Konstnären och författaren Roland Svensson var kanske en av Sveriges främsta skildrare av skärgårdens äldre kulturhistoria. Hans verklighetsförankrade konst och författarskap med skildringar av skärgårdsbornas sysslor över årstidernas gång står i en klass för sig.
Roland Svensson föddes år 1910 i en arbetarfamilj i ett fattigt område i Vasastan i Stockholm. Fadern arbetade som gjutare på örlogsbasen på Skeppsholmen, medan modern var mer konstnärligt inriktad. När Roland Svensson var fyra år gammal flyttade familjen till en lägenhet på Upplandsgatan som uppförts av Stockholms arbetarhem. Stockholms arbetarhem hade sociala ambitioner och drev bland annat en barnkoloni på Väddö i Roslagen.
– Roland Svensson tillbringade somrarna på Väddö under hela sin uppväxt. Där fick han för första gången se havet som gjorde ett djupt intryck. Hemmet på Upplandsgatan förblev hans fasta adress ända in i vuxen ålder då han år 1940 gifte sig och flyttade till en lägenhet i Gamla Stan, berättar författaren Ulf Sörenson.
Roland Svensson var duktig på att teckna och måla, en förmåga som uppmärksammades redan de första åren i skolan. Han tvingades dock avsluta skolgången före ”realen” och började arbeta när fadern blev sjuk. Första sommaren tog han jobb som gast och allt i allo hos en välbärgad tandläkare med motorbåt. Nu fick han se skärgården på nytt.
– I Saltsjöbaden mötte han tre andra gastar på en Wallenbergbåt; bröderna Lindberg från Möja. Kanske var det ett tips från dem som till tillsammans med rekommendationsbrev från tandläkaren ledde till ett arbete som spring- och hisspojke på Wallenbergägda Stockholms Enskilda Bank. Där blev han kvar i tio år.
Så småningom uppmärksammades Roland Svenssons konstnärliga förmåga ytterligare, både på banken och av Isaac Grünewald på Konstakademien. Han kom in på akademien och Wallenberg lät honom behålla springpojkelönen, först som lån, men som senare eftersänktes.
– Det var nog också tack vare bröderna Lindberg som Roland Svensson kom till byn Ramsmora på Möja. Där lärde han känna deras mamma, Lovisa Lindberg, som blev en nära vän. Han målade flera porträtt av henne och bodde till en början enkelt i någon av hennes bodar. Han mötte många skärgårdsbor som gjorde ett starkt intryck och han fascinerades av skärgårdsbornas liv och historia, säger Ulf Sörenson.
Roland Svensson hyrde med tiden en rymligare stuga i Ramsmora där ett flertal av hans verk såg dagens ljus. Med tiden skar det sig lite med stugans ägare och Roland Svensson hyrde i stället ett hus på ön Stora Tornö som han blev trogen med i många år.
Redan på Möja hade Roland Svensson lärt känna författaren Sven Barthel som tidvis bott i Bergs by på ön. De kom att bli nära vänner. En reportageserie från kusten krigsåret 1940 resulterade i boken Cykloncentrum och lade grunden för ett nära samarbete. Sven skrev och Roland Svensson tecknade. Cykloncentrum följdes av klassikerna Gillöga, Skärgård och Svenska Lillö.
Roland Svensson vann ett stort erkännande som tecknare och snart också för sina litografier, pasteller och akvareller. Att måla i olja hade han lite svårare för. Roland Svensson kallas ofta för realist, men hans stiliseringar av motiven var modernistiska. Han inspirerades i sitt konstnärskap från flera håll och beundrade bland annat konstnären Axel Sjöberg som Roland Svensson kallade för mästaren. En annan viktig förebild var Van Gogh.
– Litografi var en av Roland Svenssons främsta konstnärliga uttrycksformer. Han framställde ett stort antal, först i svartvitt och senare i färg, där Henri de Toulouse-Lautrec var en stor förebild.
Roland Svenssons finstämda skildringar av livet på Möja kommer nära skärgårdsborna, deras sysslor och näringsfång året runt. Han bodde ofta på Stora Tornö både på sommaren och vintern.
Hur lyckades han komma Möjaborna så nära?
– Framförallt var det nog hans intresse för skärgården och dess människor som gjorde att han vann deras förtroende. Roland Svensson förstod att skärgårdsbornas traditionella liv stod för någonting annat än vad det moderna samhället kunde erbjuda. I boken ”Skärgårdsliv i gången tid” skildrar han denna försvinnande kultur, säger Ulf Sörenson.
Rolands Svenssons vilja att rädda det som fanns kvar av den gamla ökulturen fick med tiden allt mer dragen av en utopi. Hans sista år i livet tillbringades på Danvikstulls sjukhus där han lät hänga en av sina målningar av mor Lovisa ovanför sjuksängen. Roland Svensson somnade in den 31 juli 2003.
Läs mer: ”Roland Svensson – Ö-människan” av Ulf Sörenson
