Hjälmö är en ganska liten ö, men där sker stora saker. Likt en fästning mitt på ön ståtar Västergården och värnar tider som gått och bevarar landskap och liv som många har glömt.
Hjälmö ligger i de centrala delarna av mellanskärgården mellan Gällnö och Lådna i Värmdö kommun. Landskapet på ön präglas av småkuperad skogsterräng som här och var öppnas upp i åker och äng. Öns nordöstra del är sedan gammalt en jordbruksbygd som varit bebodd åtminstone sedan 1555. Hjälmö har ungefär 20 bofasta och cirka 50 fritidsboende. En del är nyblivna pensionärer, en person pendlar till arbeten på fastlandet och två familjer driver lastfartyget Runa. Ungefär sex av öns bofasta arbetar heltid.
Tre fjärdedelar av Hjälmö ägs av Skärgårdsstiftelsen och tillhör Hjälmö/Lådna naturreservat. Ön trafikeras dagligen av Waxholmsbolaget.
Mitt på Hjälmös norra del ligger Västergården. Den är ett av Skärgårdsstiftelsens 16 jordbruk i Stockholms skärgård och arrenderas sedan 1996 av lantbrukarna Lill och Per Schierman.
Skärgårdsstiftelsen förvärvade stora delar av Hjälmö 1967 och två familjer, Ringqvist och Öberg, återupptog det nedlagda jordbruket på Västergården. Raymond Ringqvist bor kvar på Hjälmö och är Lill Schiermans far. Som 72-årig pensionär hjälper han till på gården ibland. När kunskap går i arv från generation till generation är det till stor fördel, menar Lill.
– Först var Sven Öberg arrendator. Han är morbror till min far och född och uppvuxen på Hjälmö.1972 gick min far också in som arrendator och drev jordbruket tillsammans med Sven, säger Lill Schierman.
Per och Lills fyra barn är de enda barn som bor året runt på Hjälmö, men på sommaren utökas barnaskaran med fritidsfolkets unga.
Ön har ingen livsmedelsaffär, men Västergårdens gårdsbutik säljer en del varor producerade på gården. Tankar och handlar gör många på Lådna Macken eller i Svartsö lanthandel, som även är systembolags- och apoteksombud.
– Hjälmö är en liten ö, men tillsammans med andra öar i området är vi som ett litet samhälle; Gällnö, Trångholmen, Lådna, Svartsö och flera småöar däremellan. Öarna är upptagningsområde för Svartsö skola. Waxholmsbåten går sedan många år som en sammanlänkande tråd igenom området, säger Per Schierman.
Västergården har en gedigen och väldokumenterad historia.1650 hade gården två hästar, sex kor, en tjur och 11 får. Djuren fodrades med ängshö som skeppades hem från Västerholmen och Lisslö. Höet drygades ut med vass och löv från hamlade lövträd. 1630 uppgavs fisket vara bra, med 22 registrerade fiskeplatser för notvarp vid Lådna, Träskö och Hjälmö.
1700-talet var ett bedrövligt århundrade på Hjälmö, med missväxt, pest och rysshärjningar. 1750 bodde sex personer på ön, men befolkningen ökade snabbt. Åtta år senare var de 23 och ökade från ett hushåll till 3-4.
Efter andra världskriget minskade antalet bofasta på Hjälmö dramatiskt, men på 1970-talet kom en tillbakaflytt. Nio barn föddes på ön. Alla nya familjer hade någon som var släkt med någon från de ursprungliga gårdarna. Idag härstammar samtliga fastboende på Hjälmö från öns ursprungliga gårdar. Västergården har varit i samma släkts ägo från 1755 tills Skärgårdsstiftelsen köpte den.
Många av skärgårdens öar har förvandlats från ett småskaligt fiskar- och jordbrukssamhälle till ett sommarstugeområde. På Hjälmö vill Per och Lill tillsammans med Skärgårdsstiftelsen bevara ett landskap som bär på arvet från tidigare brukare.
– Hösten 2012 fick vi tillgång till Västergårdens gårdsarkiv med handlingar från 1755 och framåt. Dokumenten har varit en stor tillgång vid byggandet av vår utställning och stig som ger kunskapen en skjuts in i framtiden, säger Lill Schierman.
Gemenskap och samverkan mellan fast- och fritidsboende på Hjälmö har fungerat bra. Inte minst i öns väg- och bryggförening. Hjälmö har inga bilar, men öns smala grusvägar trafikeras ibland av fyrhjulingar. Cykelkärror löser många enklare transportfrågor för de fritidsboende till och från ångbåtsbrygga. Många stugor på Hjälmö och de mindre öarna runtomkring ligger nära sjön och oftast tar man en liten båt med aktersnurra för lokala transporter.
– Vi Hjälmöbor och fritidsboende har oftast kunnat lösa aktuella frågeställningar tillsammans. Samverkan sker också med befolkningen på våra grannöar.
Lill menar att hennes barn får en fin uppväxt på Västergården. De lär sig saker som många andra barn kanske bara läst om i böcker. Känner man sig stolt och nöjd med det man gör så färgar det också av sig på barnen, tror hon.
– Det finns både bra och dåliga sidor med öboendet. Det viktigaste är att man som vuxen kan stå för sitt val, också inför sina barn.
Vad framtiden har i sitt sköte kan man bara spekulera i, men Lill hoppas att nya generationer kan förvalta och bevara Hjälmös rika kulturarv. När någonting en gång har försvunnit kan det bli svårt att återskapa.
