Att hålla på med fritidsintressen utöver fiske och båtliv i skärgården är inte alltid lätt. Men på Ingmarsö samlas barn från fem öar, varje fredag, för lektioner i ridningens ädla konst. Att det är möjligt kan de tacka Ingmarsöfödda Gunilla Rydback för, som tillsammans med sina hästar har flyttat hem till ön igen.
Den lilla passbåten till Ingmarsö är full med förväntansfulla barn. De studsar i sätena och tittar ideligen genom fönstren för att se om vi är framme vid bryggan. När vi närmar oss når tjattret nya höjder, ”titta, där är de, där är hästarna” ropar barnen i kör.
För på bryggan står inte mindre än sex lurviga små hästar och väntar på att båten ska släppa av sin förväntansfulla last. Det är fredag och dags för nybörjarlektion med de mindre barnen. Ridlektionerna denna dag har lockat barn från Hjälmö, Lådna, Svartsö, Finnhamn och förstås även Ingmarsö.
– Barnen behöver fritidsaktiviteter, så det här är jätteroligt!
Det säger Michaela Bogren från Lådna vars döttrar Elinor och Astrid precis har börjat med ridlektionerna.
Elinor gick tidigare på dansaktivitet på fastlandet, men när Waxholmsbolaget ändrade sina avgångstider blev hon tvungen att sluta.
– Det är svårt med aktiviteter på fastlandet, att hitta tider som funkar för alla. I synnerhet som man är beroende av kommunala färdmedel, fortsätter Michaela som är glad att Maja har hittat ridningen på Ingmarsö.
– Man får anpassa fritidsaktiviteterna efter utbudet. Här på öarna finns inte många andra alternativ. Men bor man här ute så gillar man naturen och uteliv, så ridningen passar oss perfekt, säger Michaela som dock själv håller sig undan hästarna, än så länge:
– Att sitta på en hästrygg ser härligt ut. Särskilt när man har så nära till otroligt vacker natur som här. Att rida är ett jättebra sätt att ta tillvara på miljön härute. Jag är tyvärr lite rädd ännu, men kanske ska jag också börja, säger Michaela och ler.
Under tiden har Elinor resolut gått fram till en av de lurviga fyrbeningarna och börjat klappa den lena nosen.
Ägaren till verksamheten, Gunilla Rydback, delar ut hjälmar och förhållningsorder. Det kan behövas när fem barn ska hålla rätt på fem, om än ljuvligt snälla, levande djur i 350-kilosklassen.
– När ni ska gå förbi bakom hästen, måste ni antingen gå jättenära eller långt ifrån, instruerar Gunilla.
Snart sitter både hjälmar och barn på rätt huvud och på rätt häst, och truppen kan börja bege sig från ångbåtsbryggan vid norra Ingmarsö bort till ridbanan. Den energiska, studsande upprymdheten hos barnen har förbytts till djup koncentration, men det hindrar inte stora leenden från att spricka upp i ansiktena hos barnen när hästarna lyder och går den väg de blir styrda.
Gunilla Rydback föddes på den gård på Ingmarsö som vi i dag är på väg till, och växte upp på ön:
– Men jag trodde aldrig som ung att jag skulle kunna bo i skärgården, jobba med det jag ville och dessutom kunna försörja mig på det, säger hon.
Men det var just det som livet hade i åtanke för Gunilla. Hon bildade familj på Finnhamn och jobbade som tillsynsman i 10-12 år. Skärgårdsresan fortsatte till Äpplarö där hon arrenderade ett jordbruk. Skärgårdsresan fortsatte till Äpplarö där de arrenderade ett jordbruk.
– Där blev jag kvar i 15 år, vi hade både kor och tids nog även en nordsvensk häst där, berättar Gunilla.
Även dottern red, och när tjatet om ponny blev för mycket för Gunilla började hon fundera över om inte islandshästar kunde var lämpliga att ha på ön. Sagt och gjort, hon ringde en kompis som hade islandshästar och frågade om inte hästarna ville komma ut på ön och spendera sommarlovet där.
På så sätt kunde Gunilla smyga igång sin affärsidé ö-luffning, med fyra lånade islandshästar. Konceptet innebar att gästerna fick komma ut och rida i skärgården, och transporten mellan öarna skedde med en kofärja.
– Vi hade stängsel med oss som vi satte upp utanför krogen där vi hyste hästarna medan vi åt middag, säger Gunilla.
De populära turerna gick över tre dagar och gästarna bodde i sjöstugan på Äpplarö. De lånade hästarna blev till slut kvar året runt, fler köptes in och som mest hade Gunilla 16 hästar. Till slut tog orken för Gunilla slut, hon jobbade samtidigt på Nässlingen som restaurangchef och gården på Äpplarö var heller inte perfekt för hästverksamheten eftersom det bland annat saknades en ridvolt.
Så för fyra år sedan var det dags för flytt igen, denna gång till föräldrahemmet på Ingmarsö. Vilket är glada besked för alla häst- och skärgårdsbitna, eftersom det kommer att innebära en nystart för tredagarsturerna i skärgården. Nyligen blev det nämligen klart att Gunilla tar över Norrgårdens Bed and Breakfast på ön:
– Det ger en ny möjlighet att försörja sig på hästverksamheten, det blir en bra länk i det hela och en perfekt kombination, säger Gunilla som just nu letar efter den perfekta hästfärjan att hyra in.
Varför man ska se skärgården från hästryggen kommenterar hon:
– Jag är ju hästtjej, och då är det jättehärligt med kombinationen häst och skärgård. Man når större ytor och ser väldigt mycket.
Några problem har hon inte stött på under sina år på hästryggen, trots att hon rest runt på många öar:
– Vi har alltid blivit väldigt väl bemötta, folk bjuder generöst på att vi får rida på deras marker så det har aldrig varit några problem.
Förra sommaren startade hon verksamheten igen, nu under namnet Ö-tölt. Under lågsäsong har hon två ridgrupper för barn och en för vuxna varje vecka. Totalt finns i dag sex hästar på gården, varav en är inackorderad och ägs av nyblivna Ingmarsöbon Nathalie Beck som jobbar i verksamheten.
Eftersom Gunilla fick göra sig av med hästar vid flytten för att få plats på den mindre gården på Ingmarsö kommer hon återigen att låna in hästar för sommarens turer.
En av ryttarna i vuxengrupperna är Karin Johansson, en hästtjej på återfall som är glad att hon har hittat till stallet igen:
– Det är jättebra att man kan göra något här, annars ska man alltid åka iväg för att hitta på saker. Men nu behöver man inte gå över ån för att hämta vatten, säger hon.
Dagens lektioner närmar sig slutet, hästarna får pussar och gos och borstas av. Barnen är nästan stumma av trötthet och salighet, men kan inte sluta klappa sina fyrbeningar. Karin kliar islänningen Blökk mellan öronen och säger:
– Det är väldigt rogivande att hålla på med djur, hästar är så coola.
