Antalet mufflonfår och dovhjortar i trakterna kring Storö-Bockö-Lökaö har ökat lavinartat på senare år. Nu befarar boende i området att det bara är en tidsfråga innan de tar sig in i naturreservatet.
– Det är otroligt mycket djur. Det började med att det dök upp mufflonfår på Harö för tio år sedan, och ett par år därefter kom dovhjort till grannön Storö som snabbt tog sig över till Harö. Nu har de spridit sig till bland annat Hasselö, Horsholmen och Brändö, och då är det bara ett sund kvar över till naturreservatet. Jag är rädd att de redan är där, säger Benny Åsberg, som haft fritidshus i Harö by sedan 90-talet.
Nu ska Benny Åsberg tillsammans med övriga boende i området inventera läget och räkna djuren. Därefter vill de uppmana länsstyrelsen att gå in och beordra avskjutning.
– Vi måste ha hjälp helt enkelt, från länsstyrelsen och Skärgårdsstiftelsen som förvaltar reservatet, att de sätter press på de lokala jägarna eller själva agerar.
Mufflon räknas inte idag som en invasiv främmande art, enligt den lista på 49 arter som definierats i gällande EU-förordning.
– Men det pågår ett riskklassificeringsarbete även med andra arter, som ska vara klart nästa höst. Där kan mufflon komma att ingå, men det vet vi inte ännu, säger Yvonne Lundell på Naturvårdsverkets artenhet.
Klassificeringen görs av Artdatabanken på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. Den ska bland annat avgöra vilka arter som kan komma att utgöra en stor risk för inhemsk biologisk mångfald, och hur riskerna ska hanteras genom olika åtgärder.
Utifall att de hamnar på listan, blir länsstyrelsens ansvar för att hantera riskerna större, berättar Christer Pettersson som är sakkunnig inom klövviltsförvaltning och jaktlagstiftning på Naturvårdsverket.
– Då ökar också möjligheten till åtgärder, till exempel mer långtgående jakt och möjligheten att använda till exempel belysning och motorfordon och hjälpmedel som generellt inte är tillåtna.
Det finns också redan nu en möjlighet för länsstyrelsen att beordra jakt på myndighets initiativ, om påverkan av vilda djur bedöms vara stor, enligt jaktlagen.
– Det är det mest effektiva och direktverkande. Då kan man beordra jakt på annans mark och sätta in egna jägare om de lokala jägarna inte ställer upp. Detta har dock bara tillämpats ett fåtal gånger sedan lagstiftningen kom till, säger Christer Pettersson.
Det är inte aktuellt i detta fall, säger Åsa Lagerlöf på enheten för naturvård på länsstyrelsen.
– Det hade det kunnat vara om djuren var sjuka och spred smitta eller liknande. På de här djuren som det nu gäller kan jakt bedrivas av de som har jakträtten, enligt den lagstiftningen. Om markägarna tycker att det ska bedrivas skyddsjakt får de ansöka om det hos länsstyrelsen.
