Bildvävaren Mona Harrysdotter Olander väver helst naturmotiv från skärgården och Långhundraleden. Att bli klar med en stor bildväv tar flera månader. Nu ställer hon ut på Österåkers bibliotek.
Mona Harrysdotter Olander vill fånga Roslagens natur i sina bildvävar: bryggor som frusit fast i havet, alar som speglar sig i Långhundraleden och gudingar och hälsingar som flyger genom en stormsliten ytterskärgård.
– Jag har alltid varit naturintresserad och speciellt av fåglar, berättar hon.
En stor väv tar flera månader att göra klar.
– Det senaste motivet jag vävde var en skärfläcka. Det är en svart och vit vadare med långa, långa ben och en lång speciell näbb. Det kräver vissa kunskaper för att lyckas med det. En platt bild med horisont är såklart mycket enklare. Det går inte att jämföra.
Mona Harrysdotter Olander använder alltid naturmaterial som ull, lin, bomull och mullbärshaspelsilke när hon väver. Hon spinner, kardar och färgar själv.
– Jag vill få ett sådant garn som jag inte kan köpa, så att vävnaderna blir originella. När jag använder både väldigt tunt silke och grovt handspunnet garn ger det en tredimensionell bild, förklarar hon.
Innan Mona Harrysdotter Olander börjar väva skissar hon en lika stor teckning som väven. Men eftersom hon alltid väver på avigsidan ser hon inte hur vävnaden blir förrän den är helt klar.
– Jag vill att vävnaderna ska hålla i flera generationer, eftersom det är ett sådant arbete med varje väv. På det här sättet kan jag fästa ordentligt. Det är också en stor glädje när jag tar ner väven för att se hur det blev.
Trots att vävandet tar så lång tid, tycker Mona Harrysdotter Olander att det är värt mödan.
– Jag tjänar inte mycket pengar, men det ger mig en oerhörd glädje och är väldigt rogivande. Jag reser inte utomlands men njuter av att sitta här och fånga vår nordiska natur.
Utställningen på Galleri Vågen i Österåkers bibliotek med Mona Harrysdotter Olanders bildvävar pågår till och med den 4 mars.