Det traditionella fritidshusområdet har en närmare 100-årig historia, men i allt högre utsträckning omvandlas nu sommarstugan till permanentboende. På fastlandet inom pendlingsavstånd till Stockholm planläggs inte längre för nya fritidshusområden.
Fritidshus och ”sommarnöjen” började under det sena 1800-talet att uppföras i skärgården och vid 1900-talets början kom den så kallade sportstugerörelsen i gång. År 1938 fick alla arbetare rätt till två veckors betald semester och fritidshusbyggandet spreds till ett bredare folklager. Efter andra världskriget bidrog bilism och fritidsbåtar till en stark ökning av antalet fritidshus i skärgården.
– Stockholms län har idag drygt 100 000 fritidshus. Men alltfler fritidsboenden har under de senaste decennierna omvandlats till permanentboende, cirka 1 000-1 500 per år, säger Hans Brattström vid landstingets regionplane- och trafikkontor i Stockholm.
Inom pendlingsavstånd till huvudstaden sker alltså en omvandling från sommarstuga till permanentboende. Det traditionella sommarstugeområdet börjar alltmer likna ett villaområde och är på väg att försvinna, menar Hans Brattström.
– I skärgårdsnära miljöer planlades och byggdes många fritidshusområden under 1940-1950- och 1960-talen. Det sker inte längre, i allfall inte inom pendlingsavstånd till Stockholm.
Processen ”fysisk riksplanering” påbörjades under 1970-talet där riktlinjer drogs upp för geografiska områden i Sverige, exempelvis för obrutna fjällområden, outbyggda älvar och kust- och skärgårdsområden där möjligheten att bygga fritidshusområden begränsades.
– Stockholmarna kommer att söka sig till andra delar av landet eller längre ut i skärgården. Vem vill ha semester i ett villaområde där majoriteten bor permanent?
Fritidshus, antingen på fastlandet eller på öar med bro- och vägförbindelse eller färja kommer på sikt att omvandlas till permanentbostäder, men kanske inte i lika hög utsträckning på öar där man är beroende av egen båt. Permanentning av fritidshus i Stockholms län har svarat för en inte obetydlig ökning av antalet permanentbostäder, menar Hans Brattström.
När antalet permanentbostäder i ett tidigare fritidshusområde når en viss nivå ändrar området karaktär. En utbyggnad av vägar, vatten och avlopp initieras, en process som ofta är förenad med höga kostnader. Förloppet accelererar, området förlorar sitt ursprungliga syfte, och är inte längre lika intressant som fritidsboende.
– I fritidshusområdet vill planläggare ofta begränsa tillåten byggrätt, men folk bosätter sig permanent ändå. I de områden som är tillgängliga för Storstockholms bostads- och arbetsmarknad får man räkna med en permanentning och bör planera och förbereda sig för det, säger Hans Brattström.
I skärgården lever många av de traditionella ”stugbyarna” kvar, exempelvis på Lidö, Grinda, Finnhamn, Utö, Gålö, Rånö och Nåttarö. Årsta Havsbad är ett annat exempel, men som har förändrats. Området anlades 1929 och förra året firades 85-årsjubileum. Årsta havsbad med cirka 400 så kallade ”sportstugor” byggdes på initiativ av HSB med meningen att ge stadsbor med förhållandevis modest inkomst tillgång till ett mer hälsosamt semesterliv på landet.
Richard Roosvall har sedan barnsben sett hur Årsta havsbad förändrats. Antalet byggnader i området har ökat från cirka 400 till över 800, men majoriteten av dessa har ännu inte permanentats. Richards föräldrar köpte en liten stuga på Simmarstigen år 1938. Han har tillbringat alla sina somrar i stugan som han i vuxen ålder tog över. På 1970-talet erbjöd HSB stugägare att friköpa den tomt som stugan stod på.
– Vi hade ett arrende som kostade mellan 7 och 14 öre per kvadratmeter och år. Jag och min fru friköpte tomten år 1989, säger Richard Roosvall.
På 1940- och 50-talet hade semesterfirarna i Årsta havsbad sällan tillgång till egen bil. Ett flertal livsmedelsaffärer anlades i området, bland annat två Konsumbutiker, en lanthandel och en mjölkbutik. Vid Årsta torg fanns ett postkontor, bageri, charkuteri, frisersalong, bensinstation och kiosk. Här bedrevs också torgmarknad, dit odlare och fiskare från omgivningen kom för att sälja sina varor.
– Fiskarena kom in på onsdag och lördag morgon från Muskö, Spjutsund och Gålö och lade till med sina skötbåtar vid Årsta brygga. De rullade upp sina varor på skottkärror till Årstavägen och torget där försäljningen startade.
Fröken Nilsson, ”Röda gumman”, drev en handelsträdgård och kom till Årsta torg med häst och vagn och sålde grönsaker. Hästen stod bunden vid ett träd i badparken och medföljande dräng låg och sov på marken bredvid.
– Fröken Nilsson var inte argsint, men väldigt bestämd, på gränsen till barsk. Hennes varor var av prima kvalitet och ”Ve den Stockholmsdam som klämde för hårt på tomaterna.”
Omvandlingen till permanentboende har ökat även i Årsta havsbad, med bland annat vatten och avlopp, men möjligheten att bygga har begränsats i den nya detaljplanen.
– Några vill att allt ska vara som på 1930-talet, men utvecklingen går inte att stoppa och man har ingen anledning att göra det heller, menar jag. Det är ingen som vill bo i en oisolerad trälåda på 35 kvadratmeter med utedass.
Under några år var det tillåtet att bygga en viss hustyp med loft i Årsta havsbad, men idag har den totala byggytan begränsats till 70 kvadratmeter. Haninge kommun ser Årsta havsbad som en unik miljö och vill till viss del behålla och bevara områdets ursprungliga karaktär.
– Jag vill inte att Årsta Havsbad ska vara ett slags ”Skansen”. Förr var semestern kort, men idag bor människor längre och pensionärer flyttar ut under sommarhalvåret. Möjligheten att bo här måste finnas, säger Richard.
Diskussionerna fortgår om fritidshusområdets framtid på fastlandet och i skärgården. Stockholm växer och det börjar trångt, men i skärgården finns fortfarande chansen att få lite lugn och ro.
Källor: HSB, Stockholms läns landsting, Nationalencyklopedin, Årsta havsbads samfällighetsförening
