Kontrollen av fisket består av prat i stället för handling. Stora summor till övervakning och kontroll signalerar handlingskraft, men pengarna hjälper inte, menar stiftelsen Baltic Waters 2030.
Havs- och vattenmyndighetens (HaVs) kostnader för fiskerikontroll ligger på 100 miljoner kronor, vilket motsvarar nära en åttondel av landningsvärdet för svenskt fiske. Den totala kostnaden för fiskerikontrollen är däremot ännu högre, då summan inte inkluderar kostnader för andra myndigheter, som Kustbevakningen.
– Förutom att vara dyr är fiskerikontrollen också ineffektiv, då både utkast och felrapportering är vanligt förekommande, skriver Baltic Waters 2030 i ett debattinlägg om svensk fiskerikontroll.
Baltic Waters 2030, som är en oberoende stiftelse som arbetar med att förbättra Östersjöns miljö, pekar på flera problem med dagens kontroll:
• Övervakningen till havs bedrivs av Kustbevakningen med både fartyg och flyg. Det är kostsamt och myndigheten har bara möjlighet att övervaka en liten del av fisket. Dessutom är kontroller på fartygen svåra att genomföra.
• Dessutom landas en väldigt liten del av det svenska sill- och skarpsillfisket i svenska hamnar. Merparten av fångsterna lämnas i Danmark, vilket innebär att varken HaV eller Kustbevakningen har möjlighet att kontrollera fångsten.
• När fångsten väl landas verkar också felrapporteringen inom sill- och skarpsillsfisket vara mer regel än undantag. I en kontrollinsats under 2019 kunde HaV och den danska kontrollmyndigheten konstatera att fartygen rapporterade vad de hade tillåtelse att ta i land utifrån sina kvoter, i stället för att rapportera vad som faktiskt fanns i lasten.
Niclas Törnell, avdelningschef för avdelningen för fiskerikontroll på Havs- och vattenmyndigheten håller med om de problem som Baltic Waters 2030 tar upp existerar, men anser att kritiken är överdriven:
– Det är svårt att kontrollera fisket till havs, men på flera håll i världen används nu kamerabevakning. I Danmark pågår ett försök på tolv fartyg och vi har fått i uppdrag av regeringen att genomföra ett svenskt pilotprojekt, säger han och tillägger:
– Försöket bygger på fiskets frivilliga deltagande, men det har varit mycket svårt att få fiskare som vill delta.
Landningskontrollen – kontrollen av fisken som förs i land – av sill- och skarpsillfisket sker för det mesta i Danmark, håller Niclas Törnell med om. Han medger att det förekommer felaktig rapportering av vad fångsten består av.
– Kontrollerna 2019 visade att man rapporterade efter den kvot man tilldelats, inte den verkliga fångsten.
Däremot håller han inte med om att det i dag ”snarare är regel än undantag”.
– Efter 2019 har man inom danskt regelverk skärpt bevakningen. Mottagaren är i dag skyldig att via ett kontrollinstitut göra noggranna stickprovskontroller.
