KRÖNIKA. Nu knyter vi ihop säcken kring Skärgårdens reportageserie om kärnöarna som löpt över de senaste veckorna. Från norr till söder har vi rapporterat från de fjorton utpekade öar där det ska satsas särskilt på bebyggelse, kommunikationer, skola och näringsliv. De som ska vara samhällsnav i skärgården och där utvecklingen ska stöttas extra av staten, regionen och kommunerna.
Vi ville se hur det gått i verkligheten med de visioner som målats upp i strategidokument och skrivbordsprodukter. Hittills har vi fått öbornas perspektiv, och denna vecka vänder vi oss till beslutsfattarna.
När jag själv har träffat boende på kärnöarna har jag slagits av några saker. Dels av hur olika öarna är. Geografiskt, demografiskt och kulturellt. På vissa öar är turistnäringen själva livsluften, på andra vill man helst inte ha så många besökare. På vissa öar skriker man efter fler bostäder, på andra är det kollektivtrafiken som är det största huvudbryt. Det är tydligt att skärgården inte är homogen och det finns ingen enda lösning som passar överallt.
En annan sak som fastnat hos mig är att viljan framåt är stark.
När jag pratar med skärgårdsregionrådet Gustav Hemming (C) säger han att det finns två filosofier när det gäller skärgårdsutveckling. Dels att vara lyhörd för att utveckling kommer underifrån, från engagemanget på öarna, och så gott det går möjliggöra för det lokala drivet. En måhända långsam, bubblande process. Den andra åskådningen är att gripa förändringsmöjligheter i flykten när de uppstår. Att hålla utkik efter potentiella “game changers” som mer eller mindre över en natt kan radikalt förändra förutsättningarna, och tvinga fram utveckling.
Jag tänker på detta, och på att vi de senaste åren har varit med om en hel del samhällsomvälvande händelser. Pandemin har bland annat fått oanade följder för hur och var vi numera jobbar – något som lett till en oväntad boom för fast- och deltidsboendet i skärgården.
Knappt har vi andats ut innan vi nu står inför ett nytt osäkert läge i Europa och Sverige, som vi ännu vet väldigt lite om vad det får för konsekvenser i vår vardag både i närtid och på sikt. Krig, skenande el- och bränslepriser och störtdykande ekonomi kan lätt lamslå oss.
Men jag hoppas att vi alla, mitt i all kaos, sorg och rädsla, orkar fortsätta att utvecklas. Orkar gripa möjligheter till stora uppsving där vi ser dem, men också att fortsätta det enträgna, slitsamma, vardagliga arbetet där små förbättringar långsamt staplas på hög. Orkar fortsätta kämpa för våra demokratiska, fria och öppna samhällen.
“Allt är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig” säger Too-ticki i Mumindalen. Låt oss ta fasta på det just nu.
