Sedan en vecka tillbaka har Frida Löfqvist varit på resande fot i Stockholms skärgård, och för tillfället befinner hon sig på Möja. Hit har hon liftat och precis som under sina tidigare luffar runt om i Sverige har hon inga pengar på fickan utan förlitar sig helt på att snälla medmänniskor erbjuder henne lift, sovplats och mat.
Frida Löfqvist har lång erfarenhet av och intresse för att vara på sjön. Som barn seglade hon ofta med familjen på somrarna. Hon blev sedan sjöscout, utbildade sig till sjöman med en fartygsbefäl klass 7-examen och kom därefter att segla segelskutor såväl i Sverige som utomlands.
Förra gången Frida Löfqvist var på luffen i skärgården resulterade hennes resa i att hon helt oförhappandes hamnade på Madeira. Denna gång har hon åtminstone inte hittills behövt resa så långt – efter några dagars vistelse i Vaxholm blev hon istället erbjuden skjuts till Möja.
– Jag fick faktiskt lift innan jag ens hade börjat leta. Jag stod bara och pratade med dem i hamnen om att jag var ute och liftade, och så var det några som hörde samtalet och frågade om jag ville följa med ut i skärgården, säger Frida Löfqvist glatt.
Under dagarna på Möja har hon sovit på en veranda, under bar himmel, i ett vindskydd som hon har med sig och i en hängmatta. Maten har hon fått från olika personer på ön.
– Menyn är väldigt intressant. Man äter ju helt olika saker, här på Möja har jag till exempel fått salami, ost, hemodlade tomater, melon och blåbärssoppa.
Frida Löfqvist lägger aldrig upp en fast resrutt under sina luffaräventyr – istället är hon öppen för allt som kan ske och var hon kan hamna. Ingenting blir ju ändå som man tänkt, menar hon. Men om hon får unna sig lyxen att önska något, hoppas hon ändå att någon gång få övernatta i ett båthus.
– Det är så himla mysigt. Lukten av tjära, en massa fina gamla grejer och vågor som kluckar. Sen hoppas jag att få möjlighet att segla, säger hon.
Är du aldrig rädd för att råka illa ut, speciellt med tanke på att du är reser som ensam tjej?
– Det är den vanligaste frågan jag får. Jag brukar säga att det är farligare att gå på stan, om man råkar vara på fel ställe på fel tidpunkt. Men man får göra en bedömning såklart innan man kliver in i en bil eller båt. Och min erfarenhet är att det bara är schyssta personer som plockar upp liftare. Men när jag är i en stad är det svårare. I skärgården är folk jättetrevliga och man får hela tiden det lilla extra som man inte förväntar sig. På en ö är det hur lätt som helst att få lift, det är nästan så att folk stannar och frågar en när de ser en med en stor ryggsäck.
En stor anledning till att hon valt att ge sig ut på resan är att hon vill visa att ens medmänniskor faktiskt är mer tillitsfulla än man kan tro.
– Det finns en uppfattning om att folk är misstänksamma och egoistiska men alla som jag har mött har varit väldigt vänliga och hjälpsamma, säger Frida Löfqvist.
Hur länge denna öluff kommer att vara vet hon i nuläget inte. I höst ska hon plugga, men eftersom studierna sker på distans har hon möjlighet att stanna på en ö lite längre. Frida Löfqvist låter helt enkelt alla dörrar vara öppna.
