Tack vare 12 kraftiga pålar, tonvis med betong, nedkylda tår och kvällsjobb i mörkret, kommer Höganäs brygga på Tynningö att stå klar i vår.
Trots det intensiva tempot arbetar man alltid efter mottot ”alla ska komma hem i kväll”.
Dagen är grå och kall, snöflingor virvlar i luften och tar ny sats över Långholmsfjärden. Vi befinner oss på Tynningös nordvästra spets, vid den gamla bryggan Höganäs, byggd på 1950-talet. Eller rättare sagt, vid resterna av den. Borta är den forna stenkistan och de murknande träpålarna. Kvar är bara den gamla, gulmålade väntkuren i trä, som stillsamt håller ett vakande öga över arbetarna. I stället för att husera huttrande resenärer hyser kuren i dag en dykardräkt, modell större, komplett med en dykarhjälm av tungt järn.
Anledningen är att Höganäs brygga just nu genomgår en välbehövlig renovering för att kunna ta emot passagerare igen i april. Arbetet har pågått sedan i slutet av september.
– Mycket av den gamla bryggan var i dåligt skick, berättar Elvis Persson, som är byggbolaget Peabs platschef vid bryggbygget.
Mängder av stenar och virke har plockats bort ur den gamla, 6-7 meter djupa, stenkistan. I stället ska här byggas en något större brygga, nio gånger tolv meter stor, med gott om plats för bogtillägg för två Waxholmsbåtar, liksom möjlighet för en vägfärja att göra tillfälliga tillägg.
Det sistnämnda har länge varit omöjligt på grund av bryggans skick. I kombination med den numera ickeexisterande nattjouren hos Tynningöfärjan har det fått känslorna hos Tynningöborna att svalla. Räddningstjänstens fordon, som efter att nattjouren togs bort i samband med att Tynningöfärjan blev statlig, har därför tvingats gå med Vaxholms- och Rindöledens färjor ända till Tynningös östra spets för att kunna komma i land. Något som varit tidsödande och gjort osäkerheten vid bränder och olyckor stor bland öborna.