Det som började med en tuff barndom har slutat i ett livslångt projekt som syftar till att upplysa människor om barns rättigheter. Jonas Paulman är grundaren bakom den ideella föreningen Barnens Träd. Han cyklar runt i Sverige varje år och planterar träd – en symbol för FN:s Barnkonvention.
Jonas Paulman växte upp under tuffa förhållanden, där båda föräldrarna drack. Det enda som gav honom lugn och närhet var skogen.
– Träden stod alltid kvar när de vuxna inte gjorde det, säger Jonas Paulman.
Träden är inget som lämnat hans liv – snarare tvärtom. Efter att ha jobbat med ideellt arbete för bland annat SOS Barnbyar och Cancerfonden, bestämde han sig för att följa sitt hjärta. Pojken inom honom ville bli hörd; den pojke som en gång i tiden stått och funnit tröst i trädens kramar. 2010 startade han sin ideella förening Barnens träd, där han åker land och rike runt på cykel för att uppmärksamma barns rättigheter och lika värde, enlig FN:s barnkonvention. I samband med detta planterar han ett träd i varje kommun han besöker. På trädet finns en metallplatta med ingraverad text som upplyser om barns rättigheter.
– Hittills har jag planterat 298 träd. Mitt första mål var att plantera hundra. Nu siktar jag mot tusen istället.
2019 är det nionde året på Jonas Paulmans årliga turné. I snitt planterar han 40 träd per år. För att få plantera ett träd samarbetar han med kommunen där trädet ska bli planterat. Mottagaren av trädet står för skötseln av det. Men det är inte alltid som ett träd behöver planteras för att få Jonas budskap spridet – trädet är mer av en symbol.
– Fritidsgården i Jakobsberg har till exempel målat ett träd på fasaden och på det har vi satt upp en skylt, säger Jonas Paulman.
Den 6 juni i år invigdes Barnens Träd vid Tullhuset på Dalarö i samarbete med Dalarö kultur och föreningscentrum. I helgen återbesökte han platsen för att ha en föreläsning och utställning om sitt arbete. En av Tullhusets lokaler var prydd av hundratals tidningsurklipp från hans liv. Främst speglar arkivet hans arbete med Barnens Träd. På utställningen finns också ett antal tidningsurklipp som ger en hint om vem Jonas Paulman är. Bland annat var han med i Guiness Rekordbok 1984 för att han slagit rekordet i flest antal officiella handskakningar. På 14 timmar skakade han hand med 14 802 personer vid Stockholms central. Dessutom tillverkade han 1995 världens längsta grillspett – hela 26 meter långt.
– Den här rubriken speglar mig rätt bra tycker jag, säger Jonas Paulman och pekar mot orden ”Världen behöver dårar som du, Jonas!”
Det är svårt att inte bli imponerad av Jonas Paulmans bedrifter. Om man lägger ihop alla mil han cyklat, blir det minst ett varv runt jorden. En gång paddlade han från Köpenhamn till Malmö på fem och en halv timme. Dessutom har han två planterade träd utomlands; ett i Kenya som planterades på barnkonventionens 25-årsdag och ett på ett barnhem i Rumänien.
– Jag kommer att fortsätta tills jag blir 100 år. Jag har en tuff bakgrund, men jag var tvungen att vända från den för livet är så kort.
Jonas Paulman var en av de personer som fick en offentlig ursäkt i Stadshuset av staten 2011. Orsaken var den vanvård som Jonas och andra barn behövt leva i. På plats var bland annat drottning Silvia och högt uppsatta politiker.
– Det kändes bra att få den ursäkten. Statens utredning blev klar och då kunde jag lämna den biten bakom mig. Men i rummet på Stadshuset omgavs jag av så många trasiga själar. Det är tack vare idrotten som jag klarat mig. Jag har sprungit 14 maraton och cyklat ungefär 2 000 mil i samband med Barnens Träd, säger han.
Strax nedanför Tullhuset på Dalarö finns ett av Barnens Träd. Jonas Paulman börjar berätta för nyfikna lyssnare om hans och trädens historia. En nyinflyttad barnfamilj berättar att de dagen innan lyssnat på en dokumentär som handlat om ursäkten som staten gav till de som blev vanvårdade som barn. På plats är också Lars Palmgren, som var med när trädet invigdes på Dalarö i juni. Han kikar nyfiket runt på utställningen i Tullhuset.
– Ibland säger folk till mig att jag är känd, men det är jag inte. Det är träden som är kända, säger Jonas Paulman med ett leende på läpparna.
Det är ett livsprojekt för Jonas Paulman att plantera träd och han tänker fortsätta med det så länge han orkar.
– Det är ett unikt projekt. När jag är död kommer träden fortsätta växa. Det är något heligt med det, att de alltid kommer finnas kvar.
Finns det någon plats som du drömmer om att få plantera ett träd på?
– Ja, på Skansen. Dit kommer familjer med sina barn och träffar andra. Det är en plats jag verkligen skulle vilja ha ett träd på.
I slutet av året återvänder Jonas Paulman till Dalarö för att inviga ett träd som står utanför kyrkan.
