KRÖNIKA. När jag intervjuade Elisabeth Thand Ringqvist, Skärgårdsstiftelsens nyvalda ordförande till artikeln på sidan här bredvid pratade vi om framtiden för skärgården och stiftelsen. Hon sa att hon ser en stark trend bland tjugofemåringar, plus minus några år, som på grund av sitt stora naturintresse vill lämna det hektiska uppkopplade storstadslivet bakom sig och istället leva mer offline närmare naturen. Unga människor som kanske bott i en större stad hela sitt liv, som inte har sina rötter i skärgården, inget sommarhus som gått i arv i generationer men ändå ser möjligheterna och charmen med ett annat liv.
Jag hoppas att hon har rätt för om vi vill ha en levande landsbygd är nog just de här personerna viktiga. Det kommer inte att räcka med att hoppas på att de som en gång vuxit upp på en plats ska flytta tillbaka eller enbart satsa på att få folk att stanna. Det behövs nya människor.
Jag hoppas också att hon har rätt för att generationen hon pratar om, ”the millennials” mellan 18-33, verkligen verkar behöva tänka om. Karriärssajten Linkedin har undersökt livskriser bland unga och kommit fram till att 70 procent hade haft en livskris innan sin 30:e födelsedag och 34,4 procent av de är mitt i den krisen just nu. De känner ångest över att hitta ett jobb de brinner för, de jämför sig med mer framgångsrika vänner, är värderingsstyrda och drivna av att uppfylla drömmar. De är fångna i den verklighet som sociala medier har skapat där vi ständigt jämför oss med andras lycka och framgång. En annan undersökning på uppdrag av Linnéuniversitetet visar att unga bär på en stor rädsla för att inte lyckas i livet och att inte kunna leva upp till en viss idealbild. Samtidigt känner de också en växande oro för stora samhällsproblem som miljöförstöring och bostadsbrist. De lägger ner mycket tid på att ha ångest över vad de vill göra och kanske ännu mer vad de borde göra.
Sjukligt stressade och pressade över alla möjliga saker, och vad är det för liv? Jag menar inte att skärgården ska bli som ett reservat för stressade ”millennials” från stan. Den stress de känner för att åstadkomma saker borde tyda på att de är drivna och företagsamma och det är ju faktiskt bra egenskaper att ha som skärgårdsbo. Men man kanske kan tolka statistiken som att folk kommer att börja bryta sig loss från storstadsnormen och att normen kring vad som ska åstadkommas snart kommer förändras. Det tänker iallafall jag göra.
