nämligen på ön några veckor om året. På jobbet har han alla blickar på sig, men ute i norra skärgården kan han hämta andan.
9 juni, 2017. Sverige – Frankrike. Landslaget vinner osannolikt med 2-1 efter en fransk målvaktstavla. Nästan 50 000 supportrar är i extas på läktarna, liksom de hundratusentals tv-tittarna. På innerplan står förbundskapten Janne Andersson, omgiven av glädjesång från läktarna och blixtrande kameror. Ett par veckor senare är han ute på Svartlöga och promenerar med sin hund. Det är då jag träffar på honom för första gången.
Sex år senare talas vi vid över telefon. Janne Andersson är just nu i hemstaden Halmstad. Sommarledigheten inleddes, precis som 2017, på Svartlöga. Vanligtvis brukar Janne Andersson och familjen fira midsommar på ängen, tillsammans med de andra Svartlögaborna. Så blev det inte i år. Barnbarnen kom först efter midsommarhelgen och därför föll det sig naturligt för Janne Andersson och de vuxna att stanna i stugan över midsommar.
– Det var rätt så skönt! Vi bor ju en bit därifrån så vi valde att inte gå ner till midsommarfirandet den här gången. Det är trevligt på ängen också, men det är mer för barnens skull.
Från svärföräldrarnas tomt går det att höra midsommarfirandet från Norröra eller Söderöra, berättar Janne Andersson.
– Ligger vinden på rätt så hör man musiken från dansbanan över fjärden. Det är speciellt!
Förbundskaptenen tycker om midsommar. Han vidhåller att favoritsnapsen är OP Andersson, men konstaterar samtidigt att han borde säga Hallands fläder, givet uppväxten i Halmstad.
– Jag är väldigt traditionell när det gäller högtider. Jag provar gärna ny mat hela året i övrigt och min fru är jätteduktig på att laga mat. Just julafton, påskafton, midsommar – då är det sill, öl och snaps. Det ska vara på det sättet som det alltid har varit!
Janne Andersson kom till ön för första gången 1986. Väl framme passade han och blivande hustrun Ulrika på att förlova sig.
– Det var första gången jag var där ute, så det är ett bra minne.
Sedan dess har det blivit många turer till ön. Janne Andersson uppger att han är där åtminstone ett par gånger om året. Under vistelserna på Svartlöga är han mestadels på tomten, tillsammans med sin hustru Ulrika Andersson och svärfamiljen. Där kan han pusta ut och koppla bort yrkeslivet.
– När man kommer dit… Det här med utedass, hämta diskvatten i havet. Man eldar och fäller träd. Det är nånting helt annat än det man är van vid annars. Oavsett vilken fotbollsklubb jag har haft genom åren så har Svartlöga alltid varit en fristad för mig.
Han utvecklar:
– Att stå och elda på Svartlöga eller cykla i skogen i Halmstad, det är avkoppling. För mig är det viktigt för att man ska kunna ge av sig själv, och sprida energi, när man är bland människor. Då behöver man liksom tanka med energi. Det här med ensamhet och att få lugn och ro är viktigt.
Att bada är, enligt många, det bästa med skärgårdssommaren. Det är dock inget för Janne Andersson. Vid behov tar han en hink vatten som han värmer på spisen.
– Då går jag ned i bastun och tvättar mig. Varför skulle jag frysa när man inte behöver?
Trots att kylan inte tilltalar honom så berättar Janne Andersson att han gärna bastar under årets kallare årstider.
Utöver midsommarfirandet så används ängen på Svartlöga även som fotbollsplan. Under sommaren har planen rustats upp med nya mål, och de traditionsenliga allmänna träningarna har återupptagits. Ryktet gör gällande att den stora publikfesten – skärgårdsderbyt mellan Svartlöga och Rödlöga – eventuellt blir av nästa sommar, efter några års uppehåll. Janne Andersson är i så fall öppen för att coacha Svartlögas lag.
– Det kan jag absolut tänka mig. Jag lovar inget, men det hade varit en kul grej!
Jobbet som förbundskapten är hektiskt. Utöver tränarstaben och de 23 spelarna är Janne Andersson även omgiven av media och supportrar.
– Det är inget normalt liv att coacha ett landslag och hålla på som man gör, med samling i tio dagar, matcher, tryck… Det normala livet är nånting annat, det är det man lutar sig tillbaka mot.
Han utvecklar:
– När man jobbar mycket med människor och träffar mycket människor… Det händer grejer, liksom. Den där stillheten på Svartlöga; när man väl kommer dit och har packat med sig grejerna, då är det ett lugn som infinner sig.
Vinsten mot Frankrike banade väg för avancemanget till VM 2018. Där blev det succé. Sedan världsmästerskapet i Ryssland har det svenska folket haft höga förhoppningar på landslaget. De längtar efter att få uppleva ett nytt ’94-VM. Efter sju år som förbundskapten har Janne Andersson börjat vänja sig vid offentligheten.
– Det gäller att kunna hantera den sidan. Jag har fått ett oerhört positivt bemötande rent generellt från människor. De är snälla och peppande, så det är ingen belastning i sig.
För närvarande är ”Blågult” i ett pressat läge. Spelet sitter inte riktigt och just nu riskerar man att missa möjligheten att spela EM i Tyskland nästa år. Janne Andersson medger att det inte är helt lätt att koppla bort fotbollen. Förlusten mot Österrike i början av juni svider ännu.
– Arbetsmässigt börjar jag sommaren dåligt på det sättet.
Förbundskaptenen poängterar att det är viktigt för honom att kunna skilja på privatliv och yrkesliv. Det är något han har blivit bättre på under årens gång.
– Jag har hållit på med det här jättelänge. Ibland vinner man och ibland så förlorar man. Men oavsett vilket så har Svartlöga varit där!
Landslaget reser, om det vill sig väl, till Tyskland nästa sommar. I så fall kan Svartlögaborna behöva vänta i två år på att få fira midsommar med Janne Andersson igen.
Var vill du fira midsommar nästa år?
– Någonstans i Tyskland! Jag hoppas verkligen att jag inte är på Svartlöga då, säger Janne Andersson med ett skratt.
Förbundskaptenen är optimistisk. Han konstaterar att landslaget trots allt har vunnit sex av de åtta senaste matcherna. Om drygt en månad ska Janne Andersson tillbaka till jobbet.
– Det finns alla möjligheter fortfarande. Vi börjar med Estland borta här i september och så får vi ta det därifrån.
Jim Smith Rehnström
