Tack vare 12 kraftiga pålar, tonvis med betong, nedkylda tår och kvällsjobb i mörkret, kommer Höganäs brygga på Tynningö att stå klar i vår.
Trots det intensiva tempot arbetar man alltid efter mottot ”alla ska komma hem i kväll”.
Dagen är grå och kall, snöflingor virvlar i luften och tar ny sats över Långholmsfjärden. Vi befinner oss på Tynningös nordvästra spets, vid den gamla bryggan Höganäs, byggd på 1950-talet. Eller rättare sagt, vid resterna av den. Borta är den forna stenkistan och de murknande träpålarna. Kvar är bara den gamla, gulmålade väntkuren i trä, som stillsamt håller ett vakande öga över arbetarna. I stället för att husera huttrande resenärer hyser kuren i dag en dykardräkt, modell större, komplett med en dykarhjälm av tungt järn.
Anledningen är att Höganäs brygga just nu genomgår en välbehövlig renovering för att kunna ta emot passagerare igen i april. Arbetet har pågått sedan i slutet av september.
– Mycket av den gamla bryggan var i dåligt skick, berättar Elvis Persson, som är byggbolaget Peabs platschef vid bryggbygget.
Mängder av stenar och virke har plockats bort ur den gamla, 6-7 meter djupa, stenkistan. I stället ska här byggas en något större brygga, nio gånger tolv meter stor, med gott om plats för bogtillägg för två Waxholmsbåtar, liksom möjlighet för en vägfärja att göra tillfälliga tillägg.
Det sistnämnda har länge varit omöjligt på grund av bryggans skick. I kombination med den numera ickeexisterande nattjouren hos Tynningöfärjan har det fått känslorna hos Tynningöborna att svalla. Räddningstjänstens fordon, som efter att nattjouren togs bort i samband med att Tynningöfärjan blev statlig, har därför tvingats gå med Vaxholms- och Rindöledens färjor ända till Tynningös östra spets för att kunna komma i land. Något som varit tidsödande och gjort osäkerheten vid bränder och olyckor stor bland öborna.
Arbetslaget är nu i mittskedet av bryggjobbet. 12 stålpålar har borrats ned i havets botten, en rejäl betongskärm som bryggan ska utgå ifrån har gjutits i vattnet och kraftiga bergstag har dragits för att hålla hela skapelsen säkert förankrad i klippan.
Försedd med torrdräkt och mössa står Tomas Mattson på botten i vattnet och spänner en kraftig bult som håller skärmväggen på plats. Han tillhör det andra arbetslaget, från Stockholm hamnentreprenad, vars arbetsplats är den i dag kanske föga avundsvärda positionen under vattnet. Men Tomas Mattson håller inte med:
– Det här är jäkligt kul, det är en skön känsla att ha vattentrycket mot kroppen. Det är så jäkla häftigt, ett helt nytt hantverk!
Han har bara jobbat som anläggningsdykare ett halvår, men ångrar inte sitt yrkesval en sekund:
– Det är så annorlunda. Bara att hålla i en spik med en dykhandske och slå i den i en träbit som flyter upp till ytan, det är inte lätt.
Kylan i luften, och i havet, bekommer honom inte, snarare tvärtom.
– Vintern har fördelen att vattnet är klart och att man inte blir så varm när man står och väntar med dykardräkten på sig, säger Tomas Mattson.
Elvis Persson visar runt på de tre arbetspråmarna, som redan nästa vecka ska bli en enda i takt med att arbetet fortskrider. På en sån här arbetsplats ska jobbet bli av, oavsett om det blir gjort över eller under ytan.
– Allt man kan göra över vattenytan kan man även göra under ytan. Det krävs bara andra prylar och verktyg. Men det går fint att svetsa under vattnet, inga problem, säger han.
Det speciella med just den här typen av byggen är förstås arbetsmiljön. Ena dagen solsken och stilla, nästa blåsigt med höga vågor. För att inte tala om att pråmarna är trånga och vägen ner till bryggan smal och sluttande.
– Säkerheten står högt i kurs. Dagens mål är alltid att alla ska komma hem ikväll, vi anpassar jobbet efter det. Det finns inget annat, säger Elvis.
Bland annat saltas och skottas vägen ner till bryggan minutiöst, allt för att vara säker:
– Vi får så mycket tunga transporter hit och dem vill vi inte ha i ryggen när vi jobbar, säger Elvis och vinkar in en chaufför som kommer nedbackande med en stor kompressor i bagaget.
Men det finns fler faktorer som ställer till det. Hösten och vintern har bjudit på både rejäla högvatten – och lågvatten.
– Det skiljde 90 centimeter i havsnivån här, innan och efter jul. Vi hade räknat med att det skulle höjas, men inte så mycket. Jobbet som vi hade planerat att göra i stövlar fick i stället göras med torrdräkt, vattnet var plötsligt i brösthöjd, fortsätter Elvis.
Den största skillnaden i vattenstånd som arbetslaget uppmätt under samma dygn är 27 centimeter, vilket ställer till det rent planeringsmässigt. Ytterligare en besvärlig faktor för byggplatsvana byggjobbare utgör själva pråmarna:
– Svetsar jag med svetshjälmen nere blir jag åksjuk, säger en av killarna som står och parerar pråmens vågrörelser medan svetslågan binder samman en stålarmering inför gjutningen. Elvis konstaterar att läget på sydvästra ön är besvärligt:
– Väder och vind kan ställa till det, blåser det tio m/s söderifrån så går det knappt att jobba. Det blir svårt och farligt att köra med kranen när det blåser, och är det kallt blir det halt överallt.
Framför allt högvattnet har gjort att arbetarna måst jobba både dag- och kvällspass under en period. Men nu ligger bygget i fas och snart väntar gjutning av balkar och plattor.
– Bryggan ska vara i bruk i slutet av april, säger Elvis förtröstansfullt.
Enligt Johan Söderberg på Stockholms hamnentreprenad är Höganäs brygga inget unikum i fråga om allvarliga underhållsbehov:
– Stora renoveringar och underhåll av betongkonstruktioner kommer at öka, livslängden på betong är begränsad vilket inte många tror. Betong slits mer när temperaturen pendlar runt nollan än när det är minus 20. Mängder av broar i stan är utdömda i dag och lever på dispens. Infrastrukturen under vatten förbises överlag, säger han.
Den nya bryggan vid Höganäs byggs för att hålla i 100 år, 40 år mer än den gamla stod på platsen. Tiden får utvisa om beräkningarna stämmer.
Det börjar närma sig kväll för bryggbyggarna på Tynningö. Men till skillnad från arbetskamraterna på land gäller det här att inte bara låsa in verktygen när klockan slår fem. Efter en blick på väderprognosen i datorn blir det också till att sjösurra prylarna och kolla tampar och förtöjningar så arbetsplatsen ligger kvar även i morgon. En vanlig dag på jobbet som bryggbyggare alltså, en dag då alla kom hem på kvällen. Vilket ju faktiskt var målet med dagens jobb.
