Parollen ”Östersjön – fredens hav” har sitt ursprung i 1950-talets sovjetiska propaganda men tanken lär tilltala alla som lever kring innanhavet. Historien visar dessvärre att freden är bräcklig vilket nu åter bekräftats. I en ny serie undersöker vi vad det försämrade säkerhetsläget innebär för skärgården och öborna.
Den 11 juli 1719 siktades vid Söderarm en väldig rysk flotta med 132 galärer samt ett hundratal mindre farkoster och skärbåtar. Ombord fanns mer än 26 000 man som under en dryg månad skulle plundra och bränna öarna samt kusten mellan Norrköping och Gävle. I skärgården stacks 1 000 bostäder i brand och 10 000 personer blev hemlösa. Efter att Vidinge skövlats skrev en av öborna:
”ey mera wet än foglarne under Himmelen, whart wij oss wända skall, Husrum och föda att sökia”.
Mellan åren 1321 och 1809 var det ofred mellan Sverige och Ryssland vid ytterligare nio tillfällen och till vår blodiga historia ska även räknas närmare 50 krig med andra nationer.
Östersjön har ofta använts som färdväg av krigsmakter när fienden skulle mötas men för att nå hav eller kust måste först skärgården passeras. Det inverkade i många fall på öbornas liv även då inga regelrätta strider förekom. Skärkarlar tvingades bli lotsar på krigsskeppen, hemman plundrades på mat, boskap och båtar beslagtogs. Exemplen är många genom historien: När danske kung Valdemar II drog i ledung mot Estland år 1219 seglade han från Landsort till Arholma med sina 1 200 skepp och 70 000 man. 1463 färdades den danske kung Kristian I med sin flotta genom skärgården mot Åbo och 1502 ankrade en dansk flotta vid Djurhamn. 1522 drabbade en svensk-lübisk och dansk flotta samman vid Rönnholmarna. 1612 kom en dansk flotta till Vaxholm och på Värmdö härjade och plundrade danskarna. 1743 befarades att Danmark åter skulle anfalla Sverige varför ryska hjälptrupper skickades till vårt försvar. De inkvarterades bland annat på Värmdö och i Roslagen. De ryska soldaterna utsatte ortsbefolkningen för stölder, misshandel och våldtäkter. Året därpå skrev prästen i Frötuna församling:
”Marie Besökelses Dag skedde deras af march härifrån till samlingsplatsen Gräddö därest de til d. 12 hujus alla 1 000 skola campera och gå dädan til sin hemort. Gud låt aldrig en sådan tid upgå för det trängda Swerjet mera!”
Det skulle dröja ända till 1814 innan Sveriges sista krig avslutades och sedan dess har vi njutit fred i 210 år. Trots det har oönskade besök från främmande makt fortsatt genom åren.
Under andra världskriget, i september 1941, låg flera av den svenska flottans fartyg förtöjda vid örlogsbasen Märsgarn vid Horsfjärden. Plötsligt exploderade ett torpedrum på jagaren Göteborg och strax därpå även torpedrummet på jagaren Klas Horn som också låg förtöjd vid kajen. Av explosionerna sjönk även jagaren Klas Uggla och totalt 33 besättningsmän omkom. Det är inte bekräftat att sabotage låg bakom explosionerna men att Sverige fraktade malm till Tyskland under den svenska flottans eskort sågs inte med blida ögon av Sovjet och England.
Tyska soldater och krigsmateriel på väg till och från fronten i Finland transporterades också genom skärgården via den neutralitetsled som Sverige var skyldig att hålla.
Den 22 februari 1944 styrde en grupp sovjetiska bombplan in över skärgården. Strängnäs och Stockholm angreps men bomber fälldes också över Stavsnäs, Blidö, Yxlan, Svartlöga, Söderöra, Högmarsö och Spillersboda.
– Vi vaknade på natten av att det small så sängarna hoppade. Bomben gick genom isen utanför Spillersboda. De släppte en lysgranat också som seglade ovanför och det blev ljust som på dagen, berättar Börje von Schewen som då var åtta år och befann sig på Sundholmen.
Ingen människa skadades vid incidenten vilken ansågs bero på att flygplanen navigerat fel. Fortfarande kränker främmande stridsflyg årligen svenskt luftrum men bedöms i många fall ske av misstag.
Under de två världskrigen sänktes hundratals fartyg i Östersjön, varav många var svenska handelsfartyg. Östersjön anses vara det hav i världen som har störst koncentration av minor, kemiska stridsmedel och ammunition på havsbotten. Under de båda krigen fälldes närmare 165 000 minor i svenska vatten. Den 14 december 1916 skrev Bernhard von Schewen i sin dagbok på Håtö Svansar:
”Kl. 3.20 e.m. hördes en mina sprängas i ostlig riktning. Detonationen skakade hela Svanskojan”.
Dagen efter sprängdes ytterligare fyra drivminor och från ön kunde han se ljusskenet från explosionerna i öster.
Enligt Försvarsmakten finns omkring 40 000 minor kvar i svenska vatten och det händer än idag att de fastnar i fiskeredskap eller driver iland.
Det var inte bara minor som utgjorde en fara för sjöfarten. Ett minst lika dödligt hot var ubåtarna. Krigsåret 1942 sänkte sovjetiska ubåtar fem svenska fartyg i Östersjön. Ett av dem var ångaren Bengt-Sture som torpederades utanför den polska kusten. Minst sex personer ur besättningen togs tillfånga och fördes till Ryssland där de sannolikt avrättades.
– Under andra världskriget var både tyska och ryska ubåtar långt inne i skärgården. Eftersom vi var neutrala fick de ett visst skydd, säger Per Andersson, pensionerad översteöjtnant som tillhört centrala analysgruppen för ubåtshändelser.
Freden 1945 ersattes av det kalla kriget och nu satsade Sverige stort på försvaret. Under 1950-talet gick som mest 4,7 procent av BNP till Försvarsmakten och 1964 kunde 800 000 man mobiliseras samtidigt som flygvapnet var ett av de största i världen.
– Sverige har alltid varit försvarsinriktat och har en försvarsindustri som är vida större än de andra nordiska ländernas. Vi är galet stora när det gäller att tillverka vapen. Sverige är det enda land i världen som har baserat sin neutralitet på att ha en jättestor försvarsindustri, säger Malcolm Dixelius, journalist och rysslandsexpert.
Förhållandet till den mäktiga grannen i öst var tidvis spänt. När ett svenskt signalspaningsplan sköts ner av sovjetiskt jaktflyg öster om Gotland 1952 omkom samtliga åtta i besättningen. Under den sökinsats som följde sköt Sovjet ner ytterligare ett svenskt plan över Östersjön men den besättningen överlevde.
Mellan 1955 och 2018 har tusentals ubåtskränkningar av svenskt vatten rapporterats. Den mest uppseendeväckande händelsen skedde 1981 då den kärnvapenbestyckade sovjetiska ubåten U 137 gick på grund inom militärt skyddsområde sydost om Karlskrona. En sovjetisk flottstyrka, med order att frita ubåten, samlades vid territorialvattengränsen. Svenska försvaret var redo att stoppa ett anfall men i sista stund fick sovjeterna order att avvakta. Genom intensiv diplomati löstes krisen och ubåten tilläts lämna svenskt vatten efter tio dramatiska dagar.
Av de närmare 5 000 misstänkta ubåtskränkningar som rapporterats betraktas endast en bråkdel av observationerna som säkra. Iakttagelser har bland annat gjorts vid Landsort, Dantziger gatt, Utö, Hårsfjärden, Mysingen, Baggensfjärden, Ornö, Lidingö, Kanholmsfjärden, Söderarm och i Möjaleden.
Per Anderssons uppfattning är att ubåtskränkningarna många gånger kunde kopplas till aktiviteter som samtidigt genomfördes på land av främmande makt.
– Jag har träffat många ryssar från ubåtar och staber och de tycker inte att det är konstigt alls. För dem är det krigsförberedelsearbete, säger han.
Vid Sovjetunionens kollaps 1991 var det kalla kriget över och en omfattande nedmontering av det svenska försvaret inleddes. 1986 var de värnpliktiga 42 572 till antalet, 2008 endast 6 804 och 2010 avskaffas den allmänna värnplikten.
Civilförsvar och beredskapslager utarmades, havsbandslinjen avvecklades, befästningar och batterier i hela skärgården plomberades med betong eller förvandlades till museer och besöksmål.
Försvarsbudgeten, som 1975 var 3,1 procent av BNP, sänktes drastiskt under flera år och landade 2017 på 1,0 procent. Såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar låg bakom slakten.
– De trodde på den stora freden och att det inte skulle hända något mer. Det var ju korkat men man sparade pengar och det var politiken som styrde, säger Per Andersson.
Försvarsminister Mikael Odenberg (M) avgick 2007 i protest mot neddragningarna medan statsminister Fredrik Reinfeldt (M) försvarade dem. 2013 hävdade han att det inte fanns något militärt hot mot Sverige som motiverade ett territoriellt försvar och kallade samtidigt försvaret ”ett särintresse”.
Samma år satsade Ryssland 4 300 miljarder kronor på upprustning av sin krigsmakt och blev samtidigt alltmer offensivt i Östersjöområdet. Anfallskrig övades mot bland annat Åland, Gotland och Bornholm. I Kaliningrad placerades taktiska robotar som kan nå Stockholm.
Riksrevisionen konstaterade att Sverige inte kan försvara sig vid ett angrepp och överbefälhavaren Sverker Göranssons bedömning var att landet kunde stå emot ett anfall i högst sju dagar.
Säkerhetsläget försämrades 2014 när Ryssland annekterade Krim och skärpes ytterligare 2021. Då samlades en stor rysk styrka vid den ukrainska gränsen samtidigt som president Putin krävde att Nato inte fick utvidgas.
Sverige, som varit neutralt sedan 1939, är idag med i Nato, värnplikten återinfördes 2017 och anslaget till försvaret har ökat med 28 procent och ska höjas ytterligare de kommande åren.
Per Andersson menar att skärgården fortfarande är strategiskt viktig vid en krigssituation.
– Skärgården har betydelse som skydd. Man kan exempelvis gå in med ubåtar och avvakta eller ilandsätta folk för sabotage så skärgården har inte förlorat sin viktighet, säger han.
Malcolm Dixelius tror att ryska kränkningar av svenska vatten fortsätter trots att Sverige blivit ett Natoland. Däremot kommer det inte att ske med ubåt lika ofta som tidigare men ibland vill man testa Sveriges beredskap.
– Påhälsning av drönare ägda av Ryssland är det mest sannolika i den situation vi befinner oss i nu och det kommer säkert att hända i skärgården också, säger Malcolm Dixelius som fortsätter:
– Ryssarna kommer att efter förmåga fortsätta lägga tryck på Sverige. Dels med militära kränkningar, dels med modern cyberkrigföring.
I nästa nummer: Så försvaras skärgården idag och framtidens vapensystem.
*********
Bilder; uppifrån och ned:
- När jagaren Klas Uggla och två andra fartyg exploderade vid Märsgarn 1941 omkom 33 personer. Mycket tyder på att det var sabotage men det har aldrig blivit klarlagt vem som låg bakom katastrofen. Foto: Marinmuseums samlingar.
Under andra världskriget eskorterade svenska flottan konvojer med lastfartyg längs kusten för att skydda dem från angrepp. Foto: Sjöhistoriska museets samlingar
En torpedbåtseskader på uppdrag i norra skärgården under första världskriget. Foto: Otto Johansson, Stadsmuseet i Stockholm
Tack vare fisket och småviltjakten hade skärgårdsborna bättre tillgång till mat än många stadsbor under världskrigen. Foto: Bertil Södermans fotosamling
Ersta-batteriet på Landsort var i bruk till år 2000. Idag är anläggningen museum. Bilden visar det äldre 15,2 cm batteriet. Foto: Holger Ellgaard
Den tyska fregatten F 219 var ett av flera natofartyg som besökte Stockholms skärgård 2022 innan Sveriges inträde i försvarsalliansen. Foto: Lasse Söderman
Källor:
Brända hemman, Gunnar Lind, Carlssons förlag.
Vägvisare till Skärgården i Stockholms län, Nordström, Sjöberg, Liberförlag
Rospiggen 2017, 2018, 2019
Den ryska inkvarteringen i Roslagen 1743–44 – Ingeborg Wilcke-Lindqvist
Ubåtskommissionen 1981–1994, SOU 1995:135
Bernhard von Schewens dagbok från Håtö Svansar
Vaxholms hembygdsförening – Historiens vingslag över Stegesundet
Blidö sockens hembygdsförening
Faurås och kungalevens landskap under tidig medeltid- Kulturmiljö Halland
Stockholms museum – samtal om rysshärjningarna,
Marinmuseum Karlskrona
Nordiska museet
Riksarkivet
Transportstyrelsen
Försvarsmakten
Sjöfartsverket
FRA
Regeringen
DN 2013-01-29, 2022-01-19
Aftonbladet 2013-12-20
Expressen 2015-06-25
SvD 2013-01-29
GP 2020-03-30
Sverigerepotage.se
SVT 2022-04-20
SR 2010-05-11
Yle 2015-06-25
1719.se
Wikipedia: Svenska krig, rysshärjningarna, kalla kriget, Sveriges försvarsbudget, Sveriges försvarsmakt
