Svävarna är oumbärliga för skärgårdsborna och fixar allt från skolskjuts till sjöräddning under tider av menföre då varken båt eller bil tar sig fram över frusna fjärdar.
Skärgården har besökt Sveriges enda och en av världens ledande svävartillverkare – Ivanoff Hovercraft på Djurö.
I den rymliga och luftiga industrilokalen, precis bakom Munkens konditori mitt på Djurö, står en sprillans ny blankvit svävare och blir utrustad med xenonstrålkastare.
– Kör man på is är det ju som med en bil, då vill man ha bra sikt långt och rakt fram, säger Magnus Ivanoff, ägare till Ivanoff Hovercraft AB.
Han har både byggt och tävlat med svävare sedan barnsben, då han bodde ute på Norra Stavsudda där allt började för drygt 40 år sedan.
– Jag var väl den enda i min ålder där, så jag behövde något att åka till kompisarna med på vintrarna. Då byggde vi en svävare i plywood utifrån en ritning från England. Sen har det egentligen fortsatt av bara farten tills jag insåg att jag kunde göra det på heltid, berättar han.
Bolaget startades redan 1978 av hans far Göran Ivanoff, då under namnet Norra Stavsudda Handel. Idag har Magnus tagit över, företaget har flyttat in till fastlandet och är nu en av världens ledande svävartillverkare, den enda i Sverige. Kunderna är i huvudsak räddningstjänsten, Kustbevakningen, taxiföretag och andra som använder svävarna yrkesmässigt eller i tävlingssammanhang. Något annat användande är nämligen inte tillåtet enligt svensk lagstiftning, utan särskilt tillstånd från länsstyrelsen. Bor man på en ö och har ett behov kan dock ett sådant tillstånd vara rimligt enkelt att få.
Ivanoff Hovercrafts tillverkar i runda slängar 10-15 svävare om året, dels IH6-modellen med plats för sex personer och dels den mindre, öppna modellen IH3. Totalt har det blivit runt 170 svävare i olika modeller genom åren.
– Det är inget löpande band, att vi står tio man på rad och bygger. Man måste ha ganska bred kunskap och inte bara kunna en sak, säger Magnus Ivanoff.
Sjöräddningssällskapet är i dagsläget hans största kund. I december levererades den 26:e svävaren till räddningsstationen vid Dalarö. I år har isläget varit knepigt med många dödsolyckor till följd, och svävarna har spelat en viktig roll vid räddningsinsatser runt om i landet när inga andra farkoster kan komma fram. I Göteborg satte SSRS in patrullerande svävare för första gången på tio år.
Just i Stockholms skärgård finns det dock inte så många utposterade. Det är rätt smart tänkt, menar Magnus Ivanoff.
– Här i skärgården är det ändå ganska svävartätt, så vid ett larm är det ofta effektivare att ringa in en taxisvävare som ändå är ute och kör eftersom det är så tidskritiskt.
Just det exemplar som nu håller på att färdigställas ska om någon vecka skeppas iväg till norska räddningstjänsten. Fler räddningsorganisationer runt om i Europa har också börjat visa intresse för fordonet, bland annat Finland, Frankrike och Belgien. Magnus Ivanoff exporterar ungefär 20 procent av svävarna utomlands och har levererat till allt ifrån Kanada och Korea till Irak och Nigeria. En skickades till Indien för att köra förnödenheter till gränsposteringar vid gränsen mot Pakistan. Magnus Ivanoff var själv nere för att lämna över den.
– Där märkte man att det var på riktigt. Höll man sig inte precis på gränsen utan råkade åka 100 meter in i Pakistan kunde det komma en missil direkt, sa de. Då håller man koll på plottern!
Svävartekniken är rätt enkel i teorin. En separat motor blåser ner luft under glasfiberskrovet. Luften hålls kvar med en gummikjol, vilket fungerar ungefär som en fallskärm. Kjolen tätar mot marken och fungerar lite som svävarens däck. Själva skrovet svävar 20-30 centimeter ovanför underlaget, och ytterligare en propeller producerar en luftström som ger framdrift. Bränsleförbrukningen ligger på ungefär en tredjedel av en båt i motsvarande storlek.
I praktiken är den dock lurigare att manövrera än en vanlig båt. Väl på isen påminner den om en smörklick i en stekpanna, eller en rallybil som sladdar i kurvorna. Att lära sig köra en svävare är som att lära sig cykla, säger Magnus:
– Det känns avigt i början men rätt var det är så sitter det där. Vill man träna kan man gå runt på ICA Maxi med en kundvagn och försöka styra den med ett finger.
Just GPS-plottern är ett viktigt instrument i en svävare, eftersom man lätt kan vara på väg åt fel håll.
– Blåser det 15-18 sekund kan man ligga med nosen mot vinden och bromsa, och åka baklänges över en fjärd. Vart nosen pekar är ganska oväsentligt, det lär man sig snabbt.
Komponenterna kommer från både bil- och båtbranschen och en del är specialtillverkade. Magnus Ivanoff ser alltid till att ha reservdelar hemma till minst två kompletta svävare, och prioriterar alltid befintliga kunder i behov av reparationer i första hand.
– Det är ju annars populärt med slimmade lager, men det funkar inte riktigt här. Pajar en svävare så står ju allt stilla, den måste fixas på en gång. Då får jag släppa allt och åka dit. Jag brukar därför säga till alla nya kunder att de kanske får vänta lite på leverans ibland, och att de kommer uppskatta den inställningen när de själva har en!
Har tekniken utvecklats över åren?
– I grunden är den väl densamma för den oinvigde, men det är hela tiden små grejer som sker. Jämför man en svävare idag mot för 20 år sedan så är det stor skillnad på komfort, ljudnivå, ekonomi och sånt. I år har vi gjort en offshoremodell som tål öppet vatten bättre och klarar av att ligga still i stora vågor utan problem. I och med att det blir allt mildare vintrar så används de mer och mer även sommartid, till exempel för eftersök. De är suveräna att åka nära land med utan att gå på grund.
Svävarna spelar också en viktig roll i kollektivtrafiken, där vissa sträckor under isläggning enbart trafikeras med svävare. Magnus Ivanoff hoppas att det blir lättare för de som kör på uppdrag av regionen att kunna hålla verksamheten igång.
– Jag skulle gärna se att det blir mer upphandling på samma sätt som för snöplogning. Att de som skaffar och kör svävare har ett bättre underlag även de år när det inte blir vinter.
Vad är det bästa med jobbet?
– Att det är omväxlande, ingen dag är lik den andra. Fastän man byggt 54 stycken av samma modell så är det ändå nya grejer hela tiden, säger Magnus Ivanoff.
– Sen när Sjöräddningen hör av sig och säger att de just räddat två personer ur en vak med svävaren, det är roligt att få höra.
