Djurö skolas matsal fylldes av glädjetjut, rungande musik och ringlande dans kring granen, när byalaget bjöd på julgransplundring.
– Vi tror att det är viktigt att det händer något roligt nu i januari, som kan vara lite av en tråkig månad för många, säger Karin Österman ordförande för Djurö byalag.
Förra helgen arrangerade Djurö byalag ett traditionellt tjugondag-Knut-firande, där julen dansades ut till tonerna från traktens populära spelmän. Byalaget håller varje år en mängd välbesökta event och aktiviteter för bygdens invånare och har numera lagt till även julgransplundring i kalendern.
– Vad det gäller firanden har vi framförallt ägnat oss åt midsommar och valborg. Men förra året tog vi oss an den gamla traditionen med julgransplundring och det blev en jättesuccé, så nu gör vi om det här i år igen, säger Karin Österman.
Hela eventet med ett fullspäckat lekprogram, levande musik och fika för över hundra personer hade byalaget snott ihop på mindre än en vecka.
– Vi är ett bra gäng på ungefär tio personer som hjälpts åt och så handlar vi lokalt här ute, så då går det ganska fort, säger Karin Österman.
Tillställningen var uppskattad framför allt av alla barnen. Det var dock bygdens äldre generationen som var upprinnelsen till sammankomsten.
– Flera äldre här har pratat med värme om de julgransplundringar som kyrkan anordnade här under deras barndom, där det delades ut ”gotter” och då tänkte vi att nu är det dags att vi tar upp den här traditionen, säger Karin Österman.
Det är inte bara på Djurö som traditionen legat i dvala. De senaste årtiondena har firandet blivit allt mer sällsynt i landet i stort.
– De senaste 20 åren har julgransplundringar blivit allt ovanligare. Det beror nog på att det traditionellt ägt rum vid tjugondag Knut, den 13 januari, som en symbol för att julen är slut. Men idag är det många som tar in och pyntar granen redan i början av december, så då har man ofta inte kvar granen så länge, utan har kastat ut den redan vid nyår, berättar traditionsexpert Mattias Axelsson.
Seden har funnits i Sverige sedan sent artonhundratal. Men på samma sätt som julfirandet har förändrats ganska mycket sedan dess har även julgransplundringen förändrats.
– Från början var det mer knutet till olika typer av gillen, som var en slags säsongsavslutning. Det är först ett par årtionden senare som julgransplundringen blir mer likt det event som vi har idag. Det beror framför allt på att julgranen först måste ha etablerat sig som symbol bland folket, för att vi ska kunna ha julgransplundring så som vi känner till den. Trots att julgranen har funnit i Sverige sedan 1700-talet så dröjde det ungefär till förra sekelskiftet innan den fick ett större genomslag och det var först då man börjar med den julgransplundring där man öppnar smällkarameller och äter godis, berättar Mattias Axelsson.
Att det är ett byalag som står för firandet går helt i linje med traditionen.
– Julgransplundringarna har i mångt och mycket, varit en semioffentlig verksamhet. Det vill säga något som inte sker i hemmen utan oftast i föreningar, på förskolor, fritidshem och den typen av arenor, säger Axelsson.
Men för Djurö byalag handlar det om mer än bara en tradition.
– Vi vill skapa gemenskap i bygden genom att ge folk ett tillfälle att träffas. Många unga idag sitter mycket vid sina skärmar så det känns viktigt att kunna erbjuda något annat. Vi jobbar också mycket med att försöka motverka utanförskap och arrangerar aktiviteter som passar de äldre, säger Karin Österman.
Och gemenskap, det blev det på byalagets firande. Unga och gamla strömmade in i värmen från vinterkylan för att dansa och leka tillsammans. Djurö spelmän stod för musiken och alla barnens favorit Maja Stenram som annars är basist i spelmanslaget, ledde lekarna. Det blev inte en tyst sekund. En uppskattad lek som nästan fick taket att lyfta var klassikern ”Björnen sover”. När det var de vuxnas tur att vara sovande björnar, sprang finklädda barn, med vilda blickar under högljudda skrik, åt alla håll när björnarna plötsligt vaknade.
Efter lek, sång och fika dansades julen ut i traditionell ringdans med ”Räven raskar över isen” och andra välbekanta julmelodier. Innan det var dags att gå, köade barnen till tomtemor – och tillika föreningens sekreterare – Maria Bergström, som bjöd på en godispåse att ta med sig hem. Det var även hon som varit i väg till butikerna, handlat och ordnat med alla påsarna.
– Jag tycker det är jättekul. Jag var tomtemor förra året också, så det fortsätter jag gärna med, säger Maria Bergström.
Hon precis som resten av byalaget arbetar ideellt och kostnaderna för firandet står föreningen för.
– Vi bjuder på det här eventet för vi vill att det ska vara tillgängligt för alla. Vi finansierar det med de pengar vi har i byalagets kassa från medlemsavgifter. Sedan har vi många generösa medlemmar också som skänker en extra slant här och där, säger Karin Österman.
För att täcka kostnaderna för spelmanslaget och lokalhyran söker byalaget kulturbidrag från kommunen. Som de även hyr skolmatsalen av.
– Det hoppas vi att vi får, men det blir mindre och mindre pengar till kultur som allt fler ska dela på, så vi får se.
