Svamp är gott. En macka med ”skogens guld” på, eller mumsa på en fin murkelsås till gott kött, eller en pasta-rätt kryddad med tryffel. Det tillhör livets goda.
Men att däremot plocka svampen. Det är en helt annan och besvärligare historia.
Jag vet hur glada och stolta svampplockare blir när de hittar ett alldeles eget kantarellställe i en glänta eller en stor Karl-Johan bredvid ett lerigt traktorspår ute i öarnas blandskog.
För min del har det aldrig hänt. Jag hittar ingen svamp. Medan mina medvandrare får sina (fejk-) näverkorgar fulla.
Det tog flera år och mycket häcklande från oförstående närstående innan jag förstod varför. Vid en rutinmässig skolhälsovårdsundersökning, som man utsatte barn-en för på den gamla onda tiden, upptäcktes vid test med konstiga prickar på papper att jag var ”färgblind” som det kallades. En något mer förmildrande beskrivning lyder ”defekt färgseende”. Ganska vanligt bland manliga individer. Ärftlig belastning.
Skolläkaren räknade snabbt upp alla framtida yrken en nyfiken tolvåring kunde glömma: pilot, lots, sjökapten, tågförare och så vidare i en lång deprimerande rad.
Försörja mig som svampplockare var heller ingen bra idé försäkrade han, när jag sökte en undanflykt för att slippa följa med på familjens svamputflykter på de skärgårdsöar vi brukade besöka under sommarlovet.
På grund av detta mitt handikapp slapp jag också undan blåbärs- och lingonplockning som var ungefär lika spännande, lät jag meddela, som att titta på målarfärg som torkar.
Istället kunde jag i kajutan dra mig tillbaka med något uppbyggligt ur serietidningarnas värld, eller en ny Bill & Benpocket med cowboydramatik som var betydligt större än den som utspelade sig i svampskogen.
Trots morsans ivriga försäkringar om hur bra det var att komma ut i den vackra skärgårdsnaturen och andas havsluft - även om man inte hittade någon svamp - avstod jag gladeligen från de turerna. Istället försökte jag lära mig att segla jolle eller fånga gädda med kastspöet.
Numera tycker jag mycket om att gå i skog och mark. Och har upptäckt att man kan njuta av det utan att nödvändigtvis hitta svamp eller bär.
Istället har jag blivit en baddare på att köpa svamp. Så här års finns det gott om varan i de flesta livsmedelsbutikers grönsaksdiskar. Ger man sig sedan iväg på en torgmarknad eller kanske till en saluhall finnas det garanterat fynd att göra.
Tänk vad skönt att slippa plocka svamp. Utan istället fundera på vilka god mat man kan laga med hjälp av den. Eller klura på vilket gott vin (ganska svårt) eller vilken god öl (mycket lättare) som passar till svamprätter.
Svampplockning, tänker jag, är att välja goda sorter och sedan glatt betala. Att hitta svamparna finns det andra som är bra på.
