Det här skulle ha blivit en text om hur man med modern teknik kan ta del av det maritima kulturarvet på Skeppsholmen i Stockholm. Det blev det inte.
Jag har begett mig till Skeppsholmen för att testa gratisappen med samma namn; ett litet program till mobiltelefonen som ska ge mig en guide till Skepps- och Kastellholmen i Stockholm. Med hjälp av små tavlor på olika platser, försedda med en QR-kod som mobilen läser av, ska jag få informativa film- och ljudklipp i mobilen.
Med några undantag – som ett modernt museum – går nästan allt på dessa holmar att härleda till flottans verksamhet. Redan på 1640-talet blev de örlogsbas och inte förrän över 300 år senare hade militären att avvecklat sin verksamhet här. Detta enligt Statens Fastighetsverk, som förvaltar byggnaderna, och som har tagit fram appen ifråga.
Men redan när jag startar den blir jag en smula tveksam. Det första den vill är att ladda ner filmklipp på sammanlagt 210 megabyte. Det är en ganska ansenlig datamängd, men jag godkänner och processen startar. Den första filmen rullar igång och upplyser mig bland annat om att Skärgårdsstiftelsens lokaler, inte långt från brofästet på Skeppsholmen, är en högvaktsbyggnad från 1778. Och apropå kanonerna framför denna byggnad, berättar en röst att salut förr var ett sätt för fartyg att visa att man hade fredliga avsikter när man närmade sig en hamn.
Sen kraschar allt. Ont om utrymme, hinner jag uppfatta innan telefonen hänger sig. Och när jag äntligen får igång den igen är ingenting sig likt. Varenda inställning och personlig anpassning jag gjort är som bortblåst och jag känner inte igen min egen telefon. Försöker återställa det viktigaste och börjar om på nytt. Jag vill verkligen lära mig mer om Skeppsholmen, varför jag öppnar den starkt misstänkta appen igen, som börjar om från början med att ladda hem filmerna igen.
Ytterligare två krascher senare, båda med resultatet att telefonen inte står att känna igen, ger jag upp. Och tvingas konstatera att jag hade vetat åtskilligt mer om Skeppsholmen om jag lagt denna tid på att läsa informationsskyltar eller varför inte en bok i stället. Med orden från inledningsfilmen klingande i huvudet, lämnar jag Skeppsholmen:
”Det är vad vi på Statens fastighetsverk vill att du ska uppleva.”
