I decennier har Yxlan – Blidö bygdegårdsförening satsat på teater. När Friteatern i fredags besökte bygdegården för 19 gången var det helt utsålt. Bakom gårdens popularitet ligger ett långt och idogt föreningsarbete.
Medan skuggorna växer sig allt längre strömmar publiken till bygdegården i Yxlö. Det är fredagskväll och Friteatern ska snart ha premiär på sin föreställning ”Har tåget gått eller?”.
Några dagar tidigare var Rolf Fransson, ordförande i Yxlan-Blidö Bygdegårdsförening tveksam till om man skulle lyckas fylla lokalen.
– Vi har aldrig haft teater på sommaren tidigare. Jag har ingen aning om hur många som kommer, sade han då.
Men att farhågorna kom på skam syns redan vid ytterdörren. Där sitter en papperslapp med budskapet ”utsålt”.
Yxlans – Blidö b
ygdegårdsförening bildades 1942 men till en början hade man ingen lokal. När byskolan lades ned fick man chansen att köpa den billigt.
Rolf Fransson har suttit i föreningens styrelse sedan 1970-talet och har varit dess ordförande i 25 år. Han har också varit ordförande för Bygdegårdarnas riksförbund i fyra år.
– Sen nöjde jag mig med Yxlan. Vi byggde ut gården 1993 och strax därefter började vi med teater, säger han.
Friteatern var på besök redan på den tiden. Genom åren har gruppens alla uppsättningar spelats på bygdegården och i kväll är det dags för deras tredje premiär på spelplatsen.
– Vi är den bygdegård i Sverige som haft flest friteaternföreställningar. De här blir 19 gången som de spelar hos oss, säger Rolf Fransson stolt.
Publiken fyller strax bänkarna i salongen och några får nöja sig med ståplats. När skådespelarna Mats Nolemo, Peter Danielsson och David Odlöw äntrar scenen dröjer det inte länge förrän skrattsalvorna ljuder i lokalen.
– Som alltid när jag skriver så är det både roligt och allvarligt, säger manusförfattaren Carina Molander som också svarar för regin.
De tre skådespelarna trakterar en rad instrument och den smått surrealistiska föreställningen bjuder på mycket sång och musik.
– Det är väldigt naivt. Jag tycker om när mina rollkaraktärer är som sagofigurer och det är roligt att de direkt säger vad de menar, fortsätter Carina Molander.
På scenen berättas historien om en äldre man som grubblar över livet. I en dröm möter han ett par personer som lyckas få honom att se lite ljusare p
å livet när han så småningom vaknar.
Halvvägs in i föreställningen blir det dags för paus med kaffe och nybakta bullar. Att då stänga in sig i logen är inget för Friteaterns medarbetare utan de blandar sig med publiken och samtalar om stort och smått.
– När man kommer till en liten by är det kul att redan innan veta precis vilka som bor där och att känna att man är så otroligt väntad, säger Carina Molander.
Friteatern har spelat i närmare 900 byar runt om i landet. Mats Nolemo har varit med sedan starten 1973 och är förmodligen Sveriges mest rutinerade turnéskådespelare. Han är själv uppvuxen i en liten by och känner väl till de problem som mindre orter har att brottas med.
– Jag minns hur viktigt det var att vi hade post, affär och ordenshuset där vi barn kunde titta på film. Den så kallade utvecklingen är inte alltid bra utan måste styras. Jag tycker att det är en vansinnig utveckling när man avvecklar landsbygden.
Mats Nolemo menar att den närheten som finns mellan publik och skådespelare på mindre orter ger något alldeles extra.
– Publiken känner varandra. De hör ihop, blir öppnare och tuffare än en teaterpublik i Stockholm där ingen känner någon, säger han.
Yxlan-Blidö bygdegård är just en sådan plats för Mats Nolemo.
– Vi har varit här så många gånger nu och även om jag inte vet vad alla heter så känner jag igen dem. Vi skaffar oss vanor tillsammans och har goda förväntningar på var-andra.
Även om föreningen ofta bjuder på teater används lokalen till en rad olika aktiviteter. Den 3 oktober håller radio- och tv-profilen Ingemar Lind föreläsning och 14 dagar senare är det dags för Furusunds båtklubbs årliga höstfest. Det största återkommande evenemanget är den populära sommarauktionen som alltid hålls lördagen efter midsommar.
– Det började med att vi sökte folk som ville skänka grejer för att få in lite pengar. Nu ringer människor och vill ge oss prylar och auktionen växer för varje år, säger Rolf Fransson.
Efter föreställningen bjuds publiken att stanna kvar på ytterligare en kopp kaffe och lite eftersnack men vi är några som lämnar direkt för att hinna med färjan.
– De är alltid bra, säger en man från Blidö när vi tumlar ut i den fuktiga, kolsvarta augustinatten.
– Det var lite dystert, säger en annan, men jäklar vad de kunde spela och sjunga.
