Att odla i skärgården ställer vissa krav. Vattenbrist, vind och vilda djur kan sätta käppar i hjulet, men med ett växthus blir möjligheterna större att lyckas med skörden.
– Jag vill inspirera fler till att odla året runt, säger Karin Eliasson, trädgårdsmästare och författare aktuell med boken Växthuspraktikan, som skapat en egen oas på Södermöja.
En kort promenad från Södermöja brygga, alldeles intill det gamla pensionatet, ligger ett litet kubformat hus med grånande träfasad och generösa glaspartier vilandes på en klippa. I ett stort växthus strax bredvid är det ännu grönt och frodigt trots att hösten är på ingång. Här prunkar bland annat vackra dahlior och grönkål, tomater i knallrött och gyllengult, lila luktärt, yvig mangold och slingrig djungelgurka.
– Det är härligt med sensommaren! Det blir som sista sucken, allt liksom slänger sig ut och är förvuxet, skrattar Karin Eliasson.
Här på Södermöja har hon och hennes man Johannes sedan 2016 byggt upp sitt eget fritidsboende, en plats där de får utrymme för sin skaparlust.
– Vi har nog båda lite nybyggarblod i oss och har ständigt nya projekt på gång. Det var därför vi sökte oss ut till skärgården, för att kunna leva det livet. Ha en tomt att stöka runt på.
Karin Eliasson visste redan från början att hon ville låta odlingen ta stor plats här.
– Köksodling har följt mig genom hela mitt vuxna liv, där får jag min energi. Jag älskar att odla och skörda och använda mig av egenodlat i matlagningen. Det finns en puls i det som ger så mycket glädje, säger hon medan hon varsamt lossar några klasar tomater och lägger ner i en korg.
Men med skärgårdens förutsättningar för odling – med vilda djur om knuten, karg och stenig mark och ständig vattenbrist har det inte varit en friktionsfri resa. Lösningen blev att fokusera odlingen till ett växthus, och att hitta smarta sätt att ta tillvara på regn- och avrinningsvattnet.
– Tomten här är ganska speciell, den är rätt kuperad trots att den ligger högt. Huset står över en bergsklyfta och vi har alltid behövt pumpa bort vatten som kommer från högre belägna områden och samlas under huset. I början pumpade vi bara ut det i diket, men det kändes som ett sånt slöseri, berättar Karin Eliasson.
Det fanns dock inte någon tillräckligt djup mark för att gräva ner en traditionell tank någonstans på tomten. Istället har man utnyttjat en långsmal dalgång mellan två klippor till en tio meter lång vägtrumma, som är kopplad till en brunn dit allt vatten som samlas under huset från markavrinningen pumpas. En slang har dragits från trumman till växthuset, som Karin använder för att fylla på rör under jordbäddarna. Där ryms en kubikmeter vatten, och med hjälp av sugdukar förses sedan jorden underifrån med vatten i den takt som den behöver.
– Det hade inte varit hållbart att odla så intensivt som jag gör om jag inte hade kunnat försörja mig själv med vatten, säger hon.
En annan utmaning med att odla i större skala på en ö har handlat om transporterna. Karin Eliasson upptäckte tidigt att det inte var rimligt att till exempel transportera ut jord i mängder, utan har bokstavligt talat fått gräva där hon står.
– Ofta kan man ju ta en spade och gräva fram en härlig mylla, men här är det skogsmark och ganska karg jord. Då får man vara uppfinningsrik och jobba med att försöka förbättra den jord som finns, ta till vara på tången och kompostera den, få gödsel av grannarna och sådana saker.
Saltstänk och blåst är andra saker som kan ställa till det för skärgårdsodlaren.
– Att det är vindutsatt är mer påfrestande för vegetationen än man kan tro. Det är också en anledning till att odla i glashus. Växterna har det lugnt och skönt där inne, så det kan storma på utanför, menar Karin Eliasson.
Hon vill inspirera fler till att använda växthuset under större delen av året.
– Det är lite av min käpphäst. Jag försöker entusiasmera till att odla mycket längre än vad man kanske brukar. Jag hade en ny såddomgång här i slutet av augusti, då sår jag bladgrönsaker som jag kan skörda under hösten. Grönkål, mangold, pak choi och en och annan rödbeta är på gång nu. En del skördar jag av någon gång i november, men grönkål och spenat kan stå kvar hela vintern.
Tidigt på våren använder hon växthuset till tulpaner – lökar som sätts nu i höst och kommer upp lagom till påsk.
– Det är också en glädje, att få ha dem ifred!
Framåt mitten av april kan man därefter gödsla upp för en ny säsong och börja förbereda för värmekrävande växter som tomater och chili, föreslår Karin Eliasson.
– Jag använder nog växthuset till många fler sorters blommor och grönsaker än vad många andra som har en viltsäker trädgård gör. Jag maximerar verkligen i växthuset. Tricket är att förstå att det är en helt artificiell odlingsmiljö. Jag är ju gud där inne! Jag måste se till att växterna får näring och vatten, men för mig är det det som är glädjen, att uppleva naturens säsonger fast på ett annat sätt.
Fakta/Karins tips till växthusodlaren
• Tänk igenom ordentligt först vad du vill använda växthuset till. Ett glashus kan även vara ett trevligt sällskapsrum och innan du beställer ett, fundera på vilka funktioner du vill få in.
• Ha en del fasta odlingsbäddar. Det är lättare att hålla en jämn fuktighet i en jordbädd än i krukor, som torkar ut fortare och är känsligare.
• Skaffa någon form av automatisk bevattning, så att det går att lämna odlingen att sköta sig själv ett tag. Då blir det glädjefyllt och inte ett ständigt stressmoment. Systemet med sugdukar är robust utan några droppvattenöppningar som kan slagga igen, och passar bra där vattnet kan innehålla partiklar. Tidigt på våren innan växternas rotsystem hunnit ner i jorden vattnar jag även med slang ovanifrån, men därefter sköter det sig självt.
• Se till att växthuset är förberett för bra ventilation och att det finns luftintag och luftutsläpp. Det finns idag bra automatiska lösningar som inte behöver elektronik, utan där till exempel taken kan öppnas av sig själva vid en viss temperatur.
